Service av vinschen.

Mest av nyfikenhet hur den ser ut innuti...

Kletigt, men inget annat än vad som ska vara där.




Fast inte helt lättflytande. Lite gnistrande från metallspån, men även det var väntat på en nyligen inkörd vinsch.




Kan ni gissa vilken som är tvättad?


Så, det var alla pryttlar till växelhuset. Men hur i h-----e ska jag få ihop allting... Hoppas det bara passar på ett sätt.


Gegga tillsatt, Matrix skulle vara jättebra. Hoppas det...




Dax att ta motorsidan också.


Oooh, fyyy s-t-n.

Det fanns inga packningar mellan dom olika styckena, som det gjorde på andra sidan.


Ser ju ut att vara över 40 år gammal...


Och det bara rasar ut aluminiumoxid...


Ytrost.


Nästan hål genom godset...
Kanske dax för en zinkanod någonstans...


Delarna är nu slipade och penslade med Hammarlack. Väntar ivrigt på att det ska torka så jag kan montera ihop och provköra...

Så, monterat, provkört och klart.
Mycket nöjd med resultatet. Förut fick jag ta i med hela kroppen för att dra ut vajern, men nu går det lekande lätt med bara en hand.





Blåbärspaj, smakar mums filibaba...

Slurp, sade Anna.

"Hittade" ett reservhjulskydd i dag...

Ordagrannt hittade, fast just det var meningen att man inte skulle kunna göra.
Var ute på en promenad på kungsängens övningsfält, och som vanligt måste man ju släpa med sig det man hittar.
En bit kamouflagenät...
Passade in, knöt fast och skar bort överflödet.






Syster Eva fyller år.

Vi fick kräftor o räkor o annat gott, sedan sov vi i tältet. Eller i alla fall jag och några av barnen, inte bara våra tydligen.
Dagen efter vaknade vi till ganska lagom väder, och kameran kom fram när en fjäril skulle dokumenteras. Lunch blev hamma hos gamla Mamma/Mormor/Farmor.
På vägen därifrån tillbaks till syster Eva ville alla barnen åka i Greepen. Lite spontan terrängtouring runt tomten samt utanför Evas hus. Och givetvis lite sladdande på grusvägar. Mycket glada miner genererades av det, både på barn och förare. (Jag).

Mystisk och diskret fjäril.


Eeeh. Kanske inte så diskret ändå...






Den här däremot, var betydligt mer diskret.


Liksom denna.


He he...


Och så ytterligare en fjäril...


En liten hundvalp som  övar på att sitta vackert.


Evas present.


Campingplatsen. Enda platsen som var lagom plan och utan hundskit, men naturligtvis ett myrbo i stället. Så vi flyttade tältet en meter...


Oooh ååh, vad det är skönt att va naken, svänga med ... Näää, hon har ju ingen ...


Tittuuuut.


Hi hi hi...


Klättrar man på mammas rumpa...


... blir fallet högt.


Barn gör inte som föräldrar säger, utan som föräldrar gör.

Våra barn har varit med på terrängkörningar...

Lukas testar flexet.


Anna har sett vad dom andra gör, så hon ska också släppa ut luft ur däcken. Om man tar Dackes däck kan man spegla sig samtidigt...

Farmjack 60"

Så har man skaffat en riktig domkraft. Men förut var det knepigt att få plats med den lilla garagedomkraften, det blev ju inte direkt lättare nu.








SOT Sandlycke o Ekeby 2010

Så var årets SOT avklarad för våran del.
Vi åkte med båda Jeeparna till Sandlycke på Söndagen, men bara Greepen som användes till terrängkörning.
Spud fick vara parkerad hela den dagen.
Efter lunch fick jag låna Greepen. Efter ca 15 minuter behövde jag hjälp av Kjelle att komma loss ur den leriga puckelpisten.

På eftermiddagen åkte vi i samlad tropp hem till Kjelle, som fick trångt på garageuppfarten med sammanlagt sex Jeepar.
Där bjöds det på god mat och gott umgänge, sedan tältade vi på gräsmattan.

Nästa dag var det dax för Ekeby, då fick även Spud vara med o leka.
På vägen hem åkte vi o badade. Väl hemma var det Jeeparnas tur att blötas ner, men bara för att säkerställa drift och funktion.


Tvättade o lastade inför äventyret.


Spuds söndagsparkering. "GBG" i bakgrunden, utelåst från sin egen husvagn...






Jeep Cherokee var förmodligen den mest representerade bilen i Sandlycke, mycket tack vare "ståck.nu" som bidrog med fem st.










Diman pular med något.




Maria på skogsstigar, Raimo kommer strax bakom. (Eller var det Raymond)








Hammis.








Det verkar ju gå bra, trotts kvinniskor bakom ratten. Claudia i Hammis 5,9 liters ZJ, och maria i sin XJ.


Jönsson, vem annars...


Jag tror det var Hammis fru Claudia som körde här.












Markfrigången är det inget fel på i alla fall. Berra åkte glidarbilen i dag.




En bedrövad Dacke, motorn låter konstigt.


Det tog ett tag innan jag kom på vad som är fel på den här Jeepen, ratten är på fel sida.




Stackars sten, och nu har någon lagt Sten på bördan. Och Kjelle...


Anna putsar Dackes fälgar med snuttefilten...


Kjelles gästfrihet begränsade framkomligheten på gatan, men vi hade trevligt.




Nyvaken Lukas, på sitt vanliga "nyvaknadhumör".


När jag är ensam som Jeepers har jag stor och cool Jeep, men i det här sällskapet känns Spud ganska liten.


Ekeby, stock-och-slipershindret.


Yello1 i sin långa coola Rubicon.








Matdax, som vanligt ska det vändas i sand o grus...


En avstängd del av området blir till ett litet paradis för spring-o-klättersugna pojkar.








Utan krängningshämmare flexade Greepen tillräckligt mycket för att slita loss gummiremsan som fungerade som skärmbreddare...














Lerigt, förra året var det mera vatten.


Nyplöjt... Här blev det enda vinschningen. Tungt var det, men sakta o segt kom Greepen upp på bärande mark.
(Jag körde Spud där både före och efter att Maria fastnade med Greepen. Jag  ville bara ha det sagt.)


Vissa bilar duger mest till att skugga trötta Jeepers.




Kjelle behöver som vanligt en sten att flexa på...


medans jag klarar detsamma utan stenar eller andra hjälpmedel.










Strax väster om Järna var det baddax på hemvägen.






















Oj, vart är bromsarna?


Det var söndagens och måndagens övningar, på tisdagen jobbade jag igen. På hemväg körde jag om tre stooora Nissan Patrol, samt Peter Öjerskogs Dacia. Dom var nog på väg från Rosersberg till Ludvika.


Tvätta, tvätta, tvätta.

Och sedan skinna, skinna, skinna. För att till slut skina, skina, skina...

Meka, meka, meka...

Greepens bromsar kärvade, förmodligen var det kolvarna som inte går tillbaks i oken. Då tänkte jag ta isär o göra rent, men vid återmonteringen så råkade jag spräcka den ena kolven... Bara att köpa nya påHansen Racing.
Dom ska vara bättre än orginal, rostfritt stål...


Och rackarns snygga, synd att dom inte komer synas när allt är klart.

Passade även på att byta termostat. Temperaturen gick aldrig upp i normal arbetstemp. Men nu verkar det funka bättre. Återstår att se om det påverkar bränsleförbrukningen, 1,7 l/mil är lite för mycket för en vardagsbil.

Stora däcken är också monterade, ska bara lossa krängningshämmaren så är Greepen klar för Sweden Ofroad Tour i Sandlycke och Ekeby.