17-18/12, Sandlycke & Rosersberg.
En offroadhelg pågår i skrivande stund.
Men jag kunde inte vänta med att lägga upp en bild på Johan "Yello1" Wahlströms tjuvstart på det roliga...
Och tack för att Du tutade så fler kunde komma o skratta...
Men jag kunde inte vänta med att lägga upp en bild på Johan "Yello1" Wahlströms tjuvstart på det roliga...
Och tack för att Du tutade så fler kunde komma o skratta...
Reflextest.
Jag tänkte försöka tydliggöra skillnaden mellan att använda ficklampa i stället för reflex för att som fotgängare synas i trafiken.
Min hypotes är att en reflex är ca 100 ggr bättre än en normal ficklampa och en reflexväst är ca 1000 ggr så bra.
Hur har jag då kommit fram till den hypotesen?
Jo, en ficklampa har en lampeffekt av kanske 1W, en billykta har 55W. En reflex reflekterar allt ljus åt det håll det kommer från. Så en ficklampa lyser mot bilföraren med ca 1W, medans reflexen i samma storlek lyser med motsvarande 2x55W. Tittar man sedan på en bra reflexväst har den ca 10 ggr så stor yta som reflekterar ljuset.
Det är min teori, nu till mina ytterst amatörmässiga bilder. För att till fullo kunna utvärdera dessa ska man betänka att ett starkt motljus bländar linsen, så omgivningen blir mörkare. D.v.s. att desto mer ljus som skickas in i kameralinsen, desto mörkare blir hela bilden. Så om jag kunde justera ljuset tills det är samma ljus på bakgrunden på alla bilder skulle resultatet bli ännu tydligare än vad jag lyckats visa.
Första bildserien är med kamerablixt mot en lampa, en reflex och till sist en reflexväst. Glöm inte att kompensera för bländningseffekten...
Som riktmärke kan man ha soffan, den syn bra på första bilden, men knappt alls på sista.
Nästa test hade jag en lampa motsvarande en billykta och använde inte kamerans blixt.
Första bilden här är helt utan ljusmedel. D.v.s. ingen ficklampa eller reflex. Därefter med ficklampa, reflex och till sist reflexvästen igen.
Inget.
Ficklampa.
Reflex.
Reflexväst.
Skillnaden mellan inget hjälpmedel och ficklampa är nästan obefintlig.
Med reflexväst är det nästan läge för bilister att blända av för att inte själva bli bländade...
Enda nackdelen jag har kommit på med reflexvästen är att den sitter för högt för att bilarnas halvljus ska träffa den. Det vore bättre och effektivare med reflexbyxor. Dessutom kan västen kännas klumpig att ha med sig när den inte används, vilket ger en fördel till den vanliga raflexen som ligger i fickan.
En ficklampas enda fördel är att den hjälper fotgängaren i totalt mörker att själv se nånting, men ur trafiksäkerhetssynpunkt kan man lika gärna strunta i den. Nästa nackdel är batteriåtgången. Tar dom slut är den inte till någon hjälp alls, dessutom inte lika miljövänlig.
Hoppas att jag på detta enkla sätt medverkar till färre olyckor, och i skrivande stund kommer jag på att jag inte själv har någon reflex med mig. Jag skäms verkligen...
Min hypotes är att en reflex är ca 100 ggr bättre än en normal ficklampa och en reflexväst är ca 1000 ggr så bra.
Hur har jag då kommit fram till den hypotesen?
Jo, en ficklampa har en lampeffekt av kanske 1W, en billykta har 55W. En reflex reflekterar allt ljus åt det håll det kommer från. Så en ficklampa lyser mot bilföraren med ca 1W, medans reflexen i samma storlek lyser med motsvarande 2x55W. Tittar man sedan på en bra reflexväst har den ca 10 ggr så stor yta som reflekterar ljuset.
Det är min teori, nu till mina ytterst amatörmässiga bilder. För att till fullo kunna utvärdera dessa ska man betänka att ett starkt motljus bländar linsen, så omgivningen blir mörkare. D.v.s. att desto mer ljus som skickas in i kameralinsen, desto mörkare blir hela bilden. Så om jag kunde justera ljuset tills det är samma ljus på bakgrunden på alla bilder skulle resultatet bli ännu tydligare än vad jag lyckats visa.
Första bildserien är med kamerablixt mot en lampa, en reflex och till sist en reflexväst. Glöm inte att kompensera för bländningseffekten...
Som riktmärke kan man ha soffan, den syn bra på första bilden, men knappt alls på sista.
Nästa test hade jag en lampa motsvarande en billykta och använde inte kamerans blixt.
Första bilden här är helt utan ljusmedel. D.v.s. ingen ficklampa eller reflex. Därefter med ficklampa, reflex och till sist reflexvästen igen.
Inget.
Ficklampa.
Reflex.
Reflexväst.
Skillnaden mellan inget hjälpmedel och ficklampa är nästan obefintlig.
Med reflexväst är det nästan läge för bilister att blända av för att inte själva bli bländade...
Enda nackdelen jag har kommit på med reflexvästen är att den sitter för högt för att bilarnas halvljus ska träffa den. Det vore bättre och effektivare med reflexbyxor. Dessutom kan västen kännas klumpig att ha med sig när den inte används, vilket ger en fördel till den vanliga raflexen som ligger i fickan.
En ficklampas enda fördel är att den hjälper fotgängaren i totalt mörker att själv se nånting, men ur trafiksäkerhetssynpunkt kan man lika gärna strunta i den. Nästa nackdel är batteriåtgången. Tar dom slut är den inte till någon hjälp alls, dessutom inte lika miljövänlig.
Hoppas att jag på detta enkla sätt medverkar till färre olyckor, och i skrivande stund kommer jag på att jag inte själv har någon reflex med mig. Jag skäms verkligen...
Caesar på spaning.
En solig och blåsig december förmiddag.
Kul att han tittar åt samma håll som uvbulvanen...
Uvjakten finns här: http://www.youtube.com/watch?v=pJRWqHyRxtA
Kul att han tittar åt samma håll som uvbulvanen...
Uvjakten finns här: http://www.youtube.com/watch?v=pJRWqHyRxtA
Rosersberg 2011 11 27
Jag började dagen med att glömma hamburgarna i frysen... Men det löste kocken Patrik på bästa sätt.
Det som var etter värre var att vi inte hittade kaffepannan, det viktigaste av allt när man är i skogen...
Patrik åkte hem o hämtade en kastrull.
Terrängentusiasterna började rulla in med det ena ekipaget märkligare än det andra, och snart hördes dovt motormuller mellan tallarna.
Och en grupp provapåförare anlände och jag satte mig i passagerarsätet på Jeepen. Redan vid första hindret, en lätt dikespassage, så hörde jag ett misstänkt välbekant ljud som skramlade i bagageutrymmet... Kaffepannan!!!
Den hade förmodligen kilat fast sig i störtbågen, medans vi letade febrilt på alla tomma golvutrymmen. Ett antal "Djäkla Stefan" helt i onödan således. Förlåt för dom orden, Stefan.
Första provapågänget hade ett tvåtimmarsprogramm, som vi utnyttjade fullt ut. Dom var mycket nöjda med aktiviteten, liksom dom övriga deltagarna. När halva tiden gått och vi provat på alla körbara spår får föraren själv välja det han/hon tyckte var roligast. Nästan alla väljer sidolutningshindret.
Sidolutningsindikeringsapp, undrar hur många poäng det ger i Wordfeud...
TjänsteJeepen beredd på uppdrag.
En rejält höjd Jeep Cherokee XJ, med portalaxlar från Volvos TGB 13 bil.
Det ser ut som att markfrigången räcker till i alla fall.
Första hindret passerat, och första mekpausen avklarad. Krängningshämmaren lossades och spändes fast i viloläge med buntband. Men det behövde tydligen göras om och göras rätt.
På väg mot den för dagen ganska regnhala stockbron...
Halvvägs över och allt ser bra ut.
Avstigning för föraren för kontroll av den framförvarande terrängen.
Väl framme vid hindret gäller det att komma ihåg hur marken såg ut vid.
En inte helt diskret IH f.d. brandbil, nuvarande bärgningsbil, passar bra som flexramp. Placeras den bara i lite uppförslut blir nog vinkeln korrekt också.
När flexet inte räcker till, hänger ett hjul i luften. Här rör det sig om måttliga 10-15 cm. Eller så är det bara ett bevis på att Jeep är en manlig bil, som markerar revir på hundars vis.
Det som var etter värre var att vi inte hittade kaffepannan, det viktigaste av allt när man är i skogen...
Patrik åkte hem o hämtade en kastrull.
Terrängentusiasterna började rulla in med det ena ekipaget märkligare än det andra, och snart hördes dovt motormuller mellan tallarna.
Och en grupp provapåförare anlände och jag satte mig i passagerarsätet på Jeepen. Redan vid första hindret, en lätt dikespassage, så hörde jag ett misstänkt välbekant ljud som skramlade i bagageutrymmet... Kaffepannan!!!
Den hade förmodligen kilat fast sig i störtbågen, medans vi letade febrilt på alla tomma golvutrymmen. Ett antal "Djäkla Stefan" helt i onödan således. Förlåt för dom orden, Stefan.
Första provapågänget hade ett tvåtimmarsprogramm, som vi utnyttjade fullt ut. Dom var mycket nöjda med aktiviteten, liksom dom övriga deltagarna. När halva tiden gått och vi provat på alla körbara spår får föraren själv välja det han/hon tyckte var roligast. Nästan alla väljer sidolutningshindret.
Sidolutningsindikeringsapp, undrar hur många poäng det ger i Wordfeud...
TjänsteJeepen beredd på uppdrag.
En rejält höjd Jeep Cherokee XJ, med portalaxlar från Volvos TGB 13 bil.
Det ser ut som att markfrigången räcker till i alla fall.
Första hindret passerat, och första mekpausen avklarad. Krängningshämmaren lossades och spändes fast i viloläge med buntband. Men det behövde tydligen göras om och göras rätt.
På väg mot den för dagen ganska regnhala stockbron...
Halvvägs över och allt ser bra ut.
Avstigning för föraren för kontroll av den framförvarande terrängen.
Väl framme vid hindret gäller det att komma ihåg hur marken såg ut vid.
En inte helt diskret IH f.d. brandbil, nuvarande bärgningsbil, passar bra som flexramp. Placeras den bara i lite uppförslut blir nog vinkeln korrekt också.
När flexet inte räcker till, hänger ett hjul i luften. Här rör det sig om måttliga 10-15 cm. Eller så är det bara ett bevis på att Jeep är en manlig bil, som markerar revir på hundars vis.
Högviltjakt på Brunnsholm.
Det började med att jag kände av lite feber kvällen innan, så jag bad att få slippa gå i drevet.
Således blev jag ombedd att vara chaufför och skjutsa runt drevfolket till deras utgångsplats.
Sedan skulle jag med Greepens hjälp och en släpvagn ansvara för att samla ihop ev. fälda bytesdjur. Men eftersom det inte ligger några djur i marken så här innan jakten börjat kunde jag ta ett närliggande pass.
Efter att drevkedjan startat dröjde det inte länge innan bössorna började ljuda från alla kanter.
Först small det från ett pass öster om mig där det fälldes en dovkalv och ett vildsvin. Därefter small det söder om mig och en till dovkalv med tillhörande hind fick sätta livet till.
Ett helt gäng dovvilt kom förbi mitt pass på lagom håll och jag försökte vissla så dom stannade. Jag ville inte avlossa skott mot gallopperande hjortar i skogen, men dom lyssnade hellre på en skällande Tysk Jaktterrier som kom 30 meter efter dom.
Men plötsligt kom en liten dov alldeles ensam smygandes mellan träden, men höll sig hela tiden i skydd bakom stammarna. Till slut var den bara några få meter framför mig innan den ställde sig fritt. Men då fick den syn på mig och sprätte till och drog därifrån med svansen högt. Den stannade på ca 40 meters håll på vägen och jag hade en lucka mellan granarna med fri sikt. PANG! även från min bössa Elis.
Kalven sprang en bit utan att teckna i skottet och jag trodde nästan på en bom. Men så snubblade den till, slog en kullerbytta och blev liggande. Senare skulle det visa sig att skottet satt ganska bra, något lite för långt bak men ändå genom lungorna mm.
Totalt blev det sex dovvilt och ett vildsvin att hämta. Jeepen drog fram utan problem på trånga skogstigar och över nysådda leriga åkrar där jag var tillsagd att köra i sprutspåren.
http://www.youtube.com/watch?v=FGoEXwSm9Zs
Så snygt placerat skott. Precis bakom bogen och med luftbubblor i blodet är tecken på en perfekt fullträff.
Medans jag hämtade djuren så ställde dom övriga om för dagens andra såte. Själv blev jag kvar i slaktboden med den trevliga sysselsättningen att tömma djuren på inälvor. Jag var nöjd ändå, jag har ju haft en otrolig tur när det gäller jakt på den här marken så jag behöver spara in på ammunitionskostnaden lite.
Det blev inget mera vilt fällt i den såten, innan det var dags för lunchbjudning i magasinet.
Pytt i panna med tillbehör, kaffe och bakverk. Mmmm, nu var man mätt och belåten och kunde återgå till jobbet i slaktboden. Två hjortar var kvar att ta hand om.
Övriga jägare ställde ut till dagens tredje och sista drev. Det började strax smälla igen och jag var redo att hämta fler djur.
En dovhjort låg långt bort över fälten och krävde en del terrängkörningstrix innan jag kom fram. Greepen presterade fint i leran och ingen behövde knuffa på. Men det var lite nervöst eftersom det är långt till närmsta träd att fästa vinschen i när man är mitt på ett nyplöjt fällt...
Totalt slutade dagen med:
Fyra dovhjortar, mellan spets och halvskovel.
En dovhind.
Fyra dovkalvar, varav endast en var av honkön.
Ett vildvin, ganska stor ensam sugga utan dragna spenar.
Samtliga gäster förutom en kom åt att skjuta.
På söndagen var det dax att flå dom djur som skulle ner i gårdens frysbox.
Jag, Pappa och en jägare till hjälptes åt med det, och markägaren själv bjöd på kaffe och cognac. Tur jag bor bara 75 meter därifrån...
Tack till:
Markägaren.
Arrangörerna, bl.a. min far.
Drevfolk och hundförare.
Övriga jägare.
Och ett alldeles speciellt tack till dom djur som offrade sina liv för oss.
Således blev jag ombedd att vara chaufför och skjutsa runt drevfolket till deras utgångsplats.
Sedan skulle jag med Greepens hjälp och en släpvagn ansvara för att samla ihop ev. fälda bytesdjur. Men eftersom det inte ligger några djur i marken så här innan jakten börjat kunde jag ta ett närliggande pass.
Efter att drevkedjan startat dröjde det inte länge innan bössorna började ljuda från alla kanter.
Först small det från ett pass öster om mig där det fälldes en dovkalv och ett vildsvin. Därefter small det söder om mig och en till dovkalv med tillhörande hind fick sätta livet till.
Ett helt gäng dovvilt kom förbi mitt pass på lagom håll och jag försökte vissla så dom stannade. Jag ville inte avlossa skott mot gallopperande hjortar i skogen, men dom lyssnade hellre på en skällande Tysk Jaktterrier som kom 30 meter efter dom.
Men plötsligt kom en liten dov alldeles ensam smygandes mellan träden, men höll sig hela tiden i skydd bakom stammarna. Till slut var den bara några få meter framför mig innan den ställde sig fritt. Men då fick den syn på mig och sprätte till och drog därifrån med svansen högt. Den stannade på ca 40 meters håll på vägen och jag hade en lucka mellan granarna med fri sikt. PANG! även från min bössa Elis.
Kalven sprang en bit utan att teckna i skottet och jag trodde nästan på en bom. Men så snubblade den till, slog en kullerbytta och blev liggande. Senare skulle det visa sig att skottet satt ganska bra, något lite för långt bak men ändå genom lungorna mm.
Totalt blev det sex dovvilt och ett vildsvin att hämta. Jeepen drog fram utan problem på trånga skogstigar och över nysådda leriga åkrar där jag var tillsagd att köra i sprutspåren.
http://www.youtube.com/watch?v=FGoEXwSm9Zs
Så snygt placerat skott. Precis bakom bogen och med luftbubblor i blodet är tecken på en perfekt fullträff.
Medans jag hämtade djuren så ställde dom övriga om för dagens andra såte. Själv blev jag kvar i slaktboden med den trevliga sysselsättningen att tömma djuren på inälvor. Jag var nöjd ändå, jag har ju haft en otrolig tur när det gäller jakt på den här marken så jag behöver spara in på ammunitionskostnaden lite.
Det blev inget mera vilt fällt i den såten, innan det var dags för lunchbjudning i magasinet.
Pytt i panna med tillbehör, kaffe och bakverk. Mmmm, nu var man mätt och belåten och kunde återgå till jobbet i slaktboden. Två hjortar var kvar att ta hand om.
Övriga jägare ställde ut till dagens tredje och sista drev. Det började strax smälla igen och jag var redo att hämta fler djur.
En dovhjort låg långt bort över fälten och krävde en del terrängkörningstrix innan jag kom fram. Greepen presterade fint i leran och ingen behövde knuffa på. Men det var lite nervöst eftersom det är långt till närmsta träd att fästa vinschen i när man är mitt på ett nyplöjt fällt...
Totalt slutade dagen med:
Fyra dovhjortar, mellan spets och halvskovel.
En dovhind.
Fyra dovkalvar, varav endast en var av honkön.
Ett vildvin, ganska stor ensam sugga utan dragna spenar.
Samtliga gäster förutom en kom åt att skjuta.
På söndagen var det dax att flå dom djur som skulle ner i gårdens frysbox.
Jag, Pappa och en jägare till hjälptes åt med det, och markägaren själv bjöd på kaffe och cognac. Tur jag bor bara 75 meter därifrån...
Tack till:
Markägaren.
Arrangörerna, bl.a. min far.
Drevfolk och hundförare.
Övriga jägare.
Och ett alldeles speciellt tack till dom djur som offrade sina liv för oss.
Jeep guide
Vid flera tillfällen har jag agerat körinstruktör i den ädla konsten att köra Jeep i terrängen. Dom jag har instruerat har aldrig förut kört offroad, och för det mesta inte ens en terrängbil alls. Så dom är verkligen nybörjare som tycker det blir spännande redan med små stenar och diken.
Ett par som guidades har återkommit flera gånger i en egen nyköpt Jeep Wrangler. Och det verkar luta åt lite modifieringar på den.
Tjänstejeepen efter uträttat ärende...
Åsså familjejeepen efter rent (nåja) nöjjesåkande...
Jag hade med en far och son som bara kom förbi som publik, i baksätet på Greepen när jag körde runt på sandlycke. Han ringde en vecka senare och hade lite frågor angående Jeepköp.
Jeepsjukan är extremt smittsam. Det finns inga bra botmedel, enda bromsmedicinen är att köpa en Jeep.
Lukas är med och kollar så fjädern hamnar rätt sedan. Den glappar när man flexar ut för fullt utan krängningshämmare.
Kan det finnas något mer macho fortskaffningsnedel än en Hummer H1? Skulle inte tro det...
Men den är stooor. Alldeles för stor för mina behov. Fast det kan jag ha överseende med...
Lite nya spår att knapra för den som tror att dom klarar terrängen. Ett tips är att inte komma i en liten Toyota Prius...
Så här kan den se ut när jag utövar min första och största hobby. (Inte frimärksamling, nej.)
Ett par som guidades har återkommit flera gånger i en egen nyköpt Jeep Wrangler. Och det verkar luta åt lite modifieringar på den.
Tjänstejeepen efter uträttat ärende...
Åsså familjejeepen efter rent (nåja) nöjjesåkande...
Jag hade med en far och son som bara kom förbi som publik, i baksätet på Greepen när jag körde runt på sandlycke. Han ringde en vecka senare och hade lite frågor angående Jeepköp.
Jeepsjukan är extremt smittsam. Det finns inga bra botmedel, enda bromsmedicinen är att köpa en Jeep.
Lukas är med och kollar så fjädern hamnar rätt sedan. Den glappar när man flexar ut för fullt utan krängningshämmare.
Kan det finnas något mer macho fortskaffningsnedel än en Hummer H1? Skulle inte tro det...
Men den är stooor. Alldeles för stor för mina behov. Fast det kan jag ha överseende med...
Lite nya spår att knapra för den som tror att dom klarar terrängen. Ett tips är att inte komma i en liten Toyota Prius...
Så här kan den se ut när jag utövar min första och största hobby. (Inte frimärksamling, nej.)
Skyltbelysning.
Så här löste ja problemet med skyltbelysningen på Jeepen, då jag ledsnat på orginal som bara spricker.
Test av nya bloggappen
Nu ska vi se... Jag har inget särskilt att skriva, så ni får inget särskilt att läsa...
Så ska jag prova att få upp en bild.
Grävlingsbilder.
Det sägs att grävlingar biter tills det knakar. Men om dom biter i något dom inte kan knäcka kan det sluta illa...
Och här ett videoklipp när jag öppnar konstgrytet. Lite sömnig verkar den allt vara...
http://www.youtube.com/watch?v=fVnq4UZMsEY
Och här ett videoklipp när jag öppnar konstgrytet. Lite sömnig verkar den allt vara...
http://www.youtube.com/watch?v=fVnq4UZMsEY
Greenlaning.
9/9-11/9.
http://www.youtube.com/watch?v=oBLpk3QIlFo
http://www.youtube.com/watch?v=nFtQg6GjPdA
På Fredagen anlände vi till Ramnäs, jag och Felix.
Efter ett tag åkte vi ut i skogen, för att samlas med fler Greenlanare.
Lägereld, fullmåne och stjärnklart.
Det var för mörkt för att försöka montera tältet, så jag backade ner Jeepen i ett dike för att få bekvämare lutning på stolarna. Det gick hyffsat bra att sova i Jeepen...
Nackdelen med att backa ner bilen i diket var att jag inte kom åt spritköket och kaffet utan att flytta Jeepen. Kl sex på morgonen ville nog inte P-O bli väckt, som sov ute i det fria två meter från mitt avgasrör. Kaffet fick vänta tills sovsäcken började röra på sig...
Efter frukost var det dax att märka ut Jeepen med OAS detaljer.
Och sedan bar det iväg på så obefintliga vägar som möjligt.
Pauser för att samla upp gänget, medans en viss Toyota fick vinschjälp.
Under tiden plockades det svamp både till höger o vänster.
Och Soda letar pinnar att leka med.
Små bäckar, som det kanske finns kräftor i. Fast jag såg ingen.
Däremot en säl, vid namn Soda.
Nybadad Labrador väljer en lämplig person att stå nära, när hon ska ruska av sig vattnet.
Passa på att njuta av solen, det kan vara årets sista chans.
Kartläsning.
Ko-driver har jag hört talas om, men en hund-driver funkar nog lika bra.
Lunchdax.
Vi försöker ju vara rädda om naturen.
Men många svampar plockades ändå.
Hmm... Vad är det här som jag nästan snubblade på?
Konstiga rötter... Eller?
En gammal högrep, förmodligen. Tur den inte glömdes med piggarna uppåt...
Bensträckare.
Efter diverse felkörningar och kartmissar, så var vi framme vid en lämplig campingplats.
Den här platsen blev vi rekomenderade av två trevliga hundägare, när vi siktat in oss mot en alldeles för liten camping ute på en ö.
Jag tror inte dom nämnde att middagen redan var fixad, eller i alla fall fiskad.
Utsikten från badplatsen blev inte direkt sämre i solnedgång och vindstilla.
Inom kort osade det middagsmat från alla kanter.
Några av barnen lekte med ballonger, i alla fall ett litet tag...
Olika kulturella bidrag till maten. Nyfritterade vårrullar, mitt i september. Så helt fantastiskt goda.
Inte blev det sämre stämning med nygräddade muffins heller.
Men fiskelyckan uteblev totalt. Felix försökte in i det sista, innan mörker och trötthet tog ut sin rätt.
Vill Mamma och Pappa sitta uppe ett tag, får väl barnen slumra in nära brasan. Hög mysfaktor även på det.
Olika lösningar på sovplatser. Hängmatta under regnskydd...
Eller taktält på äkta Landrovervis.
Tack och gonatt. Diman lägger sig över vattnet...
Nästa morgon bar det av på små skogsvägar, via förvånansvärt många öppnade vägbomar.
Vi kom så småningom fram till Grängesberg, och besökte den nedlagda stadsdelen som är på väg att ramla ner i den gamla järn och koppargruvan.
Långt där nere sticker trädtoppar upp ur vattenytan...
Snygg trappa i järn.
Kvarglömda bilar tappar alla möjliga delar, här förmodligen en växellåda.
Bilprovningen skulle ev. ha synpunkter på bromsarna. Känns lite mossiga.
Rosa däck???
Lite rasrisk här kanske...
Kalkade väggar och tak. Fukten löser upp kalket, och det bildas både stalagtiter och...
... så småningom stalagmiter. (Eller är det tvärt om?)
Det här hålet fanns tydligen inte för ett år sedan. Vi kunde inte ta reda på hur djup det var...
http://www.youtube.com/watch?v=oBLpk3QIlFo
http://www.youtube.com/watch?v=nFtQg6GjPdA
På Fredagen anlände vi till Ramnäs, jag och Felix.
Efter ett tag åkte vi ut i skogen, för att samlas med fler Greenlanare.
Lägereld, fullmåne och stjärnklart.
Det var för mörkt för att försöka montera tältet, så jag backade ner Jeepen i ett dike för att få bekvämare lutning på stolarna. Det gick hyffsat bra att sova i Jeepen...
Nackdelen med att backa ner bilen i diket var att jag inte kom åt spritköket och kaffet utan att flytta Jeepen. Kl sex på morgonen ville nog inte P-O bli väckt, som sov ute i det fria två meter från mitt avgasrör. Kaffet fick vänta tills sovsäcken började röra på sig...
Efter frukost var det dax att märka ut Jeepen med OAS detaljer.
Och sedan bar det iväg på så obefintliga vägar som möjligt.
Pauser för att samla upp gänget, medans en viss Toyota fick vinschjälp.
Under tiden plockades det svamp både till höger o vänster.
Och Soda letar pinnar att leka med.
Små bäckar, som det kanske finns kräftor i. Fast jag såg ingen.
Däremot en säl, vid namn Soda.
Nybadad Labrador väljer en lämplig person att stå nära, när hon ska ruska av sig vattnet.
Passa på att njuta av solen, det kan vara årets sista chans.
Kartläsning.
Ko-driver har jag hört talas om, men en hund-driver funkar nog lika bra.
Lunchdax.
Vi försöker ju vara rädda om naturen.
Men många svampar plockades ändå.
Hmm... Vad är det här som jag nästan snubblade på?
Konstiga rötter... Eller?
En gammal högrep, förmodligen. Tur den inte glömdes med piggarna uppåt...
Bensträckare.
Efter diverse felkörningar och kartmissar, så var vi framme vid en lämplig campingplats.
Den här platsen blev vi rekomenderade av två trevliga hundägare, när vi siktat in oss mot en alldeles för liten camping ute på en ö.
Jag tror inte dom nämnde att middagen redan var fixad, eller i alla fall fiskad.
Utsikten från badplatsen blev inte direkt sämre i solnedgång och vindstilla.
Inom kort osade det middagsmat från alla kanter.
Några av barnen lekte med ballonger, i alla fall ett litet tag...
Olika kulturella bidrag till maten. Nyfritterade vårrullar, mitt i september. Så helt fantastiskt goda.
Inte blev det sämre stämning med nygräddade muffins heller.
Men fiskelyckan uteblev totalt. Felix försökte in i det sista, innan mörker och trötthet tog ut sin rätt.
Vill Mamma och Pappa sitta uppe ett tag, får väl barnen slumra in nära brasan. Hög mysfaktor även på det.
Olika lösningar på sovplatser. Hängmatta under regnskydd...
Eller taktält på äkta Landrovervis.
Tack och gonatt. Diman lägger sig över vattnet...
Nästa morgon bar det av på små skogsvägar, via förvånansvärt många öppnade vägbomar.
Vi kom så småningom fram till Grängesberg, och besökte den nedlagda stadsdelen som är på väg att ramla ner i den gamla järn och koppargruvan.
Långt där nere sticker trädtoppar upp ur vattenytan...
Snygg trappa i järn.
Kvarglömda bilar tappar alla möjliga delar, här förmodligen en växellåda.
Bilprovningen skulle ev. ha synpunkter på bromsarna. Känns lite mossiga.
Rosa däck???
Lite rasrisk här kanske...
Kalkade väggar och tak. Fukten löser upp kalket, och det bildas både stalagtiter och...
... så småningom stalagmiter. (Eller är det tvärt om?)
Det här hålet fanns tydligen inte för ett år sedan. Vi kunde inte ta reda på hur djup det var...
Botkyrka motorklubb storträff 19-21/8.
Jag och Lukas åkte hemmifrån kl sju på Lördagmorgonen, och åkte hem kl tio på Söndagen.
Däremellan hände detta:
Kaffe med jeepers, därefter förarmöte. Sedan ut i spåren och leka av sig det värsta så man kan stå still och kolla på mudracet ett tag.
En Jeep Cherokee XJ standard körde, och fick fukt i fördelaren. Fukt fresten, en halv dl vatten rann ut...
Jag skulle upp för en brant bergsklack, men var mer envis än stötfångaren. Den vek sig först.
Därefter verkar det som att främre kardanen kom för nära en sten eller något. Låsclippet ploppade loss och drivknuten började krypa ur sin plats. Detta upptäcktes som tur var i tid, och efter lunchen kunde jag montera tillbaks allt. Tack Kjelle för clippet.
Sedan var det bara att köra vidare utan fler missöden. Jo fresten. Det var en sten jag fastnade på på förmiddagen, den hade inte krympt till eftermiddagen. Däremot hade den spruckit, så nu fastnade främre diffklumpen mellan dom två stenhalvorna. Blev till att lyfta undan Greepen med HiLiften.
En ATV förare kämpade tappert ett tag med att ta sig loss ur gyttjan, men till slut fick han krypa till korset och blev uppvinschad av mig.
När det var dax för kvällsmatsgrillningen så regnade det, så vi beslöt oss för att köra en stund till och hoppas det slutade regna. Folktomt i skogen, dom flesta käkade väl trots regnet. Efter en dryg timme klarnade himlen, och grillarna startades.
Regnet hade upphört så jag kunde montera tältet. Kl 09 gick jag och Lukas och lade oss. Han somnade ganska fort.
Nån gång mitt i natten pratade Lukas i sömnen, han sade "Volvo valp". Måste ha varit en mardröm...
Vi vaknade strax före åtta, och strax kom solen fram och torkade kondensen från tältet. Vi tackade för oss och brummade hemmåt.
Ett stort tack till arrangörerna som kämpade i regnet.
Youtubeklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=5uxIMH-jewc
http://www.youtube.com/watch?v=BRg2FqykIlQ
http://www.youtube.com/watch?v=5BadPYwvHgY
http://www.youtube.com/watch?v=DhMkCPCm7LM
http://www.youtube.com/watch?v=v1spSYyc7Vc
http://www.youtube.com/watch?v=rdYqh07ee5g
http://www.youtube.com/watch?v=xny53JZ1oXc
http://www.youtube.com/watch?v=OzAyaNsFwC4
"Draggen bajjar".
Dubbelkjelle. iPhone strappad i backspegeln för videoinspelning. Funkar med clinometerappen också.
Lätt att justera kameravinkeln...
Mudrace med ATV.
Ooops!!! Vad ska Maria säga?
Så går det när man attackerar för branta berg.
Lukas är kladdig om fingret, tur det var gott kladd.
WOW!!! Hur f-n kom dom hit med en Hummer, så trångt som det är mellan träden?
Jaha, det var bara en räka...
Här är Benny på väg upp, eller? Varför kollar han i backspegeln?
Nu är hans Jeep längre ner...
Chicken!!!
Trångt i skogen, och så sticker grenarna ut en bit till...
Bekvämt. Flat huv och ingen ruta, ambulerande café...
Erik "Bullmoose".
Jobbigt värre, men han fick välbehövd hjälp av Greepens vinsch. 12000 lbs räckte gott för att dra upp en ATV...
... men inte för att räta ut stötfångaren. Måste ha varit ATVn som satt för löst.
Och nu upptäckte jag en ny kontrollampa. Tror det betyder att Lambdasonden ska bytas...
Zigenarcamping med klass...
Grillning, utan regn.
Trött och nöjd Lukas myser, men somnade efter ca fem minuter.
Däremellan hände detta:
Kaffe med jeepers, därefter förarmöte. Sedan ut i spåren och leka av sig det värsta så man kan stå still och kolla på mudracet ett tag.
En Jeep Cherokee XJ standard körde, och fick fukt i fördelaren. Fukt fresten, en halv dl vatten rann ut...
Jag skulle upp för en brant bergsklack, men var mer envis än stötfångaren. Den vek sig först.
Därefter verkar det som att främre kardanen kom för nära en sten eller något. Låsclippet ploppade loss och drivknuten började krypa ur sin plats. Detta upptäcktes som tur var i tid, och efter lunchen kunde jag montera tillbaks allt. Tack Kjelle för clippet.
Sedan var det bara att köra vidare utan fler missöden. Jo fresten. Det var en sten jag fastnade på på förmiddagen, den hade inte krympt till eftermiddagen. Däremot hade den spruckit, så nu fastnade främre diffklumpen mellan dom två stenhalvorna. Blev till att lyfta undan Greepen med HiLiften.
En ATV förare kämpade tappert ett tag med att ta sig loss ur gyttjan, men till slut fick han krypa till korset och blev uppvinschad av mig.
När det var dax för kvällsmatsgrillningen så regnade det, så vi beslöt oss för att köra en stund till och hoppas det slutade regna. Folktomt i skogen, dom flesta käkade väl trots regnet. Efter en dryg timme klarnade himlen, och grillarna startades.
Regnet hade upphört så jag kunde montera tältet. Kl 09 gick jag och Lukas och lade oss. Han somnade ganska fort.
Nån gång mitt i natten pratade Lukas i sömnen, han sade "Volvo valp". Måste ha varit en mardröm...
Vi vaknade strax före åtta, och strax kom solen fram och torkade kondensen från tältet. Vi tackade för oss och brummade hemmåt.
Ett stort tack till arrangörerna som kämpade i regnet.
Youtubeklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=5uxIMH-jewc
http://www.youtube.com/watch?v=BRg2FqykIlQ
http://www.youtube.com/watch?v=5BadPYwvHgY
http://www.youtube.com/watch?v=DhMkCPCm7LM
http://www.youtube.com/watch?v=v1spSYyc7Vc
http://www.youtube.com/watch?v=rdYqh07ee5g
http://www.youtube.com/watch?v=xny53JZ1oXc
http://www.youtube.com/watch?v=OzAyaNsFwC4
"Draggen bajjar".
Dubbelkjelle. iPhone strappad i backspegeln för videoinspelning. Funkar med clinometerappen också.
Lätt att justera kameravinkeln...
Mudrace med ATV.
Ooops!!! Vad ska Maria säga?
Så går det när man attackerar för branta berg.
Lukas är kladdig om fingret, tur det var gott kladd.
WOW!!! Hur f-n kom dom hit med en Hummer, så trångt som det är mellan träden?
Jaha, det var bara en räka...
Här är Benny på väg upp, eller? Varför kollar han i backspegeln?
Nu är hans Jeep längre ner...
Chicken!!!
Trångt i skogen, och så sticker grenarna ut en bit till...
Bekvämt. Flat huv och ingen ruta, ambulerande café...
Erik "Bullmoose".
Jobbigt värre, men han fick välbehövd hjälp av Greepens vinsch. 12000 lbs räckte gott för att dra upp en ATV...
... men inte för att räta ut stötfångaren. Måste ha varit ATVn som satt för löst.
Och nu upptäckte jag en ny kontrollampa. Tror det betyder att Lambdasonden ska bytas...
Zigenarcamping med klass...
Grillning, utan regn.
Trött och nöjd Lukas myser, men somnade efter ca fem minuter.
Flytt av radiomast.
Svärfar städar på tomten...
Power Big Meet 2011
Vi lastade barnen och kylväska i Jeepen och av oss av för att kolla coola raggarbilar.
På vägen in mot hamnen stannade jag för en pratstund med en f.d. JCSare. Han hade en svart JK-R.
Efter ett tag stannade vi vid vägkanten för en sen lunch.
Strax fick man syn på en bekant bil.
Bilstereon sponsrad av Farmor...
Och så träffade vi en äkta livs levande raggare, Lennie.
Maria fick blåsa...
Lukas anammar raggarkulturen.
Förmodligen världens fulaste bilmodell.
Men jag såg bara sju Jeepar. Plus Greepen förstås.
På vägen in mot hamnen stannade jag för en pratstund med en f.d. JCSare. Han hade en svart JK-R.
Efter ett tag stannade vi vid vägkanten för en sen lunch.
Strax fick man syn på en bekant bil.
Bilstereon sponsrad av Farmor...
Och så träffade vi en äkta livs levande raggare, Lennie.
Maria fick blåsa...
Lukas anammar raggarkulturen.
Förmodligen världens fulaste bilmodell.
Men jag såg bara sju Jeepar. Plus Greepen förstås.
Power Big Meet 2011
Vi lastade barnen och kylväska i Jeepen och av oss av för att kolla coola raarbilar.
Avatarbild...
