Jeep Club Sweden Summer Meet 2017

Så har ytterligare en riktigt kul helg passerat, i glada vänners lag.
 
Fredag 7/7.
Det började för min del i fredags med att åka till Sala och vänta in dom andra, som skulle åka i samlad tropp till Säter.
Efter lite sedvanligt däcksparkande så rullade vi ut på vägarna.
 
Väl framme blev det grilldags.
Dom som inte druckit öl till maten åkte ut på lite kvällskörning.
 
 Erik agerar vinschankare åt Tobbe.
 
Lördag 8/7.
Förarmöte kl 10, så det blev sovmorgon.
Lossa krängningshämmarstag och lufta ur däcken, sedan började äventyret på dammiga crossbanor.
 
 
 
"Dacke - ropade dom tvärs över sjön".
 
Dom små regnskurarna som kom, lyckades inte hindra dammet från att yra upp.

Efter hamburgelunch från Säter MKs kiosk, bar det av till Ludvika för att känna på lite andra spår.
 
På slutet var jag trött och hungrig, vilket skapade situationer som försenade allting.
Inte rätt område att släppa på koncentrationen.
 
Lördagkvällen blev som en repris på fredagskvällen, fast med fler knott.
 
Söndag 9/7.
Nu började man känna sig lite ofräsch, efter nästan två dygn utan dusch.
Men det var förmodligen lika för alla, förutom några som lyxade till det med hotell eller hyrstuga.
Efter frukost packades husvagnen ihop för avfärd till Hedemora.
 
På väg in i Dom Djupa Skogarna.
 
Branta klättringar.
 
Diken och raviner åt alla kanter.
 
Tänk att det är så kul att köra i diket...
 
Sjukt kul område.
 
Jeepar både högt och lågt.
 
 Ett stort tack till alla inblandade.
Väl mött i en skog så snart som möjligt.
 
 
 
 

Åtelkameran 20160801-20161009

 
Två youtubeklipp från samma ställe.
https://youtu.be/2G2VvFASwj0
https://youtu.be/KiPW-HlVK8A
 
En älg som kom väldigt nära kameran.
 
En stilig ung herre. Jag har sett dels den här fyrataggaren, men även en udda sextaggare och en sextaggare.
 
Ett youtubeklipp på en annan älgtjur, samtidigt ca två km från den här platsen.
Jag lyckades få den att komma på lock.
 
Kron och dovvilt på samma bild.
På den här marken har vi alla "The Klöv Five" D.v.s. Rådjur, Dovvilt, Kronvilt, Älg och Vildsvin.
 
En utslagen slagskämpe så här mitt i kronhjortsbrunsten.
 
Kameran sitter monterad vid ett fält, alltså inte vid en åtel/foderplats.
 
Här har vi Bertil, om jag tror rätt.

Kebnekaise

En gammal dröm har (nästan) gått i uppfyllelse.
I våras skrev en f.d. kollega på facebook att han ville besöka Kebnekaise, men att han inte hade någon kamrat som ville följa med. Det är ju ganska exakt samma situation som jag alltid har haft.
Så jag svarade att visst ska vi dit. Vi siktade in oss på slutet av sommaren, och så småningom spikade vi första veckan i Augusti. Det ska enligt alla erfarenheter vara den säkraste perioden för bra väder... Jo visst, men inte i år...
 
Vi lämnade mälardalen kl 06:00 på söndags morgon för en bilfärd norrut. Vi lade in lite raster och tog det lugnt.
I Luleå hälsade vi på min svåger, som till lika min reskamrat har en Dodge -68. Den rasten blev längre än planerat, men det var det värt. Vilket ljud!!! Om Gud och Satan skulle sjunga en duett, skulle det förmodligen låta som Mickes Dodge Coronett... Men vi hade andra mål, och färden fortsatte.
Vi hittade en liten strand vid Kalixälven, där vi grillade vildsvinsbiff.
Kl 23:30 rullade vi in i Nikkaloukta. Regnet öste ner, så vi beslutade oss för att sova i bilen i stället för att trassla med tältet.
 
Måndag morgon vaknade vi runt kl åtta, och intog en god frukost i restaurangen. Vädret gjorde att vi inte hade så bråttom att komma iväg, men kl 11 började vi vandringen mot för oss okända mål.
Lunchen bestod av Blå Bands Minestronesoppa efter 5,6 km vid en lägerplats, där det även går båtfärd för dom som inte vill gå hela vägen.
Sedan gick vi vidare och tog korta raster med jämna mellanrum. Kl 18:30 kom vi fram till Kebnekaises fjällstation och satte upp tältet. Efter att ha ätit middag bestående av snabbmakaroner och torkad vildsvinsfärs, så gick vi till fjällstationen och avnjöt en välförtjänt öl. (En öl är alltid välförtjänt.)
 
"Redan tidigt nästa morgon kom gryningen" (Citat av Galenskaparnas figurer Bergsbestigarna S.t Gotthard)
Riktigt så tidigt var inte vi uppe, men kl åtta började vi vandra på nästa etapp. Nu blev det betydligt brantare.
Tyvärr var inte vädret det bästa, så utsiktsvyerna var starkt reducerade. När klockan närmade sig 13 hade vi kommit upp på toppen Verranvárri på ca 1700 möh. Där åt vi sopplunch bland spöklika stenformationer.
Därefter går leden ner i kaffedalen, och jag kände att mitt ena knä inte tyckte om att gå derför. Så jag beslutade mig för att vända om. Men Karl-Luis fortsatte ansam mot sydtoppen.
Jag tänkte linka mig hemmåt så pass sakta så att vi kom till tältet ungefär samtidigt. Bra planerat, jag kom dit 30 minuter före Karl-Luis.
Men nu hade jag riktigt ont i en sena bredvid knäskålen, och jag oroade mig inför morgondagens vandring hemmåt. Helikopterturen verkade ganska lockande, om inte annat så bara för att få åka helikopter.
 
På onsdags morgon kändes benet bättre, och efter frukost och lite vila i fjällstationen så knatade vi mot Nikkaloukta. Men efter några kilometer kändes värken av igen, och det blev en del grymtande och stönande längs stigen. Även min reskamrat hade ont i ett ben, så vi grymtade ikapp som en grupp vildsvin...
Men den här gången valde vi att åka båten över sjön Láddjujávri. Förmodligen den skönaste båtfärd jag varit med om...
Lunchen blev en renburgare i restaurangen vid båtplatsen, och därefter återstod endast 5,6 km till bilen. Vi bet ihop och sträckte ut stegen, och på så vis kom vi fram betydligt tidigare än planerat.
Kl 16:00 satt vi i bilen och styrde hemmåt. Karl-Luis sov mellan kl 22-02, därefter tog han över ratten och färden fortsatte medans det var min tur att sova.
Grundplanen var att vara hemma sent på torsdag kväll, men redan kl 09:30 släppte jag av min kamrat i Upplands Väsby. Själv var jag hemma i Enköping en timme senare.
Aldrig har jag väl njutit så mycket av en dusch.
 
https://www.youtube.com/watch?v=2BDnbU8JjUg
 
https://www.youtube.com/watch?v=Ym7SpLmpYlA
 
https://www.youtube.com/watch?v=_KpztVu6-pc
 
En öl på Kebnekaises fjällstation. Norrlands så klart.
 
Ca 1400 möh. Det börjar bli brant.
 
Brant var ordet, sade Bull.
 
Ordet var brant, sade Bill.
 
Stenpyramider på Vierranvárri, 1700 möh.
 
 
Flitiga Sherpas från Nepal bygger en säkrare led. Det blir jäkligt bra, men samtidigt lite synd tycker jag. Det ska ju vara så mycket orörd natur som möjligt.
 
Svårt att få fram på en bild hur otroligt mäktig och vacker naturen är här. Molnen gjorde även sitt till för att dölja skönheten.
 
Det sitter en svart o vit liten pippi på en sten.
Fråga nr 1: Ser ni den?
Fråga nr två: Vad är det för fågel?
 
Någon har uttryckt sin känsla av saknad, och jag kan bara instämma.
 
En av mina två favoritbilder från den här turen.
 
En uggla i toppen av en kal björk.
Fråga nr tre: Vilken uggla är det?
 
 
Den andra av mina två favoritbilder.
 
Den här vyn är fotad från bilen, när vi nyss lämnat Nikkaloukta. Jag hoppas på återseende nästa sommar...
 
Blått är första och tredje dagens sträckning.
Rött är andra dagens, grönt är Karl-Luis extra bit till toppen.
Gult är båtfärden på tillbakavägen.
 
Minnesnoteringar till nästa besök:
¤Mat och klädesplagg var väldigt bra planerat. Även hur lång tid vi behövde till varje delsträcka var bra planerat.
¤Tältplatsen vill jag lägga 1,5 km längre väster ut, vilket kortar av toppturen med 3 km.
¤Till toppförsöket behövs endast lunchen packas med, hellst färdiglagad så man slipper spritköket.
 
 
 
 
 
 
 
 

Vårpromenad 160410

Det känns som att det finns hopp om livet, när våren kommer.
Fåglar och insekter tar över, vartefter snö och is försvinner.
 
Det ser ut som röksignaler från Strömsta, har jaktradion lagt av?
 
Bryggan vann över isen i år också. 
 
Och här odlas tomteskägg.
 
 
 
Det verkar som ett får inte kom med hem i höstas...
 

Vy från ett kyrktak.

Man hamnar på många intressanta platser som servicetekniker. Och när det gäller brandlarm så ska man ju högst upp i alla utrymmen.
I dag var det kontroll av Katarina Kyrkas brandlarm.
 
 
 
 
 
Katarina Kyrka eldhärjades för några år sedan, och är man observant kan man hitta spår efter branden.
 
 
Sotigt i skrevorna.
 
Lite tydligare spår är att virket är väldigt färskt.
Men varför har man klätt in virket med näver i änden?
 
 

Nytt jobb...

Det behövs lite förändring i vardagen emellanåt. Jag har jobbat med svagströmsservice sedan 1994, och har trivts väldigt bra med det.
Men för några år sedan var det kaos i min tillvaro så jag valde att prova ett annat sätt att jobba.
Nämligen med installation i stället för service.
Det var ju väldigt bra i början, men efter ett tag blev det ganska långtråkigt att gå på ett o samma ställe i flera år.
Det dök upp en möjlighet att få börja jobba med service igen, och jag högg.
Det känns som att jag kommit hem efter en lång resa i vilselandet.
Visst kan det vara jobbigt med bilköer och parkeringsvakter, men så himla mycket skönare att åka till lite olika platser. Allt från lätt service två km hemmifrån till flera dagars jobb tio mil bort.
Att jag nu kommer att jobba enbart med brandlarms service ser jag som positivt. Numera kommer jag att jobba mestadels med en enda typ av centralutrustning, vilket gör att jag kan koncentrera mig på att bli världsbäst på just den.
Förhoppningsvis blir jag kvar på Bravida Fire & security till jag går i pension.
 

Cruising i Enköping

 
Lördag 18/7 var det cruising med fina bilar i Enköping.
Massor av cola, snygga, brutala och tokiga bilar. Samt några Jeepar också.
Jag drog med mig en Jeep till den mycket stabila flexrampen på ÖBs gamla parkering, där jag genom årens lopp har testat flexet (axelpendlingen) på mina Jeepar.
 
Jeep Wrangler Sahara -07. Höjd 4" med OME fjädrar o dämpare mm. 35" Cooper Discoverer STT.
"The Gamer Retriever". Men jag jagar inte så mycket så han får leva upp till det namnet längre...
 
Utan krängningshämmare, om någon nu undrar...
 
 
Heeela parkeringsplatsen för oss själva, då passar Jeeparna på att kela med varandra.
 
 
 
 
Och så lite gamla bilder...
Jeep Cherokee (Liberty) Sport CRD KJ -06, Höjd ca 63 mm med egentillverkade höjningsklossar. http://jeepetorp.blogg.se/2009/april/puckar-till-kj.html
"Spud". Utan krängningshämmare.
 
Med krängningshämmare.
 
Utan KH.
 
Med KH.
 
Utan KH.
 
Med KH.
Vila i frid, gamle vän. WTO 506 är numera en Renault Megane.
 
 
Jeep Cherokee Limited XJ -92. Höjd ca 3" med fjädrar o dämpare runt om. 31" Cooper Discoverer S/T.
"Greepen".
 
 
 
 
Jeep Cherokee Limited XJ -90.
Han fick inget namn, men det kanske hade passat med "Moby Dick" (En vit val i en roman med samma namn av Ernest Hemmingway) eller "Örnen som inte hade något namn" (från Asken Ygdrasil).
Höjd 3" med Superflex fjädrar o dämpare runt om. 31" BF Goodrich MT.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jeep Club Sweden Summer Meet 2015

 
I år hamnade sommarträffen i Uppsala, på Rörkens motorbana.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 

Gelleråsen 2015

Åttonde året i rad som jag är på Gelleråsen och bogserar fina gamla räserbilar, helgen före midsommar.
 
I väntan på start.
 
 
 
 
Jag har helt klart den bästa publikplatsen.
 
 
 
Och givetvis har jag den coolaste platsen.
 
 
Fast när det kommer till coolhet så känner jag mig slagen av 427 cui.
 
Flera gånger om faktiskt.
 
I väntan på att det ena racet avsutas kan jag passa på att fota nästa start lineup.
 
 
 
Greger kommer släpande på en räserbil. Rakt framför läktaren, pinsamt för räserföraren och ärofyllt för Jeep.
 
 
 
 
I samma heat som mullrande 427 Corvetter, Ford GT40 och Jaguar E-type hittar vi den här lilla skapelsen.
Kan man inte vinna med motorstyrka, kan man försöka med charm.
 
Om publiken ska se något på banan måste dom kika över min Jeep.
Tur jag inte höjt den för mycket.
 
Fast jag tror ju att dom kommit bara för att få se min Jeep bogsera.
 
Galanta damer i tidstypisk klädsel.
 
 
Funktionären Jan-E lät sig inspireras av oss bogser Jeepers, och hade köpt sig en Jeep Grand Cherokee till i år.
 
 
 
Nu har Greger hittat mer skräp på banan.
 
Prisbilen.
 
 
Recept för en exakt och precis styrning.
 
 Kompletterat med tvärgående bladfjädrar bör det bli Ockelbos svar på den Italienska Ferrarin.
 
Snygg ratt.
 
 
 
 Kan silvertejp funka mot punka?
 
En motionscykel helt i min smak. Jag skulle kunna motionera mycket med en sådan.
 
Den här hade jag äran att bogsera in på Söndagen.
 
Inte så stort flöde på avgaserna antar jag.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En Ford GT40 väntar på en Jeep.
 
Den här eldbefängda Porschen försökte jag förgäves få en bra bild av. Men den flammade aldrig nära kameran.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sveriges Nationaldag

Först hade jag tänkt att vi skulle ha en 4X4 Citycruise. Men där vi skulle samlas var det fullt redan, och det var bara jag och en till som kom.
Så vi åkte till Sjöhistoriska och väntade in en annan citycruise med blandade bilar.
Men vi hade mycket gemensamt ändå.
Bilar, flaggor och... och... Tja, nånting mer kanske.
 
Flaggor och omtyckta bilar.
 
Flaggan skymmer sikten lite, men bara när man står still i sidvind. Så det gör inte så mycket.
 
Raggen går på Strandvägen.
 
'
 
Någonstans längs vägen försvann dom andra från oss, eller om det var vi som försvann från dom.
Vi passade på att åka vår egen väg, som Jeepers alltid gör.
 
Uppe vid slottet var det många svarta bilar med olika flaggor.
Självklart måste vi deltaga även i deras "cruising".
 
Utanför Rosenbad flaggade dom också.
 
På Sveavägen stod Tomas med den stora Cherokeen, och väntade på bättre tider. Så vi lockade med honom på ett mer Jeepigt äventyr än slät asfalt.
Toppen av hagakullen. Hade varit svårt för sunkiga jänkarjärn och sänkta japaner att komma upp där.
 
 
Vackert så man blir tårögd.
 
Kvällsfika i solnedgången.
 
 
 
 

Från 60 mm plywood till 4" OME.

Bakfjädrarna började ta slut, och det blev läge att gå all in.
Den här satsen kom jag över begagnad, den har suttit monterad i ca 1000 mil.
http://www.sbvab.se/old-man-emu/kompletta-satser/old-man-emu-4-kit-jk.html
 
 
Så här stor skillnad blir det med 60 mm spacer på vänster sida och 4" riktig höjsats på höger sida.

Men monteringskitet för bromsslangen verkar inte räcka till, så det får bli en tillfällig lösning så länge.

Skillnaden mellan 4" OME bak och 60 mm spacer fram.
 
Kvar att göra:
Justera bakre panhardstag.
Montera bromsslang på förlängt stag.
Framvagnen.
 
Stay tuned...
 

Botkyrka 150221

Inget att göra... Jag kollar om det är någon körning i närheten i helgen...
Jooo, Botkyrka på lördag. Perfekt.
Konstigt att jag inte sett något om det på FB mm, men det fixar jag.
Och vipps så var det några kamrater som hakade på.
Riktigt kul att se att Greepen har fått nytt liv. Han har vuxit sedan sist och har nu storlek 33" i sulor.
 
Alldeles lagom djupa lerpölar.
 
Nästa gång ska jag nog försöka köra upp här...
 
 

Greenlaining (Blacklaining)

Greenlaining är att åka i lagom terrängdugliga bilar längs inte helt bekväma vägar, samlas för trevliga pauser vid intressanta platser.
Blacklaining är samma sak, fast vi åkte i det området som drabbades av skogsbrand i somras.
 
http://sv.wikipedia.org/wiki/Skogsbranden_i_V%C3%A4stmanland_2014
 
Mycket intressant att se vad som sker i naturen efter denna "förödelse".
Brandområdet har en säkerhetszoon på 30 meter. Detta för att träden inte längre är förankrade i marken när rötter och annat har brunnit upp. Strängt förbjudet att gå närmare, träden kan falla när som helst. Och då sker det i princip ljudlöst, eftersom rotsystemet inte bryts av.
Det finns glödhärdar som fortfarande brinner i torvmossarna, den djupaste mättes till fyra meter. Inte kul att råka kliva ner i en sådan.
 
Två grusvägar som leder tvärs genom området har nyligen öppnats för allmänheten. Man får stanna o kliva ur bilarna, men inte lämna vägen.
 
Våra guider var Malin och P-O, som båda var med i släckningsarbetet.
Starkt jobbat, både i somras och nu.
 
Morgonsamling. Dags att ta på stövlarna för att gå ca en km in i skogen.

Här har vandringsleden fått en ny sträckning runt brandområdet, i stället för tvärs igenom.
 
Väl skyltat.
 
 Grillning till lunch.
 
Här syns att rötterna har brunnit av.
 
Eld kan vara en kreativ konstnär, här lite abstrakt konst av denna heta skulptör.
 
 
 
 
Kärnveden i gran är ganska mjuk och lätteldad...
 
... medans den yttre veden är betydligt hårdare.
 
Här frodas en växt som endast växer efter en skogsbrand.
 
Svedjenäva eller brandnäva har jag för mig att den heter. Fröna kan ligga i hundratals år i väntan på en brand.
Kunde dom tala skulle dom nog citera Gert Fylking... ÄNTLIGEN!!!
 
Här ser man att granar gärna brinner inifrån och utåt.
 

Här har det bränts ut en liten jordhåla. Notera den spirande mossan.

Någon som är sugen på plockepinn?
 
Tack till alla trevliga vänner som var med och lyste upp denna mulna dag.
 
 
 
 
 
 
 

Jaktdag 141018

Säsongens första jaktdag för mig.
Samling kl 08:00 för genomgång av dagens jakt.
Jag placerades i ett torn med ett stort fält framför. Redan innan hundförarna startat så kom dom första kronhjortarna ut på fältet i riktning mot en annan skytt, men aldrig tillräckligt nära.
 
Ett tag senare kom en flock dovhjortar på betydligt intressantare avstånd, men drygt 100 meter är trots allt ganska långt på dovkalvar.
En hind med kalv kom lite närmare, så dom visslade jag på för att få dom att stanna. Det funkade utmärkt, och på ca 80 meters håll står dom med fin bredsida mot mig. Tyvärr stod kalven lite bakom hinden, så jag kom inte åt att skjuta den.
Jag såg även rådjur och älgar. En liten knapptjur och en ko med enkelkalv. Vi fick endast skjuta älgkalv om det kom ko med dubbelkalv. Även rådjur skulle vi vänta med.
Så i den såten fick "Elis" tiga. ("Elis" är min studsare som jag ärvde efter min Farfar Elis).
Men andra skyttar hade mer tur, det föll en dovspets, två dovkalvar och en dovhind i den såten. Roligast av allt var att det var endast ett skott på varje djur, så himla skönt när det går så bra.
 
Inför såt nr två hade jag uppdraget att samla in bytesdjuren från morgonen och hänga upp dom i slaktboden. När det var klart hann jag ut på mitt nästa pass precis i tid innan nästa gäng hundar släpptes. Jag hade en dovhind smygandes i närheten, men inte tillräckligt fritt eller nära för att ens höja pulsen.
Men en kronkalv stöp lite längre in i skogen. När den var bärgad och passad var det dags för lunch.
 
Tredje och sista såten blev jag placerad på ett mycket lovande pass. På en jordvall mellan åkern och sjön, med mycket vass och små aldungar ut mot sjön. Och mycket riktigt så var det en riktig grisfest där ute någonstans, men det var bara hundarna som fick deltaga. Inget av vildsvinen kom nära någon skytt. Lite senare kom en räv smygandes, utan att jag upptäckte den förrän den var alldeles under jakttornet. Då for den iväg över åkern i rasande fart, men saktade in på stegen så pass att jag fick iväg ett skott. Men det var tydligen bara för att öka farten på den igen.
Straxt innan avblåsningen kom tre kronhjortar på ca 150 meters håll. Men jag ville inte riskera ett långt eftersök i vassen strax innan skymningen, så dom fick vara. Det hade kanske gått att vissla stopp på dom, och 150 meter på en hyggligt stor kronspets ska ju inte vara några problem om den står still. Bra stöd har vi ju i jakttornen.
Men två rävar och en dovhjort fick vi i den såten.
Totalt blev det en kron, sex dov och två rävar. Vi såg ganska många rävar, så det kan vi gärna jaga mer av.
 
Utsikt över grisarnas festlokal.
 
Två hundförare möter varandra, och kommenderar varsin hund att sitta kvar medans hussarna samtalar. Praktiskt med bra pli på hundarna.
 
Utsikt åt andra hållet, där dom tre kronhjortarna kom ifrån.
 
Men för det mesta var det tomt i kikarsiktet.
 
Tack alla deltagare för en trevlig dag i skogen.
 

4x4 festival.

1-3 Augusti hölls den första 4x4 festivalen. Hoppas det blir ett återkommande inslag i offroadsverige.
Platsen var militärens övningsfält vid Eksjö i norra Småland. Ett stort och omväxlande område att åka vilse på. Men arrangörerna hade ordnat med bra skyltning så det tydligt framgick var vi skulle köra.
 
En slinga på dammiga grusvägar med tipsrunda, innehöll ett antal sidospår i varierande svårighetsgrad.
35 km var den långa slingan, vilket förmodligen skulle ta mer än en hel dag att köra om man valde alla sidospåren. Dessa var graderade i lätt, medelsvår och svår terräng. Dom lätta spåren lämpade sig för nybörjare och helt standardbilar. Medelsvåra krävde lite mer av framför allt föraren, men var fullt farbara med en normal terrängbil.
Dom svårare slingorna krävde lite större däck och högre markfrigång, men framför allt att man inte var allt för rädd om lacken.
 
Förutom slingan så fans det beryktade Berget... Oj vad fin körning det var där. Branta lutningar med hårda vassa stenar höll nerverna på helspänn, men det fanns också ställen med mjukt rundade granithällar att köra på.
I anslutning till berget fanns även en gjuten vattenpassage som gav ca 50 cm vattendjup.
 
Nog sagt om körområdet, festivalen innehöll ju mycket mer än så.
Ett festivalområde med utställare av olika slag, mattält, hoppborgar och spännande lekar för alla åldrar.
Givetvis hade Jeep Club Sweden ett tält där det visades lite goa Jeepar och annat kul.
I anslutning till det området bjöds det även på uppvisning av skiftande slag.
Det anordnades bl.a. ett Kändis Challenge, där några kända svenskar tävlade i terrängkörning.
 
Camping ordnades enligt metoden KAOS. "Kan Andra Offroaders Sova?" Skämt åsido, det funkade fint. Duschar och toaletter är mer än vad vi är vana vid, så det kändes nästan lyxigt.
Själv sov jag i Jeepen för att slippa höra bensingeneratorer och snarkningar. Just därför körde jag iväg en bit...
Nattkörning... Nå ja, dom hade snart passerat, och jag kunde sova vidare. Ända tills en uniformsklädd militär knackade på rutan och undrade vad jag gjorde där. Platsen var visst kamerabevakad, och där som vi hade badat näck...
 
Nu till mina bilder...
 
Lägret på fredagkvällen.

 
Klockan åtta på lördag morgon, en simtur medans kaffet kokade på spritköket.
 
 
 
 
 
 
Dacke verkar glömsk när han ska dricka öl...
 
Tobbe är egentligen mycket snällare än han ser ut, hoppas jag...
 
Grillens handtag kunde vara bättre...
 
 
Lördag kväll.
 
En liten regnskur gör gemenskapen lite närmare.
 
Jeepar med mycket lägre bränsleförbrukning, men lite jobbigare att köra.
 
Men det är ju svårt att fota sig själv när jag kör Jeepen, så följande bilder har jag hämtat från facebook.
Hoppas inte någon av fotograferna misstycker...
 
Fotografer är, utan inbördes ordning:
Robin Westerlund.
Magnus Krantz.
Cici Brodén.
Lars Mårtensson.
 
 
 :-)
 
 
Notera magen, likadan som E.T. har.
 
 
Vända bästa sidan mot fotografen.
 
 
Dammigt på grusvägarna, kör man topless gäller det att ligga först.
 
Jag tror jag lyckades bra i vattenbadet. Rätt fart bygger upp en bogvåg framför Jeepen, vilket ger en motsvarande vågdal under motorn.
 
 
BG var mycket behjälplig i spåren, med stor erfarenhet av terrängkörning.
 
 
 
Jeepar lockar till sig vackra flickor. Eller är det vackra flickor som lockar till sig Jeepers?
 
 
Första vinschningen... Fler skulle det bli, men bara för att bjuda publiken på lite action...
 
Om jag får välja så blir det här träffens bästa bild.
 
 
Och så lite fler av mina bilder...
 
 
 
 
 
Åldersskillnad på ca 70 år, man ska inte ändra på en vinnande design.
 
PS. Jag VEEET att det inte är en Jeep... Typ...
 
 
Gregory, bra puts på Jeepen. Han åkte till o med in till en mack för att dammsuga Jeepen under lördagen...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Totte, alltid i närheten.
 
Magnus Kratz i pölen.
 
Il Tempo Gigante, släng dig i väggen. Här har vi Bosses Blåa Bil.
 
Ett rörigt virrvarr med diverse saker. Inte bara syre o gas i det motorrummet, en hel del digitala ettor o nollor också.
 
Reodor Fälgens Superretoreterfördelare har gett plats för dubbla turboaggregat och en massa skum elektronik.
Är jag inte felunderrättad så är det ca 700 hästar i den motorn.
 
Min antenn har gått av, så jag tog en kabel i stället. Satte fast den i en alldeles vanlig skogspinne...
 ... som passades in i ett befintligt hål.
 
Kändis Challenge. Jag tror det är Caroline af Ugglas i passagerarstolen.
 Nej Greg, inte knuffa...
 
Där i bakgrunden står en familj som jag fick låna.
 
Smidig som en säl i vattnet, då låter Totte kryckan flyta iväg.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sandlycke, 140628

Jag tog med alla barnen för att mysåka lite terrängkörning. Bara för att lufta Jeepen där den egentligen hör hemma.
Så var i alla fall tanken, men verkligheten blev en annan.
Efter bara ca 20 minuters körning kom vi fram till en vattenfylld passage. Jag har kört där förut utan problem. Men för säkerhets skull körde jag med vänsterhjulen uppe på gräsytan. Men någon har visst kört där och grävt djupare hål, så Jeepen började luta lite otäckt mycket. Jag ville inte lägga den på sidan i meterdjupt vatten med fyra barn fastspända i säkerhetsbälten.
För att undvika det körde jag ner i vattnet med båda framhjulen, och därmed var dagens terrängkörning över...
 
 
Luftintaget till motorn sitter högt placerat, precis under motorhuven. Tyvärr i höger framkant.
När jag märkte att jag satt fast lade jag i neutral, för att dra fram vinschvajern. Än så länge var luftintaget över vattenytan, men lerabottnen var mjuk. Jeepen sjönk ytterligare några cm och fick en kallsup. Som tur var gick motorn på tomgång, annars kan det hända riktigt dyra saker.
 
 
Fördelen med att köra på arrangerade terrängträffar är, förutom att det är lagligt, att det finns hjälpsamma människor i närheten.
Det dröjde inte länge förrän en Volvo TGB 11 kom till undsättning.
Först försökte vi vinscha Jeepen bakåt med Volvons stora Warnvinsch. Men den orkade inte.
Vi kopplade om via brytblock för att fördubbla dragkraften, men det hjälpte inte mycket.
Dags att testa min nyinköpta ryckstropp från Biltema. En ryckstropp är ungefär som en lång bogserlina, fast den är lite elastisk.
Och visst funkade den fint. Det visade sig att Mooser kan svetsa hållbara schackelfästen. Vid varje ryck kom Jeepen en dm närmare fast mark. 20 kraftiga ryck senare var den uppe.
 
Startförsöken var lönlösa, motorn var tvärstum. En titt i luftfilterbehållaren var dyster. Precis proppfull med vatten...
Bort med den.
Tändstiften skruvades bort för att tömma cylindrarna från vatten. Jag körde några sekunder med startmotorn tills det slutar se ut som sex små fontäner i motorn...
På med tändstiften igen, och BRUMMM:::
F-N så gott, den funkar.
Men tyvärr gick några tändkablar av, så den misstände lite väl mycket på vägen hem. Men med så mycket lera i däcken satte obalansen stopp för farter över 60 km/h i alla fall.
 
Tack till:
Ni i Volvon som drog loss mig, samt min son Felix som sprang för att hämta er.
Du i Jeep Cherokee Shiefen för lån av tändstifthylsa.
Ni andra som hjälpte till att skruva tändstift.
Min kära sambo som tar hand om leriga kläder. (Både Anna och Lukas ramlade i leran).
 
Golvet framför höger framstol...
 
Tändkablarna är nu utbytta, och golvmattorna hänger på tork.
Luftfiltret är tillfälligt ersatt med en bit frottéhandduk, i väntan på att jag kommer på hur jag vill ha det i framtiden. Snorkel kanske...
PS. Kompressorn funkar tydligen som länspump...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Riga, midsommar 2014

Barnfria sista helgen på min semester, och dessutom midsommarhelgen. Då åkte vi på kryssning till Riga.
 
Vi klev ombord på m/s Romantica och hade bokat buffé ganska omgående. Tyvärr lämnade nog kocken alla smaker kvar i land. Tur att vi åt en ganska sen lunch på Burger King innan, så vi inte var allt för hungriga.
Några drycker i diverse barer, och lite shower på en scen. Ja ja, det får väl duga. Vi är nog inte några häftiga partyprissar, utan gick o lade oss ganska tidigt.
 
På Lördagen tog vi en promenad in till Riga, tog en öl på en countryinspirerad krog. En lite halvmörk inhemsk öl, det första med riktigt god smak sedan vi lämnade Burger King i Sverige.
Vi gick en bit till och kom till en till restaurang i samma kedja. Där åt vi en flamberad biff som var riktigt god.
 
Tillbaks på båten så hade vi bokat en tidig buffé även på Lördagen, men vi var alldeles för mätta för att äta då. Vi sov en stund i hytten, och gick till en rysk restaurang lite senare. Där kunde vi använda våra oanvända buffébiljett för att betala för tre sorters rom och blisini. Det var det väl värt.
 
Lettlands välkomstkomitté...
 
 Nu börjar jag förstå varför en del utlänningar parkerar på trottoarerna, vilket inte är tillåtet i Sverige...
 
En Jeep...
 
 Lunch med vackert damsällskap.
 
 Solnedgång någonstans på Östersjön.
 
 

Gelleråsen 2014

Åttonde året i rad, och vi börjar bli rutinerade.
Förarna blir inte yngre, den äldsta är 89 år. Inte illa att köra racing vid den åldern, och han kör riktigt fort också. I år tror jag det var först gången han inte hamnade på pallplats, men en väl så imponerande fjärdeplats.
 
Med ett startfält bestående mest av gamla gubbar, så kan det hända oroväckande saker.
Efter att målflaggan visats, så ska förarna köra ett varv till för att komma till depån. I sista kurvan innan depån var det en bil som stannade. Eftersom racet var avflaggat kunde jag åka ut för att bogsera denna på en gång.
Men när jag skulle koppla bogserstroppen, så fick jag ingen kontakt med föraren. Det såg ut som att han satt och skrev något, eller hade somnat. Jag öppnade hans förardörr, men det var inget livstecken från honom. Direkt ropde jag via radio att det behövdes ambulans. Sedan gick allt väldigt fort. Ambulansen befann sig strax bakom mig när jag kontaktade dom, så dom var framme efter bara fem sekunder. Vi lyfte ur föraren och lade ner han på marken, och sjukvårdarna påbörjade hjärtstart.
Det visade sig att han hade ett stort ärr på bröstet efter en tidigare hjärtoperation, och han åt hjärtmedicin.
Efter två försök med hjärtstartaren lades han in i ambulansen för transport till sjukhus. I ambulansen gjordes ett tredje försök, och hans hjärta började slå.
När han lämnades på sjukhuset slog hjärtat och han andades av sig själv.
Dagen efter låg han kvar för observation, och allt tyder på att han kommer återhämta sig.
Hoppas vi får se honom på banan igen nästa år.
 
I år fick jag med min kära sambo, så det inte blir så ensamt om det blir lång väntan.
Fredagen började med ihållande regn, vilket gjorde att många avbröt sina testkörningar, så det blev inte så många bogseringar för min del. Men jag tror att Thomas hade ett par bilar att dra in.
 
 Men lördag och söndag hade utmärkt väder.
 
 Och när vädret tillåter så pressar förarna både sig själva och sina bilar till det yttersta, vilket medför att vi fick en hel del att göra.
 
 
 
 
 
 
 
 Lördagkvällens grillning blev lyckad. God rådjurstek på grillen, gott vin och sval öl.
Underbart väder och glada kamrater.
 
 På söndagen blev det till och med för varmt utan taket. Men med taket på och dörrarna borta så var det riktigt svalt och skönt i Jeepen. Utan dörrar gör ju också att man snabbt kommer i o ur Jeepen när man ska bogsera.
 
Jag lär nog vara tillbaks nästa år, helgen före midsommar...
 
 
 

Korpberget, Högantorp. Södertälje.

Vi hittade ett trevligt utflyktsmål, med spännande saker för barnen att undersöka.
 
Div. strandfynd.
 
 Nämen, här rinner det ju en flod ut i Mälaren...
 
Den följer vi uppströms.
 
Ett riktigt vattenfall.
 
 Svårframkomligt...
 
 Men Anna visar inga dystra miner för den sakens skull.
 
 
 William och Lukas klättrar över, under, upp och ner...
 
 Och här slutar äventyret för den här gången. Nästa gång kan vi undersöka kvarnen med sin damm mm.
 
 
 
 

Gröndal 140517-18

Jeep Club Sweden Summer Meet, International Go Topless Day och SMK Sörmlands tvådagarstäff samtidigt på samma plats.
 
Eftersom Jeepen stått obrukbar i nästan ett år, så var jag mer ivrig på att köra än att fotografera.
Men vi hade riktigt trevligt, och bra väder.
Vi anlände strax efter kl 10, och började leta efter en bra plats för baslägret. Väl där så demonterade jag krängningshämmare, soft top och dörrar. Lufttrycket i däcken sänktes till ca 0,8 kg.
Lite gofika på det, så var det dags att brumma ut i skogen.
Kl 17 samlades vi för att åka på citycruise till Eskilstuna. Därefter grillades döda djur, och sedan var det sovdags. Det blev väl lite si och så med sömnen, eftersom den ena luftmadrassen inte höll tätt. En del tyckte att det var för kallt på natten, men på morgonen var det på tok för varmt i stället. Så i genomsnitt var tempraturen perfekt.
Efter frukost blev det en liten tur till i skogen, och efter lunch packades lägret ner och vi begav oss hemmåt.
 
Det var första gången som Cathrine och William följde med. Lukas var också med.
Om man för första gången åker med i en Jeep på terrängkörning, så kan det kännas läskigt att åka upp för ett berg i 40 graders motlut med endast himlen i synfältet. Nästa gång ska jag ha hörselskydd...
 
 Vi träffade på Michael i skogen. Men den gröna Grand Cherokeen som åkte före oss höll betydligt högre fart än vi. Dala Offroad hade nog bråttom...
 
 
Lite vila innan lunchen. Men Lukas verkar hungrig, besticken i högsta hugg.
 
Campingplatsen 20 meter från knattekrossbanan, då får man vara beredd på att det kan damma i maten.
 
Ooops. Efter en felnavigering satt vi lite fast i leran. Bara att offra skorna och dra vinschvajer.
 
Jag hjälpte Michael att plocka bort dörrarna, samt att laga en punka.
 
 
 
Attans stubbe. Fick ta ett lyft med HiLiften för att inte riskera större skador. Stötfångaren hade redan börjat ändra form.
 
Skaderapport:
Lite fler bulor i stötfångarna.
Lite fler repor i fälgarna.
Lite fler repor i skärmkanterna.
En sprucken bromskolv.
Men dörrar och backspeglar klarade sig bra, dom var ju undanstoppade i baslägret...
 
Nästa planerade äventyr blir när vi bogserar räserbilar på Gelleråsen helgen före midsommar.
På återseende då.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg