General Purpouse Vehicle.
Jeep.
Gee Pee Vee.
General Purpouse Vehicle.
Generellt Nytto Fordon.
Ja, det är ju en Jeep.
Ett fordon för alla behov.
Saknas bara husvagn och plogblad...
Och varför är ena lastbågen, förlåt regeln 45x45, länge?
Jo. Jag är ju alltid ensam, och det underlättar lastning och lossning av kanoten om det sticker ut en bit.
Bevisligen har jag höjt Jeepen alldeles precis lagom.
Hade den varit högre hade jag inte nått upp att lasta kanoten så smidigt, hade den varit lägre hade jag slagit huvudet i den utstickande biten.
I dag körde jag kanot och dotter in till Skultuna, åkte sedan ner till Forsby och parkerade Jeepen.
Cyklade de 6 km tillbaks till Skultuna, och paddlade medströms till Jeepen.
Tyvärr var motvinden starkare än åns ström, så just i dag hade det funkat bättre åt andra hållet.
Eller båda hållen och struntat i Jeep och cykel, men det är inte lika kul.
Lyfta av dörrarna första gången.
Då kan det gå väldigt trögt att lyfta av dem från gångjärnen.
Så här gjorde jag:
Lossar de undre skruvarna i gångjärnen, ganska stor Torx.
Hissar ner elhissarna.
Lossar kontaktstycket.
Lossar dörrstoppen.
Sedan blir det knepigare om man inte har några hjälpande armar.
Jag ställde en stol under den öppna dörren, ställde en domkraft på stolen och vadderade den med en vante.
Så vevade jag upp domkraften tills gångjärnen var avlastade.
OBS! Lyft inte av dörren med hjälp av domkraften!
Sedan lossade jag gångjärnen från karmen med början nerifrån.
När jag lossade den sista, översta skruven, balanserade jag dörren på domkraften.
Ställ dörren på mjukt underlag och lirka loss ett gångjärn i taget. Det kan gå väldigt trögt.
När det är gjort så slipade jag tappen med lite fint sandpapper och borrade upp hålet för tappen lite grann. Jag tog 10,5mm borr och lirkade lite.
Jag vill inte riskera att dörren kommer glappa, då blir det så nervöst vid besiktningen.
Ta en liten bit i taget och prova tills den glider på lätt med ett visst motstånd.
Så skruvade jag fast gångjärnen i Jeepen, smorde med lite fett och hängde tillbaks dörrarna.
Nu går det lätt att lyfta av dem i framtiden, när lusten faller på.
Botkyrka Motorklubb storträff 2021 05 21-23
Den första "riktiga" terrängkörningen med Jeepen, alltså där jag luftar ur däcken och lossar krängningshämmarstagen.
Stortäff betyder flera dagar med övernattning. Men mitt uppe i en intensiv period med jobbet så orkade jag inte planera så mycket. Tält o tandborste fick räcka, resten löser jag vartefter. Limpa med mjukost och kaffekit måste givetvis med, frukost är viktigt.
Kallt o fuktigt i tältet första natten men hyffsat bekvämt tack vare dubbla liggunderlag och riktiga kuddar. Nästa natt sov jag i Jeepen, backade ner den i en slänt för att få bekvämare lutning på ryggstödet. Men det var inte särskilt bekvämt.
I April fyller jag 50, då önskar jag mig en husvagn. Lägg gärna det på minnet...
Jag har svårt att slappna av när jag kör där det är mycket hårda stenar som kan vara elaka under bilen och i kombination med obekväm sovställning så hade jag ont i huvudet på söndag morgon. Jag ber om ursäkt att jag inte sade adjö ordentligt till alla, men jag behövde komma hem till min säng...
Men skit i det nu, det är körningen som är det roliga. Det blev lite av en JK-U chock...
Jag har ju en höjd cool Jeep med stora däck, 2,5" höjning och 33" däck. Den är stor och cool här hemma. Men på Botkyrka bland typ 5" höjda Jeepar med 37" däck så blir min till en liten plutt.
Men jäklar anamma, den hängde med riktigt bra tycker jag. Måste bero på en oerhört skicklig chaufför.
Korta videoklipp finns på Youtube. Använd sökord Jeepetorp BMK 210522.
Om ni undrar varför just tians nyckel alltid saknas i verktygssatsen, så har jag svaret här. Den sitter i kaffekoppen...
On the way...
En krökt styrdämpare gjorde det omöjligt att svänga till höger, så lite mekande med viss hjälp av små människor behövdes. Kanske dags att uppgradera till grövre styrdämpare och ett relocation kit när man ändå håller på...
Vilken tur att man inte måste tycka likadant som andra. Lätt att komma åt att göra rent innanför fälgarna är det i alla fall...
... och reservhjulet tycker jag är mycket snyggare. Faktiskt jäkligt snyggt.
En kort stund var det så pass bra väder så jag kunde cabba ner, men det blev strax dags att lägga på taket igen när åskan började mullra.
Förmodligen fullt utflexat...
... eftersom bakhjulet hänger i luften.
Svårt att få fram på bild hur brant det är...
... men jämför man med träden så får man en någorlunda uppfattning.
Så avslutar jag med den obligatoriska skaderapporten:
LED ramp under nummerplåten är inte optimalt vid terrängkörning, det är nog aldrig optimalt. Men den höll, det var bara fästena som vek sig och skylthållaren som behöver riktas om lite.
Lite ny underredsmassa behövs på ett par ställen, men annars gick allt bra.
Trycktank av en brandsläckare.
Behovet är att fylla cykeldäck med mycket luft fort, när däcket ska tryckas ut mot fälgkanten utan att det är slang i däcket.
Slanglöst alltså, s.k. tubeless.
Jag har kommit över en uttjänt 9liters skumsläckare som det sitter en bilventil i för att fylla på med luft från en kompressor.
Först borrade jag ett till hål för säkerherssprinten så jag kan låsa handtaget i öppet läge.
Normalläge, stängd.
Arbetsläge, öppen.
Därefter kapande jag själva brandslangen och monterade en snabbkoppling.
Så här blev det.
När däcket ska fyllas på snabbare kan man nog strunta i den oranga spiralslangen. Jag tror den bromsar en del...
Materiel:
Brandsläckare.
Snabbkoppling Biltema 17-248.
Slangklämma Biltema 61-902.
Tryckluftsats Biltema 17-474.
Kompressor hade jag redan, en sådan som följer med moderna bilar i stället för reservhjul. Kostade 200kr på det lokala bilskroten.
Rekognosering 210411
Tanken är att hitta fina stigar med historiska delmål.
På den här turen kommer vi se hällristningar från bronsåldern och ett vadställe för vikingatidens/medeltidens Eriksgata.
Första delen, som jag rekade i dag, är ca 11km. Del två är ungefär lika lång, men det får bli ett senare inlägg...
Nya däcken på...
Kanske lite för tidigt för sommardäck, det kom några snöflingor medans jag höll på med hjulskiftet.
Men jag tror de här däcken klarar det.
Cooper Discoverer STT Pro.
295/70R17 på orginal JK Rubicon fälgar.
Det fick bli en 5mm spacerplatta innanför reservhjulet, det blev för trångt mot bromsljuskonsolen annars.
Efter en provtur upp till Sågdammen.
Funkar alldeles utmärkt, det känns egentligen inte annorlunda mot vinterdäcken.
Men styrstoppen behöver justeras lite...
Jeepen lyfts upp...
Nu har jag haft Jeepen i två veckor och allt är till belåtenhet.
Den har till o med fått jobba lite när ett jakttorn skulle byta plats förra helgen.
Det blåste och var kallt så det var inte svårt att välja Jeepen i stället för fyrhjulingen.
En sak jag har saknat när jag var utan Jeep är den sköna gemenskapen runt ett gemensamt intresse, det är inte lika mycket sådant när man åker Skoda.
Så jag tog med mig lite fikabröd och åkte till Anders Lindström på Ekerö, och huserade i hans garage några timmar.
Det kom några nyfikna kaffesugna Jeepers och hejade på medans jag med lite hjälp, ganska mycket hjälp faktiskt, av andra monterade höjningssatsen.
2,5" Rugged Ridge komplett med fjädrar, dämpare och diverse relocation kit. Märkligt att det inte följde med ett drag link flip kit, för det MÅSTE man ha om man höjer en Jeep och flyttar ner track bar. (Panhardstaget)
Annars blir det mycket kännbar bumpsteer.
Jag gillar egentligen inte att använda engelska uttryck, men jag kommer inte på vad det kan heta på svenska. Och ingen annan skulle förstå i så fall...
Nå väl. Förutom bumpsteer så blev det jäkligt bra. Inga vibrationer eller konstiga tendenser i övrigt.
Den går lite mjukare än innan vilket jag också hade hoppats på.
Möjligen är stötdämparna bak lite för klena, den gungar lite efter att man kört i ett gupp.
Tanken var att jag skulle ta mått och bilder före och efter höjningen. Men väl inne i garaget så blev jag lite för ivrig, och vips så åkte bakändan upp.
I dag, dagen efter så att säga, har jag träningsvärk i låren och underarmarna.
Kanske är bra även för hälsa, styrka och kondition att hålla på med Jeep.
F-n så mycket roligare än att gå på gym. Tror jag, för det har jag aldrig provat.
Kapitel sex i mitt Jeepliv.
Så blev det åter dags att skaffa en Jeep.
En rad händelser resulterade i att jag fick möjlighet att köpa mig en Jeep igen.
Den här gången visste jag exakt vad jag ville ha och gjorde mig ingen brådska.
Till slut hittade jag den jag ville ha.
Rätt skick, rätt utrustad (nästan i alla fall) till rätt pris.
Det enda den ska kompletteras med är 33" däck.
När Stig-Inge, som jag köpte den av, berättade att förra ägaren var Dan Rättmark som haft den här som event/promotion/jippoJeep, började jag fundera lite...
Undrar om det kan vara den...
Sommaren 2007 blev Jeep Club Sweden inbjudna till Kolmården av Jeep.
https://jeepetorp.blogg.se/2007/june/kolmarden-med-jcs-2007-06-29-30.html
Där hade de bl.a. en svart Wrangler.
Jag letade igenom mina blogginlägg, och visst var det så.
Jag skickade ett meddelande till Dan för att få veta om det verkligen var min nya Jeep som var med på Kolmården. Han ringde upp och bekräftade att det stämmer.
Kul med lite proveniens.
Nu hoppas jag på en varm skön sommar med massor av Jeepäventyr.
Cykla upplandsleden. Etapp 29, 30 och halva 31:1.
Jag valde att parkera vid Ekillabadet, så kan jag avsluta turen med ett dopp.
Det visade sig vara precis så kallt i vattnet som jag kommer ihåg att det alltid är just i den viken.
Jag började cyklingen kl 09:30, och hela etapp 29 var riktigt fin cykling. Vidare en bit in på etapp 30 var det också bra cykelväg, om än lite tråkigt med asfalt.
Men när jag närmade mig mälaren på halvöns östra sida blev det värre. Efter en grillplats uppe på ett berg så blev det till att bära cykeln nästan hela vägen. Sista lilla biten innan Skokloster slott var fin att cykla på.
Ska ni cykla Upplandsleden mellan Bålsta och Skokloster så avråder jag starkt den östra delen av Skoklosterslingan. Välj den västra delen.
Efter en välförtjänt kaffe och bulle på Slottscaféet och lite vila så cyklade jag tillbaks. Men nu valde jag Etapp 31:1. Den är en slinga som kommer tillbaks till slottet och går på östra sidan på samma ställe som etapp 30.
Den här sträckan är mycket lättare att cykla, men ändå ganska utmanande med stenar, rötter och några ganska höga spänger.
Summering: Det vore bra att samåka med någon så man kan lämna en bil på Skokloster, och bara cykla åt ena hållet.
Svårighetsgraden är mestadels lätt cykling med några svårare partier. Nybörjare på MTB vill nog leda cykeln någon km.
Några backar var jobbiga, men det är bara att ta det i sin egen takt.
Fullt framkomligt med en hardtail, men förstås bekvämare med en fulldämpad.
På vissa ställen är det lätt att missa de oranga markeringarna och ibland går leden inte riktigt där den är utritad på min karta.
Vill man korta av turen kan man nog parkera i Varpsund, då får man ändå med de roligaste bitarna.
Bildtext: Den här sträckan, etapp 29, är lätt cykling, om än lite jobbiga backar.
Bildtext: Ungefär det rödmarkerade är inte cyklingsbart.
Bildtext: Den här sträckningen, västra delen av etapp 31:1, är cyklingsbar men ganska teknisk på vissa ställen.
Bildtext: Ta inte höger här mot Skokloster, välj Skoklosterslingan till vänster.
200512 Malmuddens Army and Navy
Ibland faller alla bitar på plats.
Vi har under några år haft tankar och planer på att skaffa en hund.
Behovet av jakthund finns ju alltid, främst för eftersök men även en stötande/kortdrivande ras.
Jag har kollat lite efter Wachtel, Alpenländische Dachsbracke och Kleiner Münsterländer.
KLM verkar vara den som skulle passa min lilla jaktmark bäst.
Men så blev det inte...
På långa krångliga vägar fick vi höra talas om en omplaceringshund, en Engelsk Springer Spaniel som lyssnar till namnet Nasse.
Vi bor i Skultuna. Min syster i Södertälje fick veta att en uppfödare i Tumba söker en ny familj till Nasse.
Och Nasse bor i Skultuna.
Ska man tolka in ödets nycker så är det väl menat att vi ska ha honom.
Han är 2,5 år och har mest varit familjehund för soffmys och lek i trädgården.
Ska bli intressant att se hur han kommer fungera till jakt.
Första nyfikna stegen på nya tomten.
Ganska snart kommer han till ro och kan nästan slappna av.
Han älskar att åka bil.
Träna inkallning och att stanna kvar. Han vill väldigt gärna göra rätt, men vet inte riktigt hur.
20201118.
Nu så här ett halvår senare säger jag bara ett stort suck.
Hittills har han kostat ca 25-30 000kr i veterinärkostnad.
Vi fick veta att han var försäkrad och klar när vi tog över honom. Det som inte framgick så tydligt var att försäkringen tecknades samma dag som vi hämtade honom för att ha honom på prov en vecka.
Veckan efter det märkte jag att han gick väldigt stelt efter att jag hade cyklat någon km med honom, och jag åkte till Redog i Eskilstuna för att få honom kontrollerad.
Inflammerade böjsenor. Tyvärr var det 16 dagar efter att försäkringen tecknades, och det är 20 dagars karens. Så vi har inte fått någon hjälp därifrån.
Men nu efter fem månader med medicin och rehab två dagar i veckan så är han nästan helt friskförklarad från det.
Han hade även rejält mycket tandsten, var aldrig vaccinerad, dåliga muskler, ingen kondition och hade våtexsem i underläppen.
Nu kan han röra sig utan smärta, även om böjsenorna aldrig kommer bli så starka som dom ska vara. Dessutom täcker inte försäkringen framtida skador i bakbenen.
Han slipper även tandlossning till följd av tandsten.
Hade han fortsatt att behandlats som han gjort innan hade han förmodligen tappat alla tänder och inte kunnat röra sig utan stark smärta i tassarna, kanske redan vid fyra-fem års ålder.
Jag får väl glädjas åt att ha räddat en hund från lidande.
Hur fungerar han till jakt då? Jo, jag har lagt några viltspår som han till slut förstog vad det handlar om.
Han visar stort intresse av vilt och springer efter räv, hare, rådjur och kronhjort. Hittils.
Han jagar ganska precis så som jag vill. Det enda jag saknar är skall, men det ska ju inte den här rasen ha. Man får vara allert på passet helt enkelt.
Cykeltur med Lukas o Hampus.
Att det kan vara så kul att cykla.
Jag parkerade bilen på åsen vid Äs, och så cyklade vi norrut på fina roliga stigar via vackrad små badsjöar.
Fast det blev inte något bad i dag.
I övrigt låter jag bilderna tala för sig.
Bergs gård MTB park 20190831
När logostiken stämmer hinner man med att ha roligt också.
Felix och William skulle till Järna för att spela rollspel. Då tog jag med mig Lukas och åkte vidare till Bergs gård i trosa.
På kvällen skulle Anna på disco i Hummelsta. Cathrine skjutsade henne dit, och vi mötte upp där så tog hon med grabbarna hem. I väntan på att discot skulle sluta, så hann jag cykla ut till min favoritklippa här på jorden, Karinskär.
Redan vid halv elva var vi hungriga, och då råkade vi vara i höjd med Sandlycke i Strängnäs. Sista lördagen i månaden, och det betyder terrängkörning med Krogen i Skogen. Så det blev en varsin hamburgare.
Vi släppte av Felix och William, och fortsatte söderut ytterligare drygt tre mil.
Lite fika i bilen innan vi började cyklingen.
Uppvärmning på Bergsleden, 3,7 km i lätt terräng. Men Lukas hade nyss tillfrisknat från en förkylning, så han tog ut sig erdentligt redan då.
Han kämpade sig vidare tillbaks (kan man säga så?) till startplatsen, för en glasspaus vid caféet.
Under tiden han vilade så körde jag en kombination av Bergsleden, Bergsloopen och Norra loopen i lite högre tempo.
Tillbaks vid utgångspunkten tänkte vi ta ett varv på Farmors Flow Trail. Men Lukas körde på en sten eller rot och fick ett elakt snakebite i bakdäcket.
Jag hade ju en reservslang med, så det var bara att byta. Trodde jag ja...
Det visade sig att det var fel typ av ventil på reservslangen, så den passade inte i hålet i fälgen.
Men rustad för olika kriser så hade jag även lagningslappar med mig, och efter lite pumpande så var vi åter redo för Farmor.
Den här gången kom vi hela varvet utan missöden. Riktigt kul trail, Farmors Flow.
Men nu var benen trötta och magen kurrade. Det var även lagom tid att hämta Felix och William, så tog vi en matig macka på en Preemmack.
Det växer mekställ i skogen, så praktiskt.
Senare på kvällen blev det en kort tur ut till Karinskär och Hästskär. Skönt med ett dopp för att skölja av sig svetten.
Rådjursjakt 20190531
Anna visar stort intresse av djur och natur, och givetvis jakt och viltvård.
Så hon fick följa med på en vak/smygjakt efter råbock.
Efter lite saft med smak av myggmedel så kom det till slut ut två rådjur inom skotthåll.
När bocken visade bredsidan lät jag skottet gå, varpå han stöp i backen utan att ens sparka med benen. Geten sprang ett varv på fältet innan hon vände tillbaks in i skogen.
Anna spanar efter rådjur.
Utan spaning, ingen aning.
Det var en nöjd tjej i bilen, och hon somnade med ett leende på läpparna.
Cykeltur 20190519
Hoppsan.
Planen var ca 25 km som jag senare kan ta med familjen på. Det blev ca 40km. Jag skulle bara kolla lite...
Start hemmifrån, via Skultunas trevliga tre broar och parken vid scoutstugan, upp till Sågdammens balansutmanande spänger.
Därifrån vidare på den gamla järnvägsvallen mot nordväst.
Någon annan dag ska jag undersöka spåret åt andra hållet.
Stenblock som använts vid framställning av mässingsplåtar, om jag minns rätt.
Och ett vanligt kvarnhjul.
Ingen bäver så här dags.
"Highway to heaven"?
"Bad roads leads to beautidul places".
Det var nog länge sedan det gick några tåg här.
Åh. En bro!
Den leder ingenstans, men man måste ju prova.
Hmm. Bildsamlingen börjar likna "The bridges of Skultuna county".
Och det är jag som är Clintan, cool...
Det här var den mest utmanande stigen på den planerade rutten. Men senare kunde jag inte hålla mig till planen...
Här blev det rast, vila, snickers och kaffe i 30 minuter.
Skönt att blaska av sig i sjön, men för kallt i vattnet för ett dopp.
Stigen hit, en bit av Bruksleden, var som vanligt ganska knölig med stenar och rötter.
Men det är just därför jag kör fulldämpat.
Men jag skrev inte i loggboken. Ungarna verkade förvisso utflugna, men vad vet jag...
Nu är jag väl värd en AB öl. (After Bike).
Det tog ungefär tre timmar inklusive rasten. I Skultunas parker och på Sågdammens spänger cyklade jag i promenadfart för att inte störa andra livsnjutare.
Nu känns det gott i benen...
Sörmlandsleden etapp 19.
Eller i alla fall en lite bit av den etappen.
Jag såg en bild på ett unikt geologiskt fenomen. En bro av granit, helt formad av naturen själv. Antagligen inlandsisens smältning som varit i farten.
Efter lite googlande kom jag fram till att den finns på Sörmlandsledens etapp 19, ca 4km söder om Ånhammar.
Parkering hittade jag vid Brotorp, där informationstavlan meddelar att man faktiskt får parkera.
Cyklingen är som vanligt utmanande längs sörmlandsleden. Branta backar med knöliga stenar och rötter. Men det är ju så jag vill ha det.
I övrigt låter jag bilderna tala för sig själva.
Cowshit trail.
Vad kul!
Där jag cyklade som barn, långt innan jag hört talas om mountainbike, har någon byggt en liten bana.
Men jag är visst inte barn längre, det gör ont att ramla nu.
Cykeltur Bruksleden vid Surahammar.
Nu kändes det att benen ville cykla. Har inte kommit ut på två veckor.
Lätt förkylning tidigare i veckan och förra veckan hade jag barnen vilket ger viktigare prioriteringar.
Efter lunch så packades cykelväskan med lite reservkraft, snickers till mig och batterier till telefon och ev. lampbehov. Man vet ju aldrig hur länge man blir ute, och det blir väldigt mörkt så här års.
Lastade cykeln och åkte till ett ställe där jag och Cathrine har gått förut. För det mesta fina cykelstigar med roliga avstickare skyltat för MTB.
Spängerna och rötterna var ruskigt hala, men det ser jag som en utmaning.
Jag tog en kort rast vid toftsjöns vindskydd och skrev i gästboken. Sedan tog jag varvet toftsjön runt. Mycket stenigt och svårcyklat, och eftersom jag cyklade ensam var det inte läga att utmana min skicklighet, så jag bar cykeln över dom värsta partierna.
Det blev ca 12 km vilket är en alldeles lagom uppstartsrunda.
Den här kartappen/bilden använder jag när jag planerar rutten, och för att meddela mina nära vart dom ska leta efter mig om jag inte kommer hem på avtalad tid.
Snickerspaus.
Det finns fler avstickare att prova, men det får bli en annan gång.
Fletcher Arrowbeau 17
Min roliga sportbåt vill ha roligt, men jag har inte riktigt tid att leka med den.
Båten är inte jättefin, men riktigt rolig.
Den går nästan som på räls i vattnet, bara att gasa, styra och hålla i sig.
Stark nog att utan problem dra upp tunga vattenskidåkare.
Det är en engelsk sportbåtsmodell, just den här är licenstillverkad i Sverige 1998.
Motorn är en 115 hkr Yamaha V4 2t från 1996, men båten är godkänd att ha upp till 300 hkr för den som törs.
Den här kombinationen ger en toppfart på närmare 40 knop, kanske mer om rätt förare kör i rätt sjö.
37 knop har jag fått upp den i...
Den har körts i saltvatten och har därför målats med bottenfärg av en tidigare ägare. Slipar man bort den kan båten bli riktigt fin.
Motorn verkar ha fått grundkänning, för nedre delen av skeddan saknas och det är en ful spricka strax framför propellern.
Det läcker inte in vatten i växelhuset och det läcker inte heller ut olja därifrån.
Det sitter en splitter ny propeller på den, eftersom den gamla började slira i navets gummibussning. Endast provkörd någon timme med nya propellern.
Motorn går underbart bra och är tyst och lättstartad. Tyst för att vara en tvåtaktare i alla fall.
Klädseln är i helt OK skick, om än inte perfekt.
Det sitter en stereo med 4 st 6x9 högtalare.
Framrutan går att öppna så man lättare kan klättra ombord.
Det är en lucka i golvet att förvara t.ex. vattenskidor mm.
Bakom baksätet finns plats för dubbla batterier med batterifrånskiljare, samt en länspump.
Tanken är av rostfritt stål och fast monterad i fören. Jag tror den rymmer ca 70 liter.
Ett litet hamnkapell finns också.
Om man har för roligt på sjön så finns det lanternor, så man inte behöver åka hem för tidigt.
Det ingår en nästan ny upptagningstrailer.
Prisidé 32 000 kr.
Ring eller SMSa mig på 0701654033
Båten finns i Västerås.
Idre 2018
Så. Nu har jag lagat punkan på cykeln efter att vi kommit hem. Nu ska jag försöka sammanfatta veckan.
Söndag var resdag till Idre. Att åka till något är alltid roligt.
Mat o fikastopp med bad o kisspauser.
Äntligen framme och kan kasta längtansfulla blickar upp mot Städjans karaktäristiska topp. Undrar om det går att få med cykeln dit upp, och cykla ner...
Jo då, visst gick det att få upp cykeln. Men den var inte till mycket hjälp. Tur den är lätt.
Fotograf: Håkan Jidetorp.
Nerför däremot, jäklar vad skoj. Jag fick stanna två gånger för att vila lårmusklerna. Både bromsar och stötdämpare var varma, bromsarna var riktigt varma.
Dom berömda bergsklättrarkusinerna har nått toppen av Städjan, världens högsta berg.... Sveriges högsta berg... Ett högt berg i alla fall...
Fotograf: Håkan Jidetorp.
Tisdag och onsdag hade vi hyrt cyklar till Anna, Lukas och Hampus.
Och så hade jag med mig mina två, en till mig och en till Felix.
Förmiddagen flöt på i Skills Area, och barnen ökade på både skicklighet och självkänsla vartefter.
Så blev det dags att köpa glass och ta stigen runt fjället för att komma hem till lunch.
Men om man stärkt sitt självförtroende i spår man lärt sig känna väl, så är det lätt hänt att det går på tok i okända spår.
Anna slog omkull på väg till glassköpet...
Så hon och Cathrine åkte sittlift upp till toppen medans jag och grabbarna trampade på mot stugan i Grängesåsvallen.
Men så var det det där med okända stigar.
Lukas kom lite snett ur ett gupp och var på väg ut i skogen. Han började skrika AJ AJ AJ redan innan han tog mark.
Som en pingvin gled han på magen, fast på grus i stället för is. Med cykeln på ryggen.
När man ligger fem meter efter så känner man sig ganska maktlös just då. Jag som ändå såg redan i ingången i hoppet att det går snett...
Ont hade han, och han ville aldrig någonsin cykla mer.
Men efter en snickers och lite vila så var han den första att säga att det är dags att cykla vidare. Blodig, smutsig och hungrig...
På eftermiddagen ville inte Felix cykla mer, så då fick Stor-Lucas ta över min hard tail.
På onsdagen fick han även prova min fulldämpade cykel.
Själv hann jag bara med ett toppbesök med tillhörande downhillspår.
https://m.youtube.com/watch?v=ldXsnO4BIi8
https://m.youtube.com/watch?v=LvjWP4esg8E
Torsdagen var det lite lugnare, så jag tog en promenad upp på Städjan bara för mig själv.
På eftermiddagen tänkte vi åka båt i Grövelsjön, men kom lite för sent.
Så det bokade vi in till fredagen i stället.
Riktigt skönt att bara sitta o slappa ett tag...
På fredag eftermiddag blev det den hett efterlängtade hinderbanan. Anna gick mellanhöjdsbanan medans Lukas, Hampus och Cathrine tog den hissnande höghöjdsbanan. Tio meter hög på sina ställen!!!
https://m.youtube.com/watch?v=w_LmZRx1-rY
Grymt imponerande!!!
https://m.youtube.com/watch?v=IQ3Lj4iVaY0
https://m.youtube.com/watch?v=tdBXJ5uN28w
Upplandsleden på mtb.
Drömmen är att någon sommar göra en längre cykeltur över flera dygn. Gärna i fjällmiljö.
Ett led i planeringen är att testa utrustningen och sig själv under kontrollerade former.
Så jag gjorde upp en plan att cykla Upplandsleden från Enköping till Härjarö. Den går förbi mina gamla hemtrakter, så jag är väl förtrogen med omgivningarna.
Enligt kartan ser det ut att vara ca 35 km, och det ska väl inte vara en omöjlighet att klara av. 20-30 km har jag cyklat förut utan att få några men av det. Men tji vad jag bedrog mig.
Att det skulle vara jobbigare med packning förstod jag ju, men inte att det skulle vara så jäkla tungt och obekvämt.
Varför jag valde ryggsäck i stället för cykelväskor beror på flera orsaker.
En anledning är att jag vill cykla Nikkaloukta-Kebnekaises fjällstation, och därifrån vandra upp på sydtoppen. Och då funkar ju inte cykelväskor.
Den andra orsaken är att jag har en fulldämpad cykel. Det finns inte mycket plats att montera väskor på. Jag har ju inte ens plats för en flaskhållare på ramen.
Nå väl. Efter ungefär fem timmar inklusive raster så hade jag bara kommit till mitt mellan Veckholms och Kungs-Husby kyrkor, och GPSen visade att jag cyklat 25 km.
Efter att ha ätit korv och snabbmakaroner med fingrarna (jag glömde bestick), så kändes benen stumma och nacken värkte.
Jag beslutade att sätta upp tältet och vila, så jag orkar cykla hem nästa dag.
Efter att ha lyssnat på ljudbok i ett par timmar var det dags att ladda telefonen. Det visade sig då att min Powerbank inte fungerade. Ooops.
Morgonen efter beslöt jag mig för att lämna kvar all packning och hämta den senare med bilen. Cyklingen tillbaks till Enköping var ren njutning, nu när jag slapp ryggsäcken.
Vad jag gjorde rätt:
Prova innan skarpt läge. Att jag blir trött fort när det blir belastning visste jag egentligen redan.
Jag kan vandra med lätt packning i flera timmar, men skulle jag behöva släpa hem ett skjutet rådjur så kroknar jag fort. Den principen gäller även på cykel.
Vad jag gjorde fel:
Jag glömde bestick och tandborste, och hade ca en liter för lite vatten med mig.
Tanken var att jag kunde fylla på flaskorna någonstans, men det blev inte så.
Vad bör jag ändra till nästa gång:
Ta bort skärmen från hjälmen.
Skaffa högre styre.
Fixa mjukare sadel.
Cykelväskor, gärna som även belastar framhjulet.
Gasolkök i stället för spritkök. Det smakar T-sprit om allt, och det är f-n inte gott.
Redo att ge mig iväg.
Kort rast o vila.
Riktigt skönt att det blåser, så blir det inte så mycket mygg.
Det finns gott om historisk information att ta del av, medans man pustar ut.
Campingplats med utsikt över en veteåker, så kan jag spana efter vildsvin från tältet.
Men jag såg inga grisar. Men det gör inget, jag kunde njuta ändå.
Ölen höll sig märkligt nog sval, inlindad i liggunderlaget.
Med staket slipper man spångest. Men med med brett styre blir det inte mycket utrymme att vingla på.