Liten man gör så gott han kan, med block och talja.
Jag gör ju alltid allting ensam. Men när det ska lyftas tungt och högt, så räcker jag inte till.
Då får jag ta till hävstångsprincipen, det man vinner i kraft förlorar man i längd.
Taktältet väger in på ca 55 kg, alldeles för mycket för mig att lyfta på raka armar.
Två dubbelblock och 25m rep från biltema borde lösa det problemet, samt en ek av samma typ som vikingar hängde hästar i som offergåvor.
Jag hade redan ett rep som klarar kanske 1000 kg. Det lade jag dubbelt över grenen, vilket borde klara ca 2000 kg.
Blocken klarar max 1600 kg och taktältet väger 55 kg, så det är god marginal.
Jag satte viltvågen i vedkapen och provade. Jag orkar dra tills vågen visade 180 kg, fortfarande god marginal till vad jag ska ha det till.
Med två dubbelblock borde kraften bli fyrdubblad. Om jag drar med 45 kg så visar vågen 180 kg.
Ja, det kan nog stämma. Jag borde ha dragit tyngre än 45 kg, men med lite friktion borträknad så verkar det rimligt.
En gammal lastrem och en S krok får agera mothåll. Jag tror nog att stammen ska hålla.
Jag hängde ett gammalt hjul som motvikt, annars hade jag inte fått ner kroken igen.
En stadig lastrem lite hit o dit o kvärs.
Först tänkte jag lyfta i lastbågarna, men det känns säkrare att lägga remmen under hela tältet. Lastbågarna får hjälpa till att hålla remmen på plats bara.
Här är nog konstruktionens klenaste punkt, S kroken som hör till viltvågen som klarar 200 kg. Forfarande god marginal på ca 4 ggr.
10 second to take off. 9, 8, 7,
6, 5, 4,
3, 2, 1. We have take off.
Så. Bara att köra undan Jeepen och ställa fram det lilla ATV släpet under tältet, för att enklare kunna flytta det.
Aaand touch down. We have landed.
A lot of steps for a small man.
Hmm.
Jag borde ha kollat däcktrycket i släpet först. Men det var ju OK senast det användes, för kanske åtta år sedan.
Fotograf har varit jag och min åtelkamera. Vilket teamwork.
Semester 2024
Planen var en resa norrut, oklart var vi hamnar.
Men ett mål var Tännäs för att titta på myskoxar och därefter en tur över Flatruet.
Om reslust och semesterkassan tillåter så kanske vi fortsätter och tar vildmarksvägen också.
Förr när vi åkt till Idre och Grövelsjön har jag sneglat på var man kan campa med bilen, nu är det skyltat Lägerplats på de ställena och det är utedass och soptunnor uppställda.
Numrerade platser som man swishar 60 kr för att använda.
Bra sätt att få bort folk från ställen man inte vill ha de på. Fler borde tänka så, t.ex. när det gäller buskörning med motorcyklar på vandringsleder. Tillåt körning på vissa ställen mot en swishavgift, så minskar man nog buskörning på många andra ställen.
Köra kommer folk göra oavsett, det går inte att stoppa men fullt möjligt att styra. Gärna leder för offroad med bilar på samma sätt.
Åter till semesterturen.
Vi kom iväg hemmifrån kl 13 på torsdagen och körde inte så fort. Motvind och uppförsbacke går hårt åt plånboken med Jeep och stort takräcke.
Vi stannade till för en fika vid Falu koppargruva men gick aldrig in. Det får bli en annan gång, mycket intressant Svensk historia på den platsen.
Kl 19 började vi hålla utkik efter lägerplats och hittade strax en ett par mil före Idre.
I fjärran kan vi se Städjans välkända siluett.
Kvällsmat blev lax och ris tillagat på gasolkök.
På fredagen åkte vi till Nipfjället. Kan det vara Sveriges högsta väg med sina 1008 möh vid parkeringen?
Vildmarksvägen är den högsta asfalterade vägen med 730 möh och Flatruet är den högsta allmänna vägen med 975 möh.
Efter en promenad upp till 1120 möh så åkte vi till Idre fjäll och duschade i badhuset innan lunch i restaurang Vildt.
Därefter styrde vi mot Tännäs och myskoxarna.
På vägen dit såg vi en skylt om meteoritnedslag, det måste ju undersökas.
Enligt myskoxecenter måste man boka guidad tur eller hoppas att det inte är fullbokat så man kan droppa in.
Planen blev då att först kolla upp var det låg och sedan campa i närheten. Men det visade sig finnas plats kvar på en tur som börjar om 1 minut.
Vilka häftiga små urtidsdjur!
Har ni möjlighet att åka dit, så gör det. Gör det bara.
Efter att ha återställt koffeinbalansen så siktade vi mot Flatruet. Där grillade vi korv och torkade strumpor och handdukar.
En promenad efter maten och sedan lite sällskapspel inne i Jeepen tills det var dags att knoppa in.
Enligt några jurister så kan man bara hjälpa djur som funnits naturligt i Sverige senast på 1800 talet, så all statlig bidrag till myskoxecenter har dragits in. (I stället importeras vicent...)
Sedan dess är det inte tillåtet att sätta ut myskoxar, så det vilda beståndet har sjunkit till ca sju individer.
ÅK DIT!!! De behöver all hjälp de kan få!
Midnatt på Flatruet.
Jag hade tänkt åka på Nordic Overland Challenge, men när man skulle anmäla sig så visste jag inte om jag skulle få ihop Jeepen till dess.
Via kamraters facebookinlägg såg jag att vi var i ungefär samna område men att jag var ett dygn senare än dem.
Så när jag fick veta att de skulle vara kvar på samma plats i ett par dygn så anslöt jag.
De skulle campa vid offroadparadiset i jämtland/Zorb center.
Jag kom dit på eftermiddagen och hittade en plats alldeles invid indalsälven, mitt mellan Jeepar, Land Rovers och andra mer eller mindre terränggående fordon.
Vilket underbart gäng.
På avstånd hörs ett muntert mummel avbrutet av skrattsalvor.
Nästa dag var det dags att prova Offroadparadisets terrängspår.
Fina stigar i skog, över kullar och genom övervuxna ängar.
En vippbräda och lite betonghinder som sträckte ut fjädringen och fick traction controll att visa färg gjorde dagen helt underbar.
På eftermiddagen hade leran bestämt sig för att inte släppa fram fler bilar, jäklar vad halkigt det var.
Där märktes skillnaden mellan min och Bralles bilar.
Han hade Cooper S/T och jag har Cooper STT Pro.
Han har öppna diffar, jag har traction control.
Jag har lite längre fjädringsväg.
Dessa tre små skillnader tillsammans gjorde att jag tog mig fram där han fick vinscha. För det mesta, sista backen gick även jag bet på sedan Bralle polerat spåren...
Det där Merscaskåpet fick både Jeepar och Land Rovers att skämmas.
En syn som upprepades ofta, dragkroken djupt nerborrad i marken...
Hej då Indalsälven, nu far vi hemmåt.
Under vår resa har vi lyssnat på ljudboken Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. När vi passerade Sundsvall så var det just när boken handlade om Sundsvall.
Hade kanske varit ett kul upplägg för en resa, att följa boken. Men det hade blivit mycket flackande fram och åter i så fall.
På frågan vad som var roligast på resan svarade Alex terrängkörningen.
Starkast känslor väcktes av myskoxarna tätt följt av de underbara vyerna.
Gelleråsen 2024
I år fick jag med min son, kanske snart dags att lämna över staffettpinnen till nästa generation.
Mestadels soligt med kallt, så tak och dörrar behöll jag på Jeepen.
Inte många bogseringar numera när de själva kör fyrhjulingar som bogserar även under pågående race. Tråkigt för oss, men tävlingen är väl inte till för att vi ska få bogsera.
Jag träffade på en herre som provkört min Jeep i Strängnäs, han var här med sin terrängbilsliknande Fiat, baserad på en Fiat 600.
En del bilar slog sönder hela hjuluppängningen så det inte gick att bogsera.
Vi får se hur det blir nästa år, om de fortfarande behöver Jeeparnas tyngd och kraft eller om de tycker att det räcker med fyrhjulingarna. En bil satt i sandfållan och fyrhjulingen grävde ner sina däck i sanden. Då kom nästa fyrhjuling och hjälpte till. Där hade det gått bättre med Jeepen.
Jeepen passar nästan i sprutspåren.
Men varför ska jag köra i veteåkern? Och varför har jag en stege genom taket?
Jag kör ju i åkern för att hämta ett vildsvin.
Stegen då?
Nä, grisen har inte klättrat upp i ett träd.
Stegen är genom taket för att takräcket inte var monterat, och stegen ska med som ramp att dra upp grisen på cykelhållaren.
Jeep är ju ändå General Purpouse Vehicle.
Det blev en gylta på ca 29kg slaktvikt.
Ser ni regnbågen?
PANG! Alla grisar sprang tillbaks in i skogen utan att det syntes vilken som var påskjuten.
Men ca 100m håll med bra stöd i ett torn så var jag inte så orolig, och när jag hittade 100% tvärsäkert lungblod på skottplatsen så var det bara att följa blodspåret in i skogen.
Den hade gått ca 30 meter, fullt normalt.
Skottet satt precis bakom bogen så det var minimal köttförstöring.
Stegen som ramp funkade ju precis som jag tänkte.
29 kg slaktvikt var 42 kg passvikt, det är lite för mycket för lilla mig.
Historic cruising 2024
Nytt för i år är att det blev på Sveriges nationaldag. Tidigare år har det varit på Valborg.
Men det är större chans på bra väder i Juni och folk har inte hunnit skapa traditioner för nationaldagen.
Sill o nubbe är ju annars en vanligt förekommande tradition när svenskar ska fira.
Förra året kikade vi på bronsåldersbygden och tog oss vidare fram till vikingatidens kung Blotsven.
I år tog vi upp tråden vid Blotsvens hög och åkte till Strängnäs för att se vad han ställt till med där.
Då hamnade vi på gränsen till medeltid och ett kristnande av det som skulle bli Sverige.
Planen för nästa år är att ta oss vidare från den tidiga katolska läran fram till att Svenskar blev protestanter.
Vi var sex bilar som samlades inför starten vid Skultuna kyrka, men redan när vi lämnade parkeringen så åkte en åt ett annat håll.
Ev. visste han inte vad som väntade utan såg bara att en Jeep stog parkerad redo för en pratstund.
Fem bilar rullade vidare genom ett blomstrande sommarsverige. Några regndroppar gjorde att det inte dammade så mycket.
Vi kollade på en unik milsten som markerade 1/3 mil. Annars visar de bara hela, halva och kvartsmil, men 1/3 mil finns det bara den här i hela Sverige.
Även ringstenarna stannade vi till vid och sedan var vi framme vid Blotsvens hög.
Därefter åkte vi till S:t Eskils källa i Strängnäs. Han blev stenad till döds av just kung Blotsven och det blev upptakten till S:t Eskils källa och att staden Tuna eller Fors bytte namn till Eskilstuna.
I väntans tider...
MG ZS EV Ett år med elbil.
Den återkommande frågan under det första året med elbilen från MG har varit, Voffö gööör di på detta viset?
Alla smarta funktioner som anda bilar har, har den här också fast baklänges.
Ta t.ex. farthållaren. ALLA andra bilar justerar farten 1 km/h med ett tryck på spaken och justerar 5 km/h i taget om man håller in spaken. MG gör tvärt om. Ett tryck ökar eller minskar farten 5 km/h. Vill man öka eller minska 1-4 km/h måste man hålla in spaken och släppa den i exakt rätt ögonblick. Då menar jag väldigt exakt, det rör sig om hundradelar eller max tiondelen av en sekund.
Voffö gööör di på detta viset?
Jag fortsätter med farthållaren, för det finns fler underligheter.
På en bil med förbränningsmotor så är det en förhållandevis komplex händelsekedja som justerar farten. Man ändrar mängden bränsle och luft som skickas in i cylindern och justerar tändläget så det blir förändrad kraft på kolven i cylindern. Det är mycket som pågår där. Men i en frekvensstyrd elmotor, vilket jag förmodar att elbilar har på något vis, ändrar man frekvensen på spänningen och kan därmed väldigt exakt bestämma vilken fart motorn ska ha. Väldigt exakt.
Men ändå håller farthållaren en noggrannhet på ca 5km/h. Har jag ställt den på 70 km/h så pendlar farten mellan 68-72 km/h. 72km/h blir ju då 2 km/h för fort.
Voffö gööör di på detta viset?
Jag kan förstå om man gjort så medvetet för att få en mjukare gång. Det kanske blev för ryckigt att hela tiden öka eller minska frekvensen/kraften. Det hade ju varit en bra tanke, men det föll vid själva utförandet. Det är nämligen väldigt ryckigt och obekvämt att köra med farthållaren. När den sänker eller ökar farten så gör den det på ett sätt som påminner om första gången en körkortselev ska köra bil. För mycket gas för att öka smidigt och släpper helt för att minska farten för att därefter ge för mycket gas igen för att behålla farten.
Voffö gööör di på detta viset?
Man sitter hela tiden och gungar ryckigt fram o tillbaks med farthållaren på. Inte mycket, men kännbart efter ett tag. Jag har aldrig upplevt det med andra bilar jag kört.
En annan läskig sak är att om jag kör på en kurvig väg så sänkes farten automatiskt i kurvorna.
Voffö gööör di på detta viset? OK om den på något vis sänkte farten inför kurvan, men i en kurva vill man i möjligaste mån ha så konstant fart som möjligt.
Nu över till nästa baklängestänk.
Den stora displayen. Den är på tok för ljusstark, så den bländas. Jag har i menyn ställt in den på det svagaste läget, men ändå går den att sänka lite till när man kör.
Även i det absolut svagaste läget så bländas den.
Man drar fingret två gånger lodrät på displayen så kommer menyn där jag kan justera ljusläget lite till eller stänga av displayen helt. Men inte första gången efter start, då går det inte att stänga av displayen.
Man måste först återgå till huvudmenyn för att sedan göra om proceduren en gång till. Då fungerar det.
Därefter går det på första försöket efter att den automatiskt tänds upp.
För om jag t.ex. ökar värmen, fläkten eller byter låt eller radiokanal, så tänds displayen upp igen.
Inte för att visa värdet på det jag ändrat, den visar vad den visade innan jag stängde av den.
Vad jag än ändrar för något, så tänder displayen upp.
Det enda som inte tänder displayen är ironiskt nog det enda jag vill att den ska tända upp på. Nämligen backkameran.
När jag lägger i backen så tänder inte displayen upp och inte går det att tända den så länge backväxeln ligger i.
Jag måste köra frammåt först för att tända displayen och sedan lägga i backen igen för att se backkameran.
Voffö gööör di på detta viset?
På årsmodellen innan den här så kan man avsluta laddningen genom att låsa upp bilen med två tryck på upplåsningsknappen och därefter koppla bort laddkabeln.
Men på den här så måste jag starta appen för att avsluta laddningen innan jag kopplar bort kabeln. Det går att göra från bilen via en ganska krånglig manöver i olika menyer.
Varför inte behålla det smidiga sättet de hade förut?
Voffö gööör di på detta viset?
Väldigt mycket på en elbil handlar om att förbruka så lite el som möjligt för att öka körsträckan. Därför tänds inte baklyktorna automatisk. Undrar just hur många cm extra körsträcka man vinner med släckta baklyktor? Den nyss nämnda displayen förbrukar nog mycket mer ström än två små baklyktor.
Då kan man ju undra varför den tänder just baklyktorna när man förvärmer framrutan eller startar ventilationen innan man ska köra.
Voffö gööör di på detta viset?
Samt varför kan jag inte värma framrutan när jag sitter i bilen? Bilen måste vara låst och nyckeln befinna sig utanför bilen.
Voffö gööör di på detta viset?
Så till själva körningen.
Överlag en ganska behaglig upplevelse.
Tyst och skönt och förhållandevis rapp körning om man vill det.
Men... Ja, det finns frågetecken här också.
Om jag väljer mellan körläge eco, normal eller sport så ändras den beräknade körsträckan,
Fullt logiskt om det gick att utnyttja mer kraft från motorn. Men så är det ju inte.
Den ändrar bara hur snabb respons man får från gaspedalen.
Kör man 100km/h så går det åt en viss mängd energi, oavsett om jag valt eco eller sport. Det kan man se i en meny medans man kör, förbrukningen ändras inte alls.
Samtidigt som körläget ändras så ändras hur mycket styrservon jobbar. Väldigt lättstyrd i eco, lagom och nästan perfekt vid normalläge och lite obekvämt tungstyrd och seg vid sportläget.
Inte alls sportig känsla, bara tungt och segt.
Men eftersom det är elektrisk styrservo så borde bilen förbruka mindre kraft när styrservon inte behöver jobba så hårt.
Det borde alltså gå åt mindre ström i sportläget än i eco.
Här behöver jag inte undra voffö di gööör på detta viset, för det är inget att undra över.
Kör man i lite högre farter, t.ex. på motorväg, så känns det lätt obehagligt. Bilen beter sig inte alls som andra bilar i samma storlek och vikt.
Fjädringen är för klen och stötdämparna orkar inte väga upp för det.
Det känns som en pytteliten bil med alldeles för mycket överlast helt enkelt.
Skulle vara intressant att se hur den klarar Trafikmagasinets älgtest, men det vill jag inte prova med min egna bil.
Jag höll på att glömma.
Värmen är inte heller så bra.
Det blir varmt om man vill det och kallt om man vill det.
Ställer jag in temperaturen på 22 grader så håller den nog 22 grader i genomsnitt.
Så långt allt väl, men...
Jag har inte mätt vilka temperaturer det är, men det är riktigt kallt så man fryser när man ställt in 22 grader, kanske är det ner mot 17-18 grader.
Då går värmen igång och snart är det riktigt behagligt vid just 22 grader.
Men ganska snart blir det alldeles för varmt, kanske 26-27 grader eller mer.
Så är det på tok för varmt i ca tio minuter innan den stänger av värmen. Snart nog ar det nere på behagliga 22 grader men fortsätter tyvärr ner till 17-18 grader igen innan det vänder uppåt.
Så man kan säga att det är tio minuter för kallt, fem minuter lagom, tio minuter för varmt, fem minuter lagom, tio minuter för kallt, fem minuter lagom, tio minuter för varmt osv.
Jag skulle gärna ha lite snabbare termostat med snävare intervall, kanske 20-24 grader i stället för 17-27.
Summering då.
Leasing och elkostnad är mindre än bränslekostnaden att köra Jeepen lika mycket, så jag tjänar ca 500kr/månad på att ha elbilen.
Kommer jag skaffa en annan elbil när leasingen gått ut på den här?
Ja, om jag har samma förutsättningar som i dag. I så fall kanske jag siktar på Jeep Avenger.
Kommer jag skaffa en annan MG?
Ett stort NEJ. Det är för mycket som de har krånglat till i onödan. Fast deras Cyberster ser intressant ut.
Men jag är på väg att flytta så jag kommer köra mycket mindre privat, så då duger min riktiga bil även om den förbrukar bränsle som den värsta bensinisten. (Bilarnas version av alkoholism).
Funderar jag lite till så finns det andra faktorer som spelar in.
T.ex. om bilförsäljaren som sålde den här leasingen kontaktar mig i god tid innan leasingtiden gått ut, för att ta fram ett förslag. Det skulle vara trevligt och förmodligen ett bra sätt för bilfirmor att behålla kunder. Men så tror jag inte de jobbar tyvärr.
Laddning av elbil är ett kapittel för sig, som jag skrivit om i ett annat inlägg.
Jeepens olika skepnader.
Nu är ju inte alla skepnader representerade.
Den kan ju vara helt utan takräcke.
Utan freedom panelerna.
Utan hard topen.
Utan dörrarna.
Soft top på.
Så många olika, så svårt att välja.
Jäkligt cool utan tak o dörrar.
Jäkligt snygg i hard top.
Jäkligt praktisk med takräcket.
Studentekipage.
Höll ju på att glömma, jag körde min systerdotter till studentbal med Jeepen.
Jag har inte så mycket bilder från det, för jag lånade en annan kamera då.
Men den här bloggen är ju mest tillägnad Jeephobbyn.
Chauffören själv, uppklädd dagen till ära.
Just det, Jeepen var det ja...
Gelleråsen 2023
15 år sedan vi började med det här.
Stugorna börjar kännas som hemma på något vis.
Fredagen är alltid lite mer ensamt, utan ambulans och rescue på plats.
Den fula ankungen, Chevrolet Cheetah.
Byggd på Corvette delar, vilket borde bli en snygg bil.
Byggd för att konkurere med AC Cobra, vilket borde bli en snygg bil.
Men resultatet blev inte snyggt, men jäkligt udda och cool bil.
En liten formelbil som får åka med.
Det mullrar gott när Ford GT 40 kör nära på escapen.
En MG, jag har ju också en MG.
Fast det är nog bara designen på emblemet som är lika.
På väg in i depån och besiktningshallen med en bil som inte kunde köras in för egen maskin.
Vissa bilar är lite tyngre, den här fick jag lov att gasa lite för att få med.
Helgens höjdpunkt x 2.
Inte nog med att jag fick bogsera in Cheetahn, den hade parkerats mitt i utfarten...
... så jag var tvungen att köra över de här grushögarna för att komma förbi.
Kul sätt att få reda på att ena lyktan inte funkar.
En kamtat som kollar på livestreaming från Gelleråsen skickade den här bilden.
Fredag och lördag var det 27-28 grader och gassande sol.
Riktigt skönt med ett kylskåp bak i Jeepen.
På söndagen regnade det nästan hela tiden, ganska skönt ändå.
Vi lär väl ses nästa år igen.
Nationaldagsutflykt.
Med smattrande flaggor styrde vi kosan mot Hälleskogsbrännans naturreservat.
Efter några mil på dammiga grusvägar så knastrade vägdammet mellan tänderna och det skrapade under ögonlocken, fullständig njutning i en "nude Jeep".
Ett väldigt fint resmål. Mäktigt att se vad elden ställt till med, men också allt liv den skapad.
Väl värt ett besök.
Och vilken utsikt! Bergen längst bort är Norberg, 24 km bort.
"När Jeepen står still, vajar flaggorna lojt i vinden". (Gammalt Jeep ordspråk.)
Skapligt jakttorn...
"Utan spaning, ingen aning". (Gammalt jägar ordspråk).
Norbergs gruvor lååångt där borta.
Långfärd med elbil.
Första långkörningen med MGn och första gången jag laddade i laddstolpe eller vad det heter.
Turen gick från Skultuna till Mölndal och tillbaks.
Summering:
Bilen betedde sig precis som den skulle.
Mina beräkningar på var och hur mycket jag behövde ladda stämde exakt.
Men till samtliga operatörer/leverantörer av laddtjänster, ta omedelbart bort texten att det är enkelt att ladda hos er.
För det är lögn.
I alla fall om man som jag bara ska göra det en gång, och därför inte vill ha ett abonnemang med kort eller blip.
Det skulle enligt alla uppgifter gå att köpa laddning med t.ex. Visa kort vid Dinners Mariestad.
Kortläsaren fanns där men den godkände varken Visa eller Mastercard.
Så jag var tvungen att ladda ner en app, skapa ett konto, ange användarnamn, hitta på ett lösenord som enligt konstens alla regler blev godkänt vid tredje försöket och sedan ange mitt kortnummer och scanna en QR kod.
DET ÄR INTE VAD JAG ANSER VARA ENKELT!!!
Att det ens står att det är enkelt tyder bara på motsatsen. Ingen Ica handlare påstår att det är enkelt att köpa mjölk hos dem, för alla vet att det är enkelt.
Priset på laddningen gör att det vore lika billigt att åka i t.ex. en Skoda Octavia från 2003, vilket är en mycket skönare bil än MG Z...nånting.
Men så länge jag laddar elbilen hemma och håller mig till max 20 mils aktionsradie, så är elbilen billig att köra.
Valborgscruising 2023
Än sån da.
Först samling vid Nykvarn och lite historielektion om Eriksgata och Blotsvens hög.
Därefter rullade sju bilar och ett släp mot nästa stopp.
Vi tog en lite längre väg än planerat eftersom den kortare vägen var för blöt och skulle nästan se nyplöjd ut.
Här fick vi reda på vad 6R, 3R och 1R och 50 öre betyder på stenar.
6R betyder 6 Riksdaler.
På den tiden var det viktigt för familjerna att visa sin höga status.
I det här fallet är det vilken avgift man betalat till kyrkan för klockringning vid begravning.
Längst bort från kyrkan står 6 riksdaler stenen, lite närmare står 3 riksdaler stenen o.s.v.
När den rikaste familjens begravningsfölje passerade 6 riksdaler stenen började klockaren klämta i kyrkklockan.
Inte fullt så rika familjer, som bara betalat tre riksdaler, fick vänta tills man passerat nästa sten.
På så vis kunde hela bygden få reda på hur rik och generös man var.
Sedan ett kort stopp vid Björksta kyrka där det ställts iordning informationstavlor om bronsåldersbyggden i trakten.
Så åkte vi vidare till Anundshög, också med spår från Eriksgata och vikingatiden.
Medans vi fikade här så parkerades en Jeep CJ7.
Jag kunde inte låta bli att presentera oss, och så var vi åtta bilar som rullade via Hökåsen för vidare färd.
Efter några kilometer på en gammal nedlagd järnvägsvall var vi framme vid slutmålet Sågdammen och grillade lite korv.
Tack alla som var med. Det här var andra året i rad med valborgscruising, så nu är det en tradition.
Magnetfiske
För några veckor sedan var jag och mitt barn ute för att magnetfiska.
Magneten fastnade i något stort, tungt och plant. Det kom med vita färgflagor.
Bevisligen var det här mer spännande än kapsyler och småspik, som annars är ganska vanliga fynd.
Jag kontaktade en kamrat som jag vet har en kraftigare magnet samt en dragg.
Magneten fastnade rejält, men föremålet rubbades inte.
Då tog vi draggen och även den satte sig ordentligt fast.
Men inte orkade vi rubba föremålet.
Då placerade jag Jeepen i läge att dra med vinschen, vilket gick ganska bra.
Det kom upp bubblor och föremålet kom närmare strandkanten.
Men där blev det för brant, så kroken lossnade.
Ett par försök till resulterade i brustna rep och trasig dragg.
Så i dag gjorde vi ett nytt försök.
Ny dragg och ett antal reglar ner i vattnet som föremålet kunde glida på. Så var i alla fall tanken.
Först när vi hittade det, trodde vi det var en bil. Men det fanns inga hjulspår, vilket det borde bli i gräset.
Så gissningen ändrades till att det kan vara en båt. Båtar hör ju mer hemma i vatten än bilar.
Men det visade sig vara en bil i alla fall, gissningsvis en Opel från 60-70 talet. Det ser ut att vara gamla diagonaldäck på den, och det var ju ett tag sedan sådana användes.
Men inte heller i dag fick vi upp bilen på land, det blir för tungt helt enkelt.
När vi gav upp så skulle vi bara lossa våra draggar och bogserlinor, men det var inte så lätt.
Vi kopplade vinschen med brytblock vilket ger ca 9 tons dragkraft i bästa fall. Så drog vi tills någonting brast.
Ena framhjulet fick vi med upp med framvagnsdelar m.m.
Bilen har nu rullat tillbaks ut i ån, polisen är underrättad och kommunen ringer jag på måndag.
PS. Kan det vara DEN vita Opeln vi hittat?
https://m.youtube.com/watch?v=gdr71z0TlZQ&feature=youtu.be
Den här repstumpen har inte vi satt dit. Gissningsvis har den använts som bogserlina när bilen dumpades någon gång för många år sedan.
Nu har det gått några veckor.
Polisen ville inte kika på den.
Västerås kommun bollar vidare till Skultuna kommundel, som i sin tur säger att det är markägarens ansvar. Det är ev. Uppsala Universitet.
Räddningstjänsten rtmd, som har ansvar vid miljöfarligt läckage, säger att de måste få ärendet från SOS Alarm och rekomenderade mig att ringa 112.
SOS Alarm gör inget åt detta utan säger att det är kommunens ansvar, och så är vi tillbaks på ruta 1.
Jag ger det till på fredag innan jag ringer VLT...
Så, nu har det gått en tid. I dag är det 10/11.
VLT lyckades få tag på rätt person på komunen, så det ordnade sig med bärgning.
Räddningstjänsten kom med dykare som kopplade bilen, Ramströms lyfte upp den med en stor kranbil och körde iväg den.
Som tur är satt det ingen i bilen, bara en liten mask/ålyngel eller liknande. Regnummret gick också att läsa.
Tja, inte mycket mer att orda om. Kul att den kom upp, så låter jag bilderna berätta resten.
9/12
Fortsättning följer...
Jag var ju lite nyfiken på vems bilen var och vad som gjorde att den hamnade i Svartån.
Så jag kontaktade bilregistret, men de kan bara se tillbaks till 1996.
1997 blev det registreringsnumret en Mercedes.
Bilregistret tipsade om riksarkivet.
Mycket riktigt, jag fick papperskopior på lite ägarbevis m.m.
Det verkar som att en man född 1931 köpte Opeln begagnad 1968.
1972 fick han ett nytt registreringsbevis, förmodligen eftersom det blev ett nytt registreringsnummer då. Det tidigare registreringsnumret var U 16729. Innan det hade den nummer AA 53919.
1973 tog försäkringsbolaget Folksam över ägandet och strax därefter avregistrerades bilen.
Jag googlade namnet på ägaren och hittade tyvärr en dödsannons från 2018.
Men det stod fyra namn på annonsen, som jag gissade var hans barn.
Ytterligare lite googlesökningar resulterade i att jag fick fram ett telefonnr till dottern.
Tyvärr hade hon flyttat hemifrån när pappan köpte Opeln, och hon vet inte vad som hände med den.
Min gissning är att bilen blev stulen, krockad och dumpad i ån 1973. Så den kan ha legat i vattnet i 49 år...
PS. Enligt registreringsbeviset var det en Opel Kadett Caravan av 1964 års modell.
Första registreringen 22/5 1964.
48 hästkrafter, vilket betyder den lite sportigare modellen. Den fanns även med en motor på 40 hästkrafter.
Borttaget inlägg...
Inget att rapportera...
SOT Eskilstuna Gröndal.
Dags att låta Jeepen sträcka på hjulupphängningen lite, det var ett tag sedan.
Med 3,5" lyft från AEV med tillhörande länkarmar så släpper den ner framaxeln lite längre än vad ABS kabeln tillåter.
För att förhindra det så har jag monterat stumpar av en utsliten bogserstropp mellan ramen och axeln.
I axeln fäster jag stroppen i öglan från krängningshämmarstaget. Det är bara utan krängningshämmare som det fjädrar ut för långt, annars stoppas det av stagets längd.
Övre änden på vänster sida skruvar jag fast i ett hål i konsolen till panhardstaget. Men det behövs en stor bricka som nyper fast den bättre.
Lite bilder från eftermiddagens tur.
Enda minnesmärket på Jeepen den här gången var lite justerat bakre dimljus samt det klassiska att släpvagnskontakten böjdes.
Förra året knäckte jag en drivknut så framaxeln blev skrot.
Gelleråsen 2022
Äntligen hade jag möjlighet att vara med på årets bogseringstjänst på Gelleråsen, under det s.k.Velodromloppet.
Klassisk racing med klassiska bilar. En del udda bilar också.
Jag anlände som vanligt redan på torsdag kväll och parkerade vid vår lilla stuga.
My home away from home.
Tomas var redan på plats.
Men tydligen var det för tidigt att slappna av.
Det stog en husbuss en bit bort och gungade rejält. Det var värst tänkte jag, har de redan kommit igång med "kvällsmys".
Det visade sig att bakhjulen hamnat där det var för mjukt för åtta ton husbuss, så den satt fast.
Ett tiotal personer försökte gunga loss den med enda resultatet att den grävde ner sig ännu mer.
Vi gick fram och presenterade oss. Vi blev väldigt välkomna.
Så jag hämtade Jeepen och parkerade ca 20-30 meter framför bussen, drog ut vinschvajern och fäste den i bussens ram.
Vajern spändes upp och jag satte mig i Jeepen o höll på bromsen, drog in vajern och med ett litet knappt ansträngt ljud från vinschen så var husbussen loss.
https://youtu.be/p5tx4GsPOuE
Fredagen bjöd på vackert väder, inte helt vanligt på Gelleråsen.
Det blev en del avåkningar som krävde våra Jeepars kraft, nå ja, vi drog in några till depåområdet i alla fall.
Det sätter sina spår på Gelleråsen, när man släpper lös Jeepers på banan.
En del bilar är coolare än andra.
Här en riktigt snabb och snygg Corvette som fick problem med växellådan.
Efter utfört arbete blev vi kontaktade av grindvakten. Det var någon som sökt oss, de sitter fast med en husbuss.
Inte samma buss den här gången. De hade försökt själva med en Toyota Pickup, men den satt nu också fast i det mjuka underlaget.
Jag kopplade vinschen i Toyotan och drog loss både den och husbussen samtidigt.
Jag gillar min vinsch, det verkar det vara fler som gör också.
På kvällen gick vi o kollade vad andra pysslade med.
Ett gäng byggde pussel. D.v.s. deras Ford GT40 var nerplockad i smådelar medans någon åkt iväg för att hämta en ny motor. En motor till en GT40 har väl de flesta liggandes i sitt garage verkar det som...
Vem sade att jurister inte har humor?
Fredag var testdag, på lördag var det tidsträning. Betydligt högre farter men också högre koncentration av förarna verkar det som. Vi hade inte lika mycket att göra, men några bogseringar blev det.
Här ser vi en spännande trio. Två Ford GT40 och en Chevrolet Cheetah.
Den byggdes med det enda syftet att ta upp konkurrensen med Ford AC Cobra.
Just här var det GT40 den tampades med. Cheetahn drog ifrån på raksträckan, men Fordarna hade bättre väghållning och kom ikapp i kurvigare partier.
De bytte placering mellan varandra några gånger, riktigt spännande att se.
https://youtu.be/kLk7XYK7tcw
Det verkar som att designer och ingengörer var överens om att det behövs fyra hjul, en jättemotor och en växellåda för att vinna över AC Cobra. Men ingen verkade tänkt på var föraren ska sitta, så det blev där det fanns plats helt enkelt.
Snyggt eller inte, väldigt annorlunda i alla fall.
En udda pacecar hade de hittat också. Gremlin tror jag det är.
Det här är riktigt kul att kolla på. Ljudnivån som ökar strax innan start gör att det pirrar i magen, när starten går är det svårt att vara oberörd.
Små Ford Escort med 140 hkr slingrar sig smidigt fram i kurvorna, men blir hjälplöst frånåkt av Corvette med 460 hkr på raksträckan.
När det är Berger i Escorten och Bohlin i Corvetten så vet man att det blir ett spännande race.
https://youtu.be/yMPmqrlLo4s
På lördag kvällen åkte vi ner till Karlskoga och hamnade i en cruising.
Ont om Jeepar, men vi hittade en snygg röd Willys. Jag passade på att dela ut min första DuckDuckJeep.
PS. Det är något väldigt bekant över han som körde den. Jag känner igen honom från någonstans...
Söndagen bjöd på dramatik när några körde ihop. Rödflagg och båda ambulanserna fick rycka ut o hjälpa skadade förare. Två fick åka vidare till sjukhus för noggrannare undersökning, men det var inget allvarligt.
Lite blandade bilder kvarstår att visa.
Så, nu kan sommaren börja...
Rindizträffen
Det är första gången jag åker på Rindizträffen.
Alltid kul att träffa likasinnade, och extra kul att träffa gamla Jeepvänner igen.
Efter två år av inställda träffar kunde inget hindra mig, inte ens vansinnigt dyr bensin. 24kr/l.
Avfärd fredag eftermiddag och turen gick via Motala där jag stannade för en fika hos Magnus o Sandra.
Men det var snart dags att rulla vidare så jag inte behöver sätta upp tältet i kolmörker.
Men det heter ju "mörkaste småland", så det blev i mörker ändå.
Jag anlände kl 23:30, ganska exakt den tid jag hade planerat.
Men det var märkligt tyst på campingytan. Har alla lagt sig redan?
Nä, det var lite folk inne i ladan.
Efter lite morsande på gamla och blivande vänner så var det läggdags.
Dieselvärmare i ett vanligt tält funkar väldigt bra, fast den är lite för effektiv även på svagaste värmen.
På lördag morgon small det två hagelskott. Det betyder att Daniel hade fixat frukost fick jag veta...
Efter frukost delade folk upp sig i två grupper, en för offroad och en för overlanding.
Jag är lite orolig att köra sönder Jeepen, speciellt så långt hemmifrån, så jag hakade på overlandingen för att se mig omkring i närområdet.
Närområdet, jo visst. Efter 21 mil var det dags för första stoppet.
Ett gammalt gruvområde som har ytsanerats och såg riktigt inbjudande ut som körområde, men det fick vi inte.
Se men inte köra...
Då hade värmen stigit över 20 grader, min gräns för topless.
Ett dåligt beslut skulle det visa sig, jag tror det var ca 7 mil dammiga grusvägar på väg hem.
Vissa sträckor fick jag ha en tröja för näsa o mun för att kunna andas.
Väl tillbaks stog trippmätaren på 36 mil. Just en lagom utflykt...
Dags att grilla lite döda djurdelar, den här gången var det rådjursbiff.
Efter lite mingel, ett par öl och oräkneligt antal skrattsalvor var det dags att krypa in i tältet igen.
På söndag morgon hade jag ont i huvudet, mest troligt på grund av att jag åkte topless dagen innan.
Gamla gubbar ska inte sitta i drag.
Frammåt lunchtid hade det släppt så pass att jag kunde åka en sväng till Alla tiders mat och äta en av de godaste hamburgare jag smakat.
Det där med att sitta i drag ja, på söndagen tog jag av dörrarna också.
Hmm, bra drag...
Jag letade upp offroadgänget och han med en liten tur lättare offroad, alldeles lagom för mig.
Det hade varit upp mot 25 grader under dagen, så det gick faktiskt att bada lite. Det var jätteskönt att komma upp på bryggan igen.
Nybadad och fräsh så var det dags för party i ladan.
Det blir kanske lite tjatigt att skriva att det var jäkligt kul o.s.v. Men det var jäkligt kul. Och gott.
Hemfärden på måndagen gick planenligt, inte mycket att raportera därifrån.
Väl hemma stog trippmätaren på 135 mil och snitförbrukningen visade 1,35l/mil.
Det var den sommarens semesterbudget... men värt varenda krona.
Skaplig utsikt från dasset.
Det var ju Sveriges nationaldag när jag åkte hem, så flaggan var uppe hela vägen.
Dags att köpa en ny, den blev lite kort...
Nu är det dags att sanera Jeepen så den är redo för skolavslutningar.
Tack alla för den här gången, på återseende.
Valborgscruising.
Jag ville åka Jeep med likasinnade, men hittade ingen ordnad tur.
Så jag får väl försöka ordna en själv då.
Jag kollade på kartor och planerade en rutt, provkörde den tre veckor innan valborg och lade upp en tidsplan.
Tanken var samling på Björnögårdens parkering för avfärd kl 12, fika vid Öjesjön kl 15 och tända brasan vid Sågdammen kl 17.
Den tidsplanen höll med bara några minuters marginal. Ibland är det bra att vara tidspessimist när man planerar.
Jag kom till Björnögården kl 11:30. Då stog det redan en Jeep med taktält parkerad där. Jag trodde det var någon som skulle med oss så jag parkerade bredvid den.
Efter ett tag anslöt fler bilar, Land Rover, Suzuki och Mitsubishi.
Men Jeepägaren såg vi inte till.
Strax innan avfärd kom Jeepägaren. Han hade ingen aning om någon valborgscruising, men tyckte det lät kul och hängde med genom city.
Vi var sju bilar som rullade över Björnöbron.
Vid Nordanby avvek Jeepen och en Land Rover behövde tanka.
Men sedan missade han att vi väntade in honom, så han for förbi oss.
Så var vi bara fem bilar kvar som åkte vidare i hopp om att hitta den försvunna Land Rovern.
Strax efter Lycksta var det dags för nästa Land Rover att avvika, den här gången på grund av maskinproblem.
När vi stog där och diskuterade läget så kom den försvunna Land Rovern tillbaks.
Han visste att vi skulle åka på en banvall och kollade på Google Maps var det kunde vara. Bra tänkt.
Men fortfarande bara fem bilar som åkte vidare medans Raffe fixade bogserhjälp.
Vi åkte på den gamla banvallen mot Skultuna för vidare färd mot Svanå och via gamla skogsvägar så småningom komma fram till Öjesjön för fika och lek med hundar.
Då hade Raffe kommit hem o bytt bil, så han anslöt med en Ford Ranger.
Just inget bra betyg för Land Rover, att bli utbytt mot en Ford.
Ska man sova med Husse i bilen måste man vara torr innan...
Efter godisregn och demo av produkter från Lasta tunkt åkte vi tillbaks mot Skultuna och Sågdammen.
Kl 17:00 exakt anlände vi till Sågdammen efter att ytterligare några åkt vidare för att fira valborg med familjen.
En brasa och Bullens korvar gjorde gott, därefter gick vi på bäverspaning med bävergaranti.
Mycket riktigt så fick vi syn på några bävrar och årets valborgscruising hade uppnått sitt mål.
Stort tack till alla som var med i dag.
När jag kikade i backspegeln och såg en lång rad bilar med taktält o snorklar, så kändes det jäkligt bra.
Fasen vad kul!!!
En helg i skogen.
Det har kommit önskemål, för att inte säga krav, från markägaren att vi ska skjuta fler vildsvin. Tror jag det, vi har inte lyckats få tag på någon gris ännu.
Så det är bara att montera en foderspridare och hoppas på det bästa.
Ut med materiel på fredag kväll och passa på att sitta i kojan ett tag. Men det gav inget.
Kojan ja. Det är en gammal skogshuggarkoja som byggdes på 60 talet. Så åtelplatsen hamnar åt det håll fönstret råkar vara, inte helt optimalt för åteljakt. Men det tänkte de nog inte på för 60 år sedan.
På lördag eftermiddag åkte jag tillbaks för att försöka igen. Jag packade med campingutrustning så jag kunde sova i Jeepen, s.k. overlanding.
Strålande väder när jag åkte hemmifrån, mulet när jag kom till jaktmarken och tung blötsnö vräkte ner när jag parkerade.
Men bara tio minuter senare sken solen igen, det är ju ändå april.
Det är tio minuter mellan bilderna.
Inte så vackert, men en fungerande prototyp i alla fall.
Här kommer varm o skön luft in...
... via slangen från dieselvärmaren.
Så kan man sova gott bak i Jeepen.
Men jag måste skaffa en riktig madrass. Trots dubbla liggunderlag så var det för hårt för min knotiga kropp.
Kaffe, morgonskit, nyborstade tänder och frasig skarsnö i solsken.
Det blir nog en bra dag
Så här blev foderspridaren. Jag har lite tjära på en björkstam också.
Än så länge är det korn som spillts på magasinsgolvet som jag har i tunnan, men jäklar vad det dammar.
Planen är ärtor och/eller majs.
Pappa kör sin Subaru enligt samma princip som humlor flyger.
Det går inte, men det vet de inte om så de kör/flyger ändå.
Krav på gris var det ja.
I det syftet har markägaren kallat in en "superjägare" som skjuter vildsvin åt många markägare runt omkring.
Det känns lite snopet att jag betalar för att jaga och sedan kommer en annan och jagar vildsvin gratis.
Men det är markägarens vilja, så det kan jag inte göra så mycket åt.
Tur då att "superjägaren" också är supertrevlig och lätt att samarbeta med.
Jag visste att han skulle upp o fylla på sin foderspridare som står på min mark ca 500m från min åtelplats.
När jag såg att det gick färska bilspår dit så åkte jag fram för att kolla läget.
Där står han med bössan i handen och en liten galt som inte slutat sprattla än vid fötterna. Och då var klockan bara två på eftermiddagen.
Supertrevlig superjägare var det ja, så jag fick den här av honom.
45kg levandevikt. (Nydöd). Den blir perfekt på grillen.
Oväntad älg.
"Än sån da." (Olle i Pistvakt)
Jag skulle bara motionera hundarna på min jaktmark, för där kan de inte störa andra om de springer lösa.
Så jag hade ingen bössa med mig, det blir så mycket extra arbete om man skjuter något.
Hundarna drar iväg lite längre än vanligt och strax skäller den mest erfarna som är en korsning mellan vachtel och tollare.
Snart kom en älg springande rakt mot mig där jag står och känner mig bortkommen utan bössa.
Då ser jag att ena frambenet hänger löst.
Hunden är tätt inpå och lyckas få älgen att stanna emellanåt, så jag kan komma närmare.
När den flyr ut på ett hygge med mycket ris så snubblar den och tappar fart såpass mycket att jag hinner ikapp och kan sticka kniven i stickhålet.
Därefter blev det lite terränkörning och vinschning för att få fram älgen till vägen.
Sedan ska jag och min gamla far orka få upp den på ett släp... Hmm...
Tack vare mitt nya stora takräcke så kunde jag klättra upp på Jeepen och kasta bogserlinan över en gren, och sedan vinscha upp älgen för att lätt släppa ner den på släpet.
Benet hade hoppat ur led vid "armbågen".
Inga övriga skador som det borde bli vid trafikolycka.
Inga splittrade ben som det borde bli vid skadskjutning.
Inga jaktlag i närheten har en påskjuten älg.
Polisen har ingen notering om viltolycka i närheten.
Kanske har den råkat klanta sig själv helt enkelt, men även det är ganska sällsynt antar jag.
Jag bakspårade till legan men kom inte längre än så på grund av nysnö.
Den måste ha skadat sig i morse eller i går.
Äldre ser inte skadan ut att vara.
En länk till en video...
https://m.youtube.com/watch?v=zcxbFAX1GTA
