jeepetorp

Så har årets upplaga av Velodromloppet klarats av.

Tio års jubileum för Jeep Club Sweden att agera bogseringstjänst på Gelleråsen.

Nu börjar vi verkligen få rutin på det här, och ändå upptäcker vi nya saker varje gång.

 

Upplägget är så att vi får en liten övernattningstuga med tre bäddar i, samt möjlighet att ställa upp husbil/husvagn.

Jag och Thomas brukar komma redan på torsdag kväll, så även i år.

På fredag morgon bjuds det på frukost i samband med funktionärsmöte. Vi kvitterar ut varsin funktionärsradio för samband med tävlingsledningen.

Efter frukost åker vi ut till våra anvisade platser. Jag brukar hålla till vid Ejjekurvan och Thomas brukar befinna sig i depåområdet.

Greger trivs bäst vid Trösenkurvan och i dom fall vi har en fjärde bogserJeep med oss, så brukar den stå i Gamla depån.

Strax innan start är det sambandsprov och därefter bryts tystnaden av motorvrål, motormuller eller motorknatter, allt beroende på vilken typ av bilar som körs.

 

Om någon räserbil får problem och blir stående vid sidan av banan så väntar vi på att heatet är klart innan vi åker ut för att bogsera.

Det är ganska många men korta heat, så väntan blir inte alltför lång.

Om räserbilen står illa till så kan vi få rulla ut under pågående race och dra in den i skydd. Givetvis under gulflagg och överinseende av tävlingsledningen.

När vi bogserar bort dom så är det viktigaste att banan blir tävlingsklar så snart som möjligt. Därför får vi köra förhållandevis fort när vi bogserar, och hoppas att det är bra bromsar och snabba reflexer på ekipaget som hänger efter.

Så snart vi lämnat banan så rapporterar vi det till tävlingsledningen Tore Kalle. T.K.

Därefter kör vi till förarens mekplats om det är tidsträning under fredagen samt lördag förmiddag. Är det tävling så vill besiktningen få in bilarna för kontroll.

 

I vissa fall går det inte att bogsera bilarna. T.ex. om det är punktering, oljeläckage eller trasig hjulupphängning. Då åker det ut en frontlastare med en stor vinschförsedd järnplåt, som dom vinschar upp vraket på.

 

"Vanliga" bilar, d.v.s. bilar med täckande kaross, kopplar vi i en tydligt markerad bogserögla.

Formelbilar och liknande kopplar vi i störtbågen som sitter ovanför förarens hjälm. Av just den anledningen är det bra att ha en ganska lång bogserlina. Även i dom fall bilarna sitter i sandfållan är det bra med lång stropp, så vi slipper köra ut i sanden med Jeeparna. Inte för att vi har några problem med det, men dom vill ha upp så lite sand som möjligt på banan.

 

Mitt på dagen är det lunchpaus, då vi blir bjudna på lunch i Pitstop Café.

 

I år var vi två Jeepers på fredagen. Jag och Tomas som vanligt.

Under fredagkvällen anlände Anders o Jörgen som var med för första gången.

Tidigt på lördag morgon rullade Greger in och vi var fulltaliga.

Det är inte alla år vi lyckats få ihop fyra Jeepar, vilket är optimalt antal för att så smidigt som möjligt lösa vårat åtagande.

Och det visade sig att vi behövde vara fyra st, för jäklar vad det kördes av och gick sönder under lördagen.

Synd att det går sönder men kul att vi får jobba. Att få visa hur tappra vi är med vår Jeep och vår stropp.

 

Söndagen bjöd på regn vilket fick förarna att ta det mer försiktigt. Inte många bogseringsuppdrag på förmiddagen.

I sista heatet fick en bil vattenplaning och om jag förstod saken rätt så blev två bilar totalskrotade. Efter ett tag så avbröts tävlingen av säkerhetsskäl. Klokt beslut, för det vore ju tråkigt att avsluta helgen med personskador och ambulanstransport.

 

En intensiv och stundtals ganska krävande helg är till ända, men redan på måndagen så längtar jag tillbaks.

 

En sak jag har lärt mig av tävlingsledningen på Gelleråsen är devisen "Vi löser det."

 

Det är en fröjd att få hjälpa en Marcos in i depån. Riktigt vackra linjer...

På Torsdag morgon gick bussresan mot Sälen.

Från Stockholm via Enköping och Västerås, så alla kan kliva på.

Ska man säga något positivt om bussfärden, så är det att den var ganska spännande i alla fall.

 

 

Anna ville ha skridskokalas när hon fyllde år. När detta planerades var det några minusgrader och ingen snö.

Ett närliggande fält hade översvämmats tidigare, och var nu en perfekt skridskobana.

Två dagar innan kalaset kom det massa snö och det blev riktigt kallt.

Men eftersom jag är lite av en korsning mellan MacGyver och gubben Pettson, så fixade jag detta.

En stor plywoodskiva framför Jeepen, så kunde jag ploga upp lite skridskospår på nyss nämnda fält.

 

Kalaset började med att grilla hemgjorda och egenhändigt skjutna hamburgare. Ja, det var ju inte hamburgare när jag skjöt dom, men ni förstår nog.

Därefter skridskoåkning och grilla mashmallow.

Bättre än så här kan man väl inte ha det.

- 5 grader, vindstilla, solsken och 10 cm nysnö.

 

I väntan på att rådjuren ska komma.

Det känns som att det finns hopp om livet, när våren kommer.

Fåglar och insekter tar över, vartefter snö och is försvinner.

 

Det ser ut som röksignaler från Strömsta, har jaktradion lagt av?

Det behövs lite förändring i vardagen emellanåt. Jag har jobbat med svagströmsservice sedan 1994, och har trivts väldigt bra med det.

Men för några år sedan var det kaos i min tillvaro så jag valde att prova ett annat sätt att jobba.

Nämligen med installation i stället för service.

Det var ju väldigt bra i början, men efter ett tag blev det ganska långtråkigt att gå på ett o samma ställe i flera år.

Det dök upp en möjlighet att få börja jobba med service igen, och jag högg.

Det känns som att jag kommit hem efter en lång resa i vilselandet.

Visst kan det vara jobbigt med bilköer och parkeringsvakter, men så himla mycket skönare att åka till lite olika platser. Allt från lätt service två km hemmifrån till flera dagars jobb tio mil bort.

Att jag nu kommer att jobba enbart med brandlarms service ser jag som positivt. Numera kommer jag att jobba mestadels med en enda typ av centralutrustning, vilket gör att jag kan koncentrera mig på att bli världsbäst på just den.

Förhoppningsvis blir jag kvar på Bravida Fire & security till jag går i pension.

Åttonde året i rad som jag är på Gelleråsen och bogserar fina gamla räserbilar, helgen före midsommar.

 

I väntan på start.

Först hade jag tänkt att vi skulle ha en 4X4 Citycruise. Men där vi skulle samlas var det fullt redan, och det var bara jag och en till som kom.

Så vi åkte till Sjöhistoriska och väntade in en annan citycruise med blandade bilar.

Men vi hade mycket gemensamt ändå.

Bilar, flaggor och... och... Tja, nånting mer kanske.

 

Flaggor och omtyckta bilar.

Inget att göra... Jag kollar om det är någon körning i närheten i helgen...

Jooo, Botkyrka på lördag. Perfekt.

Konstigt att jag inte sett något om det på FB mm, men det fixar jag.

Och vipps så var det några kamrater som hakade på.

Riktigt kul att se att Greepen har fått nytt liv. Han har vuxit sedan sist och har nu storlek 33" i sulor.

 

Säsongens första jaktdag för mig.

Samling kl 08:00 för genomgång av dagens jakt.

Jag placerades i ett torn med ett stort fält framför. Redan innan hundförarna startat så kom dom första kronhjortarna ut på fältet i riktning mot en annan skytt, men aldrig tillräckligt nära.

 

Ett tag senare kom en flock dovhjortar på betydligt intressantare avstånd, men drygt 100 meter är trots allt ganska långt på dovkalvar.

En hind med kalv kom lite närmare, så dom visslade jag på för att få dom att stanna. Det funkade utmärkt, och på ca 80 meters håll står dom med fin bredsida mot mig. Tyvärr stod kalven lite bakom hinden, så jag kom inte åt att skjuta den.

Jag såg även rådjur och älgar. En liten knapptjur och en ko med enkelkalv. Vi fick endast skjuta älgkalv om det kom ko med dubbelkalv. Även rådjur skulle vi vänta med.

Så i den såten fick "Elis" tiga. ("Elis" är min studsare som jag ärvde efter min Farfar Elis).

Men andra skyttar hade mer tur, det föll en dovspets, två dovkalvar och en dovhind i den såten. Roligast av allt var att det var endast ett skott på varje djur, så himla skönt när det går så bra.

 

Inför såt nr två hade jag uppdraget att samla in bytesdjuren från morgonen och hänga upp dom i slaktboden. När det var klart hann jag ut på mitt nästa pass precis i tid innan nästa gäng hundar släpptes. Jag hade en dovhind smygandes i närheten, men inte tillräckligt fritt eller nära för att ens höja pulsen.

Men en kronkalv stöp lite längre in i skogen. När den var bärgad och passad var det dags för lunch.

 

Tredje och sista såten blev jag placerad på ett mycket lovande pass. På en jordvall mellan åkern och sjön, med mycket vass och små aldungar ut mot sjön. Och mycket riktigt så var det en riktig grisfest där ute någonstans, men det var bara hundarna som fick deltaga. Inget av vildsvinen kom nära någon skytt. Lite senare kom en räv smygandes, utan att jag upptäckte den förrän den var alldeles under jakttornet. Då for den iväg över åkern i rasande fart, men saktade in på stegen så pass att jag fick iväg ett skott. Men det var tydligen bara för att öka farten på den igen.

Straxt innan avblåsningen kom tre kronhjortar på ca 150 meters håll. Men jag ville inte riskera ett långt eftersök i vassen strax innan skymningen, så dom fick vara. Det hade kanske gått att vissla stopp på dom, och 150 meter på en hyggligt stor kronspets ska ju inte vara några problem om den står still. Bra stöd har vi ju i jakttornen.

Men två rävar och en dovhjort fick vi i den såten.

Totalt blev det en kron, sex dov och två rävar. Vi såg ganska många rävar, så det kan vi gärna jaga mer av.

 

Utsikt över grisarnas festlokal.

Jag tog med alla barnen för att mysåka lite terrängkörning. Bara för att lufta Jeepen där den egentligen hör hemma.

Så var i alla fall tanken, men verkligheten blev en annan.

Efter bara ca 20 minuters körning kom vi fram till en vattenfylld passage. Jag har kört där förut utan problem. Men för säkerhets skull körde jag med vänsterhjulen uppe på gräsytan. Men någon har visst kört där och grävt djupare hål, så Jeepen började luta lite otäckt mycket. Jag ville inte lägga den på sidan i meterdjupt vatten med fyra barn fastspända i säkerhetsbälten.

För att undvika det körde jag ner i vattnet med båda framhjulen, och därmed var dagens terrängkörning över...