Valborgscruising.
Jag ville åka Jeep med likasinnade, men hittade ingen ordnad tur.
Så jag får väl försöka ordna en själv då.
Jag kollade på kartor och planerade en rutt, provkörde den tre veckor innan valborg och lade upp en tidsplan.
Tanken var samling på Björnögårdens parkering för avfärd kl 12, fika vid Öjesjön kl 15 och tända brasan vid Sågdammen kl 17.
Den tidsplanen höll med bara några minuters marginal. Ibland är det bra att vara tidspessimist när man planerar.
Jag kom till Björnögården kl 11:30. Då stog det redan en Jeep med taktält parkerad där. Jag trodde det var någon som skulle med oss så jag parkerade bredvid den.
Efter ett tag anslöt fler bilar, Land Rover, Suzuki och Mitsubishi.
Men Jeepägaren såg vi inte till.
Strax innan avfärd kom Jeepägaren. Han hade ingen aning om någon valborgscruising, men tyckte det lät kul och hängde med genom city.
Vi var sju bilar som rullade över Björnöbron.
Vid Nordanby avvek Jeepen och en Land Rover behövde tanka.
Men sedan missade han att vi väntade in honom, så han for förbi oss.
Så var vi bara fem bilar kvar som åkte vidare i hopp om att hitta den försvunna Land Rovern.
Strax efter Lycksta var det dags för nästa Land Rover att avvika, den här gången på grund av maskinproblem.
När vi stog där och diskuterade läget så kom den försvunna Land Rovern tillbaks.
Han visste att vi skulle åka på en banvall och kollade på Google Maps var det kunde vara. Bra tänkt.
Men fortfarande bara fem bilar som åkte vidare medans Raffe fixade bogserhjälp.
Vi åkte på den gamla banvallen mot Skultuna för vidare färd mot Svanå och via gamla skogsvägar så småningom komma fram till Öjesjön för fika och lek med hundar.
Då hade Raffe kommit hem o bytt bil, så han anslöt med en Ford Ranger.
Just inget bra betyg för Land Rover, att bli utbytt mot en Ford.
Ska man sova med Husse i bilen måste man vara torr innan...
Efter godisregn och demo av produkter från Lasta tunkt åkte vi tillbaks mot Skultuna och Sågdammen.
Kl 17:00 exakt anlände vi till Sågdammen efter att ytterligare några åkt vidare för att fira valborg med familjen.
En brasa och Bullens korvar gjorde gott, därefter gick vi på bäverspaning med bävergaranti.
Mycket riktigt så fick vi syn på några bävrar och årets valborgscruising hade uppnått sitt mål.
Stort tack till alla som var med i dag.
När jag kikade i backspegeln och såg en lång rad bilar med taktält o snorklar, så kändes det jäkligt bra.
Fasen vad kul!!!
En helg i skogen.
Det har kommit önskemål, för att inte säga krav, från markägaren att vi ska skjuta fler vildsvin. Tror jag det, vi har inte lyckats få tag på någon gris ännu.
Så det är bara att montera en foderspridare och hoppas på det bästa.
Ut med materiel på fredag kväll och passa på att sitta i kojan ett tag. Men det gav inget.
Kojan ja. Det är en gammal skogshuggarkoja som byggdes på 60 talet. Så åtelplatsen hamnar åt det håll fönstret råkar vara, inte helt optimalt för åteljakt. Men det tänkte de nog inte på för 60 år sedan.
På lördag eftermiddag åkte jag tillbaks för att försöka igen. Jag packade med campingutrustning så jag kunde sova i Jeepen, s.k. overlanding.
Strålande väder när jag åkte hemmifrån, mulet när jag kom till jaktmarken och tung blötsnö vräkte ner när jag parkerade.
Men bara tio minuter senare sken solen igen, det är ju ändå april.
Det är tio minuter mellan bilderna.
Inte så vackert, men en fungerande prototyp i alla fall.
Här kommer varm o skön luft in...
... via slangen från dieselvärmaren.
Så kan man sova gott bak i Jeepen.
Men jag måste skaffa en riktig madrass. Trots dubbla liggunderlag så var det för hårt för min knotiga kropp.
Kaffe, morgonskit, nyborstade tänder och frasig skarsnö i solsken.
Det blir nog en bra dag
Så här blev foderspridaren. Jag har lite tjära på en björkstam också.
Än så länge är det korn som spillts på magasinsgolvet som jag har i tunnan, men jäklar vad det dammar.
Planen är ärtor och/eller majs.
Pappa kör sin Subaru enligt samma princip som humlor flyger.
Det går inte, men det vet de inte om så de kör/flyger ändå.
Krav på gris var det ja.
I det syftet har markägaren kallat in en "superjägare" som skjuter vildsvin åt många markägare runt omkring.
Det känns lite snopet att jag betalar för att jaga och sedan kommer en annan och jagar vildsvin gratis.
Men det är markägarens vilja, så det kan jag inte göra så mycket åt.
Tur då att "superjägaren" också är supertrevlig och lätt att samarbeta med.
Jag visste att han skulle upp o fylla på sin foderspridare som står på min mark ca 500m från min åtelplats.
När jag såg att det gick färska bilspår dit så åkte jag fram för att kolla läget.
Där står han med bössan i handen och en liten galt som inte slutat sprattla än vid fötterna. Och då var klockan bara två på eftermiddagen.
Supertrevlig superjägare var det ja, så jag fick den här av honom.
45kg levandevikt. (Nydöd). Den blir perfekt på grillen.
Oväntad älg.
"Än sån da." (Olle i Pistvakt)
Jag skulle bara motionera hundarna på min jaktmark, för där kan de inte störa andra om de springer lösa.
Så jag hade ingen bössa med mig, det blir så mycket extra arbete om man skjuter något.
Hundarna drar iväg lite längre än vanligt och strax skäller den mest erfarna som är en korsning mellan vachtel och tollare.
Snart kom en älg springande rakt mot mig där jag står och känner mig bortkommen utan bössa.
Då ser jag att ena frambenet hänger löst.
Hunden är tätt inpå och lyckas få älgen att stanna emellanåt, så jag kan komma närmare.
När den flyr ut på ett hygge med mycket ris så snubblar den och tappar fart såpass mycket att jag hinner ikapp och kan sticka kniven i stickhålet.
Därefter blev det lite terränkörning och vinschning för att få fram älgen till vägen.
Sedan ska jag och min gamla far orka få upp den på ett släp... Hmm...
Tack vare mitt nya stora takräcke så kunde jag klättra upp på Jeepen och kasta bogserlinan över en gren, och sedan vinscha upp älgen för att lätt släppa ner den på släpet.
Benet hade hoppat ur led vid "armbågen".
Inga övriga skador som det borde bli vid trafikolycka.
Inga splittrade ben som det borde bli vid skadskjutning.
Inga jaktlag i närheten har en påskjuten älg.
Polisen har ingen notering om viltolycka i närheten.
Kanske har den råkat klanta sig själv helt enkelt, men även det är ganska sällsynt antar jag.
Jag bakspårade till legan men kom inte längre än så på grund av nysnö.
Den måste ha skadat sig i morse eller i går.
Äldre ser inte skadan ut att vara.
En länk till en video...
https://m.youtube.com/watch?v=zcxbFAX1GTA
General Purpouse Vehicle.
Jeep.
Gee Pee Vee.
General Purpouse Vehicle.
Generellt Nytto Fordon.
Ja, det är ju en Jeep.
Ett fordon för alla behov.
Saknas bara husvagn och plogblad...
Och varför är ena lastbågen, förlåt regeln 45x45, länge?
Jo. Jag är ju alltid ensam, och det underlättar lastning och lossning av kanoten om det sticker ut en bit.
Bevisligen har jag höjt Jeepen alldeles precis lagom.
Hade den varit högre hade jag inte nått upp att lasta kanoten så smidigt, hade den varit lägre hade jag slagit huvudet i den utstickande biten.
I dag körde jag kanot och dotter in till Skultuna, åkte sedan ner till Forsby och parkerade Jeepen.
Cyklade de 6 km tillbaks till Skultuna, och paddlade medströms till Jeepen.
Tyvärr var motvinden starkare än åns ström, så just i dag hade det funkat bättre åt andra hållet.
Eller båda hållen och struntat i Jeep och cykel, men det är inte lika kul.
Lyfta av dörrarna första gången.
Då kan det gå väldigt trögt att lyfta av dem från gångjärnen.
Så här gjorde jag:
Lossar de undre skruvarna i gångjärnen, ganska stor Torx.
Hissar ner elhissarna.
Lossar kontaktstycket.
Lossar dörrstoppen.
Sedan blir det knepigare om man inte har några hjälpande armar.
Jag ställde en stol under den öppna dörren, ställde en domkraft på stolen och vadderade den med en vante.
Så vevade jag upp domkraften tills gångjärnen var avlastade.
OBS! Lyft inte av dörren med hjälp av domkraften!
Sedan lossade jag gångjärnen från karmen med början nerifrån.
När jag lossade den sista, översta skruven, balanserade jag dörren på domkraften.
Ställ dörren på mjukt underlag och lirka loss ett gångjärn i taget. Det kan gå väldigt trögt.
När det är gjort så slipade jag tappen med lite fint sandpapper och borrade upp hålet för tappen lite grann. Jag tog 10,5mm borr och lirkade lite.
Jag vill inte riskera att dörren kommer glappa, då blir det så nervöst vid besiktningen.
Ta en liten bit i taget och prova tills den glider på lätt med ett visst motstånd.
Så skruvade jag fast gångjärnen i Jeepen, smorde med lite fett och hängde tillbaks dörrarna.
Nu går det lätt att lyfta av dem i framtiden, när lusten faller på.
Botkyrka Motorklubb storträff 2021 05 21-23
Den första "riktiga" terrängkörningen med Jeepen, alltså där jag luftar ur däcken och lossar krängningshämmarstagen.
Stortäff betyder flera dagar med övernattning. Men mitt uppe i en intensiv period med jobbet så orkade jag inte planera så mycket. Tält o tandborste fick räcka, resten löser jag vartefter. Limpa med mjukost och kaffekit måste givetvis med, frukost är viktigt.
Kallt o fuktigt i tältet första natten men hyffsat bekvämt tack vare dubbla liggunderlag och riktiga kuddar. Nästa natt sov jag i Jeepen, backade ner den i en slänt för att få bekvämare lutning på ryggstödet. Men det var inte särskilt bekvämt.
I April fyller jag 50, då önskar jag mig en husvagn. Lägg gärna det på minnet...
Jag har svårt att slappna av när jag kör där det är mycket hårda stenar som kan vara elaka under bilen och i kombination med obekväm sovställning så hade jag ont i huvudet på söndag morgon. Jag ber om ursäkt att jag inte sade adjö ordentligt till alla, men jag behövde komma hem till min säng...
Men skit i det nu, det är körningen som är det roliga. Det blev lite av en JK-U chock...
Jag har ju en höjd cool Jeep med stora däck, 2,5" höjning och 33" däck. Den är stor och cool här hemma. Men på Botkyrka bland typ 5" höjda Jeepar med 37" däck så blir min till en liten plutt.
Men jäklar anamma, den hängde med riktigt bra tycker jag. Måste bero på en oerhört skicklig chaufför.
Korta videoklipp finns på Youtube. Använd sökord Jeepetorp BMK 210522.
Om ni undrar varför just tians nyckel alltid saknas i verktygssatsen, så har jag svaret här. Den sitter i kaffekoppen...
On the way...
En krökt styrdämpare gjorde det omöjligt att svänga till höger, så lite mekande med viss hjälp av små människor behövdes. Kanske dags att uppgradera till grövre styrdämpare och ett relocation kit när man ändå håller på...
Vilken tur att man inte måste tycka likadant som andra. Lätt att komma åt att göra rent innanför fälgarna är det i alla fall...
... och reservhjulet tycker jag är mycket snyggare. Faktiskt jäkligt snyggt.
En kort stund var det så pass bra väder så jag kunde cabba ner, men det blev strax dags att lägga på taket igen när åskan började mullra.
Förmodligen fullt utflexat...
... eftersom bakhjulet hänger i luften.
Svårt att få fram på bild hur brant det är...
... men jämför man med träden så får man en någorlunda uppfattning.
Så avslutar jag med den obligatoriska skaderapporten:
LED ramp under nummerplåten är inte optimalt vid terrängkörning, det är nog aldrig optimalt. Men den höll, det var bara fästena som vek sig och skylthållaren som behöver riktas om lite.
Lite ny underredsmassa behövs på ett par ställen, men annars gick allt bra.
Trycktank av en brandsläckare.
Behovet är att fylla cykeldäck med mycket luft fort, när däcket ska tryckas ut mot fälgkanten utan att det är slang i däcket.
Slanglöst alltså, s.k. tubeless.
Jag har kommit över en uttjänt 9liters skumsläckare som det sitter en bilventil i för att fylla på med luft från en kompressor.
Först borrade jag ett till hål för säkerherssprinten så jag kan låsa handtaget i öppet läge.
Normalläge, stängd.
Arbetsläge, öppen.
Därefter kapande jag själva brandslangen och monterade en snabbkoppling.
Så här blev det.
När däcket ska fyllas på snabbare kan man nog strunta i den oranga spiralslangen. Jag tror den bromsar en del...
Materiel:
Brandsläckare.
Snabbkoppling Biltema 17-248.
Slangklämma Biltema 61-902.
Tryckluftsats Biltema 17-474.
Kompressor hade jag redan, en sådan som följer med moderna bilar i stället för reservhjul. Kostade 200kr på det lokala bilskroten.
Rekognosering 210411
Tanken är att hitta fina stigar med historiska delmål.
På den här turen kommer vi se hällristningar från bronsåldern och ett vadställe för vikingatidens/medeltidens Eriksgata.
Första delen, som jag rekade i dag, är ca 11km. Del två är ungefär lika lång, men det får bli ett senare inlägg...
Nya däcken på...
Kanske lite för tidigt för sommardäck, det kom några snöflingor medans jag höll på med hjulskiftet.
Men jag tror de här däcken klarar det.
Cooper Discoverer STT Pro.
295/70R17 på orginal JK Rubicon fälgar.
Det fick bli en 5mm spacerplatta innanför reservhjulet, det blev för trångt mot bromsljuskonsolen annars.
Efter en provtur upp till Sågdammen.
Funkar alldeles utmärkt, det känns egentligen inte annorlunda mot vinterdäcken.
Men styrstoppen behöver justeras lite...
Jeepen lyfts upp...
Nu har jag haft Jeepen i två veckor och allt är till belåtenhet.
Den har till o med fått jobba lite när ett jakttorn skulle byta plats förra helgen.
Det blåste och var kallt så det var inte svårt att välja Jeepen i stället för fyrhjulingen.
En sak jag har saknat när jag var utan Jeep är den sköna gemenskapen runt ett gemensamt intresse, det är inte lika mycket sådant när man åker Skoda.
Så jag tog med mig lite fikabröd och åkte till Anders Lindström på Ekerö, och huserade i hans garage några timmar.
Det kom några nyfikna kaffesugna Jeepers och hejade på medans jag med lite hjälp, ganska mycket hjälp faktiskt, av andra monterade höjningssatsen.
2,5" Rugged Ridge komplett med fjädrar, dämpare och diverse relocation kit. Märkligt att det inte följde med ett drag link flip kit, för det MÅSTE man ha om man höjer en Jeep och flyttar ner track bar. (Panhardstaget)
Annars blir det mycket kännbar bumpsteer.
Jag gillar egentligen inte att använda engelska uttryck, men jag kommer inte på vad det kan heta på svenska. Och ingen annan skulle förstå i så fall...
Nå väl. Förutom bumpsteer så blev det jäkligt bra. Inga vibrationer eller konstiga tendenser i övrigt.
Den går lite mjukare än innan vilket jag också hade hoppats på.
Möjligen är stötdämparna bak lite för klena, den gungar lite efter att man kört i ett gupp.
Tanken var att jag skulle ta mått och bilder före och efter höjningen. Men väl inne i garaget så blev jag lite för ivrig, och vips så åkte bakändan upp.
I dag, dagen efter så att säga, har jag träningsvärk i låren och underarmarna.
Kanske är bra även för hälsa, styrka och kondition att hålla på med Jeep.
F-n så mycket roligare än att gå på gym. Tror jag, för det har jag aldrig provat.
Kapitel sex i mitt Jeepliv.
Så blev det åter dags att skaffa en Jeep.
En rad händelser resulterade i att jag fick möjlighet att köpa mig en Jeep igen.
Den här gången visste jag exakt vad jag ville ha och gjorde mig ingen brådska.
Till slut hittade jag den jag ville ha.
Rätt skick, rätt utrustad (nästan i alla fall) till rätt pris.
Det enda den ska kompletteras med är 33" däck.
När Stig-Inge, som jag köpte den av, berättade att förra ägaren var Dan Rättmark som haft den här som event/promotion/jippoJeep, började jag fundera lite...
Undrar om det kan vara den...
Sommaren 2007 blev Jeep Club Sweden inbjudna till Kolmården av Jeep.
https://jeepetorp.blogg.se/2007/june/kolmarden-med-jcs-2007-06-29-30.html
Där hade de bl.a. en svart Wrangler.
Jag letade igenom mina blogginlägg, och visst var det så.
Jag skickade ett meddelande till Dan för att få veta om det verkligen var min nya Jeep som var med på Kolmården. Han ringde upp och bekräftade att det stämmer.
Kul med lite proveniens.
Nu hoppas jag på en varm skön sommar med massor av Jeepäventyr.
Cykla upplandsleden. Etapp 29, 30 och halva 31:1.
Jag valde att parkera vid Ekillabadet, så kan jag avsluta turen med ett dopp.
Det visade sig vara precis så kallt i vattnet som jag kommer ihåg att det alltid är just i den viken.
Jag började cyklingen kl 09:30, och hela etapp 29 var riktigt fin cykling. Vidare en bit in på etapp 30 var det också bra cykelväg, om än lite tråkigt med asfalt.
Men när jag närmade mig mälaren på halvöns östra sida blev det värre. Efter en grillplats uppe på ett berg så blev det till att bära cykeln nästan hela vägen. Sista lilla biten innan Skokloster slott var fin att cykla på.
Ska ni cykla Upplandsleden mellan Bålsta och Skokloster så avråder jag starkt den östra delen av Skoklosterslingan. Välj den västra delen.
Efter en välförtjänt kaffe och bulle på Slottscaféet och lite vila så cyklade jag tillbaks. Men nu valde jag Etapp 31:1. Den är en slinga som kommer tillbaks till slottet och går på östra sidan på samma ställe som etapp 30.
Den här sträckan är mycket lättare att cykla, men ändå ganska utmanande med stenar, rötter och några ganska höga spänger.
Summering: Det vore bra att samåka med någon så man kan lämna en bil på Skokloster, och bara cykla åt ena hållet.
Svårighetsgraden är mestadels lätt cykling med några svårare partier. Nybörjare på MTB vill nog leda cykeln någon km.
Några backar var jobbiga, men det är bara att ta det i sin egen takt.
Fullt framkomligt med en hardtail, men förstås bekvämare med en fulldämpad.
På vissa ställen är det lätt att missa de oranga markeringarna och ibland går leden inte riktigt där den är utritad på min karta.
Vill man korta av turen kan man nog parkera i Varpsund, då får man ändå med de roligaste bitarna.
Bildtext: Den här sträckan, etapp 29, är lätt cykling, om än lite jobbiga backar.
Bildtext: Ungefär det rödmarkerade är inte cyklingsbart.
Bildtext: Den här sträckningen, västra delen av etapp 31:1, är cyklingsbar men ganska teknisk på vissa ställen.
Bildtext: Ta inte höger här mot Skokloster, välj Skoklosterslingan till vänster.
200512 Malmuddens Army and Navy
Ibland faller alla bitar på plats.
Vi har under några år haft tankar och planer på att skaffa en hund.
Behovet av jakthund finns ju alltid, främst för eftersök men även en stötande/kortdrivande ras.
Jag har kollat lite efter Wachtel, Alpenländische Dachsbracke och Kleiner Münsterländer.
KLM verkar vara den som skulle passa min lilla jaktmark bäst.
Men så blev det inte...
På långa krångliga vägar fick vi höra talas om en omplaceringshund, en Engelsk Springer Spaniel som lyssnar till namnet Nasse.
Vi bor i Skultuna. Min syster i Södertälje fick veta att en uppfödare i Tumba söker en ny familj till Nasse.
Och Nasse bor i Skultuna.
Ska man tolka in ödets nycker så är det väl menat att vi ska ha honom.
Han är 2,5 år och har mest varit familjehund för soffmys och lek i trädgården.
Ska bli intressant att se hur han kommer fungera till jakt.
Första nyfikna stegen på nya tomten.
Ganska snart kommer han till ro och kan nästan slappna av.
Han älskar att åka bil.
Träna inkallning och att stanna kvar. Han vill väldigt gärna göra rätt, men vet inte riktigt hur.
20201118.
Nu så här ett halvår senare säger jag bara ett stort suck.
Hittills har han kostat ca 25-30 000kr i veterinärkostnad.
Vi fick veta att han var försäkrad och klar när vi tog över honom. Det som inte framgick så tydligt var att försäkringen tecknades samma dag som vi hämtade honom för att ha honom på prov en vecka.
Veckan efter det märkte jag att han gick väldigt stelt efter att jag hade cyklat någon km med honom, och jag åkte till Redog i Eskilstuna för att få honom kontrollerad.
Inflammerade böjsenor. Tyvärr var det 16 dagar efter att försäkringen tecknades, och det är 20 dagars karens. Så vi har inte fått någon hjälp därifrån.
Men nu efter fem månader med medicin och rehab två dagar i veckan så är han nästan helt friskförklarad från det.
Han hade även rejält mycket tandsten, var aldrig vaccinerad, dåliga muskler, ingen kondition och hade våtexsem i underläppen.
Nu kan han röra sig utan smärta, även om böjsenorna aldrig kommer bli så starka som dom ska vara. Dessutom täcker inte försäkringen framtida skador i bakbenen.
Han slipper även tandlossning till följd av tandsten.
Hade han fortsatt att behandlats som han gjort innan hade han förmodligen tappat alla tänder och inte kunnat röra sig utan stark smärta i tassarna, kanske redan vid fyra-fem års ålder.
Jag får väl glädjas åt att ha räddat en hund från lidande.
Hur fungerar han till jakt då? Jo, jag har lagt några viltspår som han till slut förstog vad det handlar om.
Han visar stort intresse av vilt och springer efter räv, hare, rådjur och kronhjort. Hittils.
Han jagar ganska precis så som jag vill. Det enda jag saknar är skall, men det ska ju inte den här rasen ha. Man får vara allert på passet helt enkelt.
Cykeltur med Lukas o Hampus.
Att det kan vara så kul att cykla.
Jag parkerade bilen på åsen vid Äs, och så cyklade vi norrut på fina roliga stigar via vackrad små badsjöar.
Fast det blev inte något bad i dag.
I övrigt låter jag bilderna tala för sig.
Bergs gård MTB park 20190831
När logostiken stämmer hinner man med att ha roligt också.
Felix och William skulle till Järna för att spela rollspel. Då tog jag med mig Lukas och åkte vidare till Bergs gård i trosa.
På kvällen skulle Anna på disco i Hummelsta. Cathrine skjutsade henne dit, och vi mötte upp där så tog hon med grabbarna hem. I väntan på att discot skulle sluta, så hann jag cykla ut till min favoritklippa här på jorden, Karinskär.
Redan vid halv elva var vi hungriga, och då råkade vi vara i höjd med Sandlycke i Strängnäs. Sista lördagen i månaden, och det betyder terrängkörning med Krogen i Skogen. Så det blev en varsin hamburgare.
Vi släppte av Felix och William, och fortsatte söderut ytterligare drygt tre mil.
Lite fika i bilen innan vi började cyklingen.
Uppvärmning på Bergsleden, 3,7 km i lätt terräng. Men Lukas hade nyss tillfrisknat från en förkylning, så han tog ut sig erdentligt redan då.
Han kämpade sig vidare tillbaks (kan man säga så?) till startplatsen, för en glasspaus vid caféet.
Under tiden han vilade så körde jag en kombination av Bergsleden, Bergsloopen och Norra loopen i lite högre tempo.
Tillbaks vid utgångspunkten tänkte vi ta ett varv på Farmors Flow Trail. Men Lukas körde på en sten eller rot och fick ett elakt snakebite i bakdäcket.
Jag hade ju en reservslang med, så det var bara att byta. Trodde jag ja...
Det visade sig att det var fel typ av ventil på reservslangen, så den passade inte i hålet i fälgen.
Men rustad för olika kriser så hade jag även lagningslappar med mig, och efter lite pumpande så var vi åter redo för Farmor.
Den här gången kom vi hela varvet utan missöden. Riktigt kul trail, Farmors Flow.
Men nu var benen trötta och magen kurrade. Det var även lagom tid att hämta Felix och William, så tog vi en matig macka på en Preemmack.
Det växer mekställ i skogen, så praktiskt.
Senare på kvällen blev det en kort tur ut till Karinskär och Hästskär. Skönt med ett dopp för att skölja av sig svetten.
Rådjursjakt 20190531
Anna visar stort intresse av djur och natur, och givetvis jakt och viltvård.
Så hon fick följa med på en vak/smygjakt efter råbock.
Efter lite saft med smak av myggmedel så kom det till slut ut två rådjur inom skotthåll.
När bocken visade bredsidan lät jag skottet gå, varpå han stöp i backen utan att ens sparka med benen. Geten sprang ett varv på fältet innan hon vände tillbaks in i skogen.
Anna spanar efter rådjur.
Utan spaning, ingen aning.
Det var en nöjd tjej i bilen, och hon somnade med ett leende på läpparna.
Cykeltur 20190519
Hoppsan.
Planen var ca 25 km som jag senare kan ta med familjen på. Det blev ca 40km. Jag skulle bara kolla lite...
Start hemmifrån, via Skultunas trevliga tre broar och parken vid scoutstugan, upp till Sågdammens balansutmanande spänger.
Därifrån vidare på den gamla järnvägsvallen mot nordväst.
Någon annan dag ska jag undersöka spåret åt andra hållet.
Stenblock som använts vid framställning av mässingsplåtar, om jag minns rätt.
Och ett vanligt kvarnhjul.
Ingen bäver så här dags.
"Highway to heaven"?
"Bad roads leads to beautidul places".
Det var nog länge sedan det gick några tåg här.
Åh. En bro!
Den leder ingenstans, men man måste ju prova.
Hmm. Bildsamlingen börjar likna "The bridges of Skultuna county".
Och det är jag som är Clintan, cool...
Det här var den mest utmanande stigen på den planerade rutten. Men senare kunde jag inte hålla mig till planen...
Här blev det rast, vila, snickers och kaffe i 30 minuter.
Skönt att blaska av sig i sjön, men för kallt i vattnet för ett dopp.
Stigen hit, en bit av Bruksleden, var som vanligt ganska knölig med stenar och rötter.
Men det är just därför jag kör fulldämpat.
Men jag skrev inte i loggboken. Ungarna verkade förvisso utflugna, men vad vet jag...
Nu är jag väl värd en AB öl. (After Bike).
Det tog ungefär tre timmar inklusive rasten. I Skultunas parker och på Sågdammens spänger cyklade jag i promenadfart för att inte störa andra livsnjutare.
Nu känns det gott i benen...
Sörmlandsleden etapp 19.
Eller i alla fall en lite bit av den etappen.
Jag såg en bild på ett unikt geologiskt fenomen. En bro av granit, helt formad av naturen själv. Antagligen inlandsisens smältning som varit i farten.
Efter lite googlande kom jag fram till att den finns på Sörmlandsledens etapp 19, ca 4km söder om Ånhammar.
Parkering hittade jag vid Brotorp, där informationstavlan meddelar att man faktiskt får parkera.
Cyklingen är som vanligt utmanande längs sörmlandsleden. Branta backar med knöliga stenar och rötter. Men det är ju så jag vill ha det.
I övrigt låter jag bilderna tala för sig själva.
Cowshit trail.
Vad kul!
Där jag cyklade som barn, långt innan jag hört talas om mountainbike, har någon byggt en liten bana.
Men jag är visst inte barn längre, det gör ont att ramla nu.
Cykeltur Bruksleden vid Surahammar.
Nu kändes det att benen ville cykla. Har inte kommit ut på två veckor.
Lätt förkylning tidigare i veckan och förra veckan hade jag barnen vilket ger viktigare prioriteringar.
Efter lunch så packades cykelväskan med lite reservkraft, snickers till mig och batterier till telefon och ev. lampbehov. Man vet ju aldrig hur länge man blir ute, och det blir väldigt mörkt så här års.
Lastade cykeln och åkte till ett ställe där jag och Cathrine har gått förut. För det mesta fina cykelstigar med roliga avstickare skyltat för MTB.
Spängerna och rötterna var ruskigt hala, men det ser jag som en utmaning.
Jag tog en kort rast vid toftsjöns vindskydd och skrev i gästboken. Sedan tog jag varvet toftsjön runt. Mycket stenigt och svårcyklat, och eftersom jag cyklade ensam var det inte läga att utmana min skicklighet, så jag bar cykeln över dom värsta partierna.
Det blev ca 12 km vilket är en alldeles lagom uppstartsrunda.
Den här kartappen/bilden använder jag när jag planerar rutten, och för att meddela mina nära vart dom ska leta efter mig om jag inte kommer hem på avtalad tid.
Snickerspaus.
Det finns fler avstickare att prova, men det får bli en annan gång.
