jeepetorp

31/12.

En Eberspächerförsedd Jeep är bra att ha när man ska byta om från skor till skridskor.


Och den här brädhögen är en prototyp till en Jeepdragen plog. Den ska förstärkas med lite järnplåtar och förmodligen bli lite bredare... Vi får se...


Så här blir resultatet med plogen som den är nu.


Självklart måste man ju åka lite bresladd också. Blev dock lite nervöst när det började spruta vatten omkring Jeepen. Men under vattnet var det ca 30-40 cm tjock is igen, så det var ingen fara.


Men om man sladdar i stöp, så får Jeepen ett ispansar...








Anna, trött o frusen.


Senare på dagen fick Felix provköra Jeepen. Det gick riktigt bra...

Så här kan man jaga, Anders pulsar fram genom snön...


Eller så här. Levande ljus, fotogenkamin och jaktsidan.se


Batterianslutning till lampan...


Knapp att tända den med...


Och så är tanken att det ska bli ljust när det blir mörkt...


Så. Dax att inta vänteläge...

En bra dag för en jagande jeeper.
Först bogsera loss en jaktkamrat vars Nissan Terrano fastnade i en snödriva, sedan dra fram fällda hjortar.
Två kronhindar och en kronkalv, varför åka fler gånger när man kan dra alla samtidigt.
Ca 30 cm snödjup på fälten, och ett dike att passera, inga problem för en Jeep. Kvar på parkeringen stod en Porsche Cayenne med en avundsjuk ägare. (Nå ja, det där sista kanske jag bara hittade på. Men ändå...)

Nu får det räcka...

Jaha.
Jag hade tänkt ta det lugnt med jagandet den här helgen, men vad ska man göra när man inte kan somna och månen lyser genom molnen...
Pappa hade suttit i hotellet tidigare på eftermiddagen/kvällen och sett bl.a. sju grisar, men avstod från skott p.g.a. att hörselskydden var kvar hemma.
Jag gick ner o satte mig vid tiotiden, då gick det tre dovhjortar och betade där.
Efter ett tag kom sex kronhjortar smygandes, utan att dom vågade sig ända fram.
Kl 23:45 ca kom en ganska stor ensam gris smygande. Efter att ha spanat på den några minuter syntes det tydligt att det var en galt, det hängde en pensel under magen.
Efter några minuter stod den still med bredsidan mot mig, och jag lät skottet gå. Men jag hade också glömt hörselskydden. Men det lät inte så mycket om man höll bössan ordentligt utanför skottgluggen, vilandes på magasinet i stället för stocken.
Grisen då... Jo den vände om och sprang in i vassen.
Jag klättrede ner och gick fram till skottplatsen. Inte ett blodstänk. Men jag gick efter en bit, och efter ca 40 meter kom dom första blodstänken som sedan kom allt tätare och rikligare. Lungträff såg det ut som, och f-n vore det väl annars mot stilalstående gris på 30 meters håll.
Efter ca 100 meter slutade det att fnnas blod, men pälsen hade strykit av blod på vasstråna så det var lätt att följa efter.
Galten låg efter ca 100-150 meter. Men den rörde lite på sig, och mitt i natten i tät vass ville jag inte riskera tråkigheter så jag säkerställde döden med ett extra skott.
Det första skottet hade gått in i lungorna några cm under ryggraden utan att slå igenom.





En jämförelse med förra galten. Ganska lika i storlek...

Lite blandade bilder.

En kviga, 148 kg slaktvikt.


Lyckad jaktträning för hunden Ylva, Slovensk Kopov.










Jo då, mycket troligt att det finns grodor här...


En nasse som föll på åteljakt.


Anna, choklad är allvarliga saker...


Felix.


Jag och Lukas.


Lördag 11/12.
På morgonens första pass lyckades jag skjuta en dovkalv, och strax därefter även hinden.
I nästa såte blev jag överraskad av en dovhind med kalv som kom bakom ryggen på mig. Men efter att ha visat upp sig i full gallopp för några passkyttar, så var det en som fick in en bra träff.
Sedan dax för lunch.
Eftermiddagens första såte var spännande så det förslog, åtta dov gick i skogen på andra sidan fältet jag satt på. Dom lyckades ta sig förbi alla skyttar och gick in i nästa såte som var tänkt att avjagas.
Där gick dom runt utan att gå ut vid någon skytt, till slut kom dom förbi mitt pass men när jag hade rent håll på dom så befann dom sig i linje med en passgranne.
Men dessförinnan hade jag lyckats få två rådjur framför bössan, och när dom var i rätt läge så small det och ett smaldjur blev kvar...


Spud fick vara med och leka "Game retriver". Ca 500 meter över ett snöklätt fält gick färden för att hämta de två hjortarna från morgonen.


Anna.


Anna och jag.

Jag skulle gå o kolla åtelplatsen.

När jag passerar ladan där det ramlar ut avrensboss, kilar en dovspets kvickt därifrån. Jag lyser efter den med stora spanarlampan, och tänker att det kanske finns fler hjortar där den kom ifrån.
Jag smyger fram en bit o lyser in i vinkeln mellan ladan o silon, och plöttsligt kommer en till spetshjort rakt emot mig. Den stannar ca två meter framför mig och stirrar in i lampskenet. Vinden kommer från sidan så den känner ingen vittring av mig. Den börjar gå åt sidan tills den får vinden från mig i sin nos, då tar den ett språng och jag far i backen. Omkulltacklad av en dovhjort, tur den inte använde hornen.
Jag slog kinden i den frusna marken, men min första tanke var att ingen kommer tro mig när jag berättar detta...

Åtelplatsen då... Jo, det gick fyra lagom stora grisar där.

Fredag, dagen efter hjrtmötet.
Nu har jag sovit på saken, och utvecklat lite teorier...
1. Att hjorten blev bländad av lampan, och jag bara råkade stå i dess väg.
2. Att hjorten försökte attackera mig, men blev bländad och därför inte träffade rent. (Tur för mig).
3. Det var ju en lite spetshjort, kanske inte tillräckligt erfaren för att veta vad den kan använda hornen till. (Tur för mig igen)..
Jag hann faktiskt inte uppfatta om det var bringan, bogen, femettan eller steken som träffade mig. I alla fall inte trofén eller klövarna, det hade jag nog känt av...

Nån som har en gammal riddarrustning att låna ut till nästa kvällspromenad???