Fletcher Arrowbeau 17
Min roliga sportbåt vill ha roligt, men jag har inte riktigt tid att leka med den.
Båten är inte jättefin, men riktigt rolig.
Den går nästan som på räls i vattnet, bara att gasa, styra och hålla i sig.
Stark nog att utan problem dra upp tunga vattenskidåkare.
Det är en engelsk sportbåtsmodell, just den här är licenstillverkad i Sverige 1998.
Motorn är en 115 hkr Yamaha V4 2t från 1996, men båten är godkänd att ha upp till 300 hkr för den som törs.
Den här kombinationen ger en toppfart på närmare 40 knop, kanske mer om rätt förare kör i rätt sjö.
37 knop har jag fått upp den i...
Den har körts i saltvatten och har därför målats med bottenfärg av en tidigare ägare. Slipar man bort den kan båten bli riktigt fin.
Motorn verkar ha fått grundkänning, för nedre delen av skeddan saknas och det är en ful spricka strax framför propellern.
Det läcker inte in vatten i växelhuset och det läcker inte heller ut olja därifrån.
Det sitter en splitter ny propeller på den, eftersom den gamla började slira i navets gummibussning. Endast provkörd någon timme med nya propellern.
Motorn går underbart bra och är tyst och lättstartad. Tyst för att vara en tvåtaktare i alla fall.
Klädseln är i helt OK skick, om än inte perfekt.
Det sitter en stereo med 4 st 6x9 högtalare.
Framrutan går att öppna så man lättare kan klättra ombord.
Det är en lucka i golvet att förvara t.ex. vattenskidor mm.
Bakom baksätet finns plats för dubbla batterier med batterifrånskiljare, samt en länspump.
Tanken är av rostfritt stål och fast monterad i fören. Jag tror den rymmer ca 70 liter.
Ett litet hamnkapell finns också.
Om man har för roligt på sjön så finns det lanternor, så man inte behöver åka hem för tidigt.
Det ingår en nästan ny upptagningstrailer.
Prisidé 32 000 kr.
Ring eller SMSa mig på 0701654033
Båten finns i Västerås.
Idre 2018
Så. Nu har jag lagat punkan på cykeln efter att vi kommit hem. Nu ska jag försöka sammanfatta veckan.
Söndag var resdag till Idre. Att åka till något är alltid roligt.
Mat o fikastopp med bad o kisspauser.
Äntligen framme och kan kasta längtansfulla blickar upp mot Städjans karaktäristiska topp. Undrar om det går att få med cykeln dit upp, och cykla ner...
Jo då, visst gick det att få upp cykeln. Men den var inte till mycket hjälp. Tur den är lätt.
Fotograf: Håkan Jidetorp.
Nerför däremot, jäklar vad skoj. Jag fick stanna två gånger för att vila lårmusklerna. Både bromsar och stötdämpare var varma, bromsarna var riktigt varma.
Dom berömda bergsklättrarkusinerna har nått toppen av Städjan, världens högsta berg.... Sveriges högsta berg... Ett högt berg i alla fall...
Fotograf: Håkan Jidetorp.
Tisdag och onsdag hade vi hyrt cyklar till Anna, Lukas och Hampus.
Och så hade jag med mig mina två, en till mig och en till Felix.
Förmiddagen flöt på i Skills Area, och barnen ökade på både skicklighet och självkänsla vartefter.
Så blev det dags att köpa glass och ta stigen runt fjället för att komma hem till lunch.
Men om man stärkt sitt självförtroende i spår man lärt sig känna väl, så är det lätt hänt att det går på tok i okända spår.
Anna slog omkull på väg till glassköpet...
Så hon och Cathrine åkte sittlift upp till toppen medans jag och grabbarna trampade på mot stugan i Grängesåsvallen.
Men så var det det där med okända stigar.
Lukas kom lite snett ur ett gupp och var på väg ut i skogen. Han började skrika AJ AJ AJ redan innan han tog mark.
Som en pingvin gled han på magen, fast på grus i stället för is. Med cykeln på ryggen.
När man ligger fem meter efter så känner man sig ganska maktlös just då. Jag som ändå såg redan i ingången i hoppet att det går snett...
Ont hade han, och han ville aldrig någonsin cykla mer.
Men efter en snickers och lite vila så var han den första att säga att det är dags att cykla vidare. Blodig, smutsig och hungrig...
På eftermiddagen ville inte Felix cykla mer, så då fick Stor-Lucas ta över min hard tail.
På onsdagen fick han även prova min fulldämpade cykel.
Själv hann jag bara med ett toppbesök med tillhörande downhillspår.
https://m.youtube.com/watch?v=ldXsnO4BIi8
https://m.youtube.com/watch?v=LvjWP4esg8E
Torsdagen var det lite lugnare, så jag tog en promenad upp på Städjan bara för mig själv.
På eftermiddagen tänkte vi åka båt i Grövelsjön, men kom lite för sent.
Så det bokade vi in till fredagen i stället.
Riktigt skönt att bara sitta o slappa ett tag...
På fredag eftermiddag blev det den hett efterlängtade hinderbanan. Anna gick mellanhöjdsbanan medans Lukas, Hampus och Cathrine tog den hissnande höghöjdsbanan. Tio meter hög på sina ställen!!!
https://m.youtube.com/watch?v=w_LmZRx1-rY
Grymt imponerande!!!
https://m.youtube.com/watch?v=IQ3Lj4iVaY0
https://m.youtube.com/watch?v=tdBXJ5uN28w
Upplandsleden på mtb.
Drömmen är att någon sommar göra en längre cykeltur över flera dygn. Gärna i fjällmiljö.
Ett led i planeringen är att testa utrustningen och sig själv under kontrollerade former.
Så jag gjorde upp en plan att cykla Upplandsleden från Enköping till Härjarö. Den går förbi mina gamla hemtrakter, så jag är väl förtrogen med omgivningarna.
Enligt kartan ser det ut att vara ca 35 km, och det ska väl inte vara en omöjlighet att klara av. 20-30 km har jag cyklat förut utan att få några men av det. Men tji vad jag bedrog mig.
Att det skulle vara jobbigare med packning förstod jag ju, men inte att det skulle vara så jäkla tungt och obekvämt.
Varför jag valde ryggsäck i stället för cykelväskor beror på flera orsaker.
En anledning är att jag vill cykla Nikkaloukta-Kebnekaises fjällstation, och därifrån vandra upp på sydtoppen. Och då funkar ju inte cykelväskor.
Den andra orsaken är att jag har en fulldämpad cykel. Det finns inte mycket plats att montera väskor på. Jag har ju inte ens plats för en flaskhållare på ramen.
Nå väl. Efter ungefär fem timmar inklusive raster så hade jag bara kommit till mitt mellan Veckholms och Kungs-Husby kyrkor, och GPSen visade att jag cyklat 25 km.
Efter att ha ätit korv och snabbmakaroner med fingrarna (jag glömde bestick), så kändes benen stumma och nacken värkte.
Jag beslutade att sätta upp tältet och vila, så jag orkar cykla hem nästa dag.
Efter att ha lyssnat på ljudbok i ett par timmar var det dags att ladda telefonen. Det visade sig då att min Powerbank inte fungerade. Ooops.
Morgonen efter beslöt jag mig för att lämna kvar all packning och hämta den senare med bilen. Cyklingen tillbaks till Enköping var ren njutning, nu när jag slapp ryggsäcken.
Vad jag gjorde rätt:
Prova innan skarpt läge. Att jag blir trött fort när det blir belastning visste jag egentligen redan.
Jag kan vandra med lätt packning i flera timmar, men skulle jag behöva släpa hem ett skjutet rådjur så kroknar jag fort. Den principen gäller även på cykel.
Vad jag gjorde fel:
Jag glömde bestick och tandborste, och hade ca en liter för lite vatten med mig.
Tanken var att jag kunde fylla på flaskorna någonstans, men det blev inte så.
Vad bör jag ändra till nästa gång:
Ta bort skärmen från hjälmen.
Skaffa högre styre.
Fixa mjukare sadel.
Cykelväskor, gärna som även belastar framhjulet.
Gasolkök i stället för spritkök. Det smakar T-sprit om allt, och det är f-n inte gott.
Redo att ge mig iväg.
Kort rast o vila.
Riktigt skönt att det blåser, så blir det inte så mycket mygg.
Det finns gott om historisk information att ta del av, medans man pustar ut.
Campingplats med utsikt över en veteåker, så kan jag spana efter vildsvin från tältet.
Men jag såg inga grisar. Men det gör inget, jag kunde njuta ändå.
Ölen höll sig märkligt nog sval, inlindad i liggunderlaget.
Med staket slipper man spångest. Men med med brett styre blir det inte mycket utrymme att vingla på.