jeepetorp -

Luftmassemätare Jeep CRD, felkod P1010.

Om det plötsligt försvinner kraft, och det verkar som att turbon slutat fungera så kan det oftast bero på att sensorn som känner av turbotrycket har geggat igen. Detta är inte ovanligt, och beror inte på något fel. Det ska bara vara så.
För att åtgärda problemet så börjar man med att lossa oljepåfyllningslocket, därefter lyfter man bort plastkåpan som täcker överdelen av motorn.
Då ser man sensorn på insuget inne mot kupén. Den med en röd ring runt.

Koppla loss anslutningskabeln till denna, och lossa därefter insexskruven som håller den på plats. Skruven sitter bakom sensorn, där röda pilen pekar.

Dra o vrid loss kontakten. Gör rent försiktigt med en tops, tandborste eller en papperstuss. Men var försiktig så du inte har sönder själva sensorn.

Monteras tillbaks i omvänd ordning.

Det är inte säkert att det kommer en felkod i samband med detta. Men om det gör det så kommer den att försvinna efter några mils körning.

Detta bör man nästan göra vid varje oljebyte, för att inte råka ut för det i ösregn, kyla, storm o djäkelskap.

Lycka till.

2009-07-30 @ 15:26:30 Permalink jeepen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Rimbo 18/7-09

I dag åkte vi i två Jeepar. Jag och Lukas åkte i Spud med Peter och Hampus.
Maria och Anna åkte i Greepen.

Anna trivdes i Greepens skugga.

Brännande värme och stekande sol i grusgropen. Det var riktigt skönt att sitta i en Jeep med AC.
Vi smög runt på lite stigar och över klippor i början. Tog vägen via grusgropen tillbaka för lunch.
Stefan "Ullmenkott" från www.smac.nu hade grillen igång i värmen.

Efter att hunger, törst och kaffeabstinens var åtgärdat tog vi skogsrundan.

Pelle Plöjer På...

Halvvägs igenom bedömdes det att den närmaste returvagen hade för djupa lerfyllda hjulspår, så vi tog en annan väg. Det visade sig ta sin lilla tid, ca 2,5 timmar, att ta sig tillbaka.

Om man inte har byggt om Jeepen, kan man bygga om stigen i stället.

Lite väl spännande i en orginal KJ.

Barnen blev lite trötta på att sitta stilla i Jeeparna, så vi tog en paus mitt i skogslingan. Vi fikade och plockade blåbär i svalkande skogskugga och, hör o häpna, inga mygg.
Barnen fick springa allt vad dem orkade, så överskottspringet tog slut.
Därefter försökte vi ta oss till samlingsplatsen.
Spud behövde hjälp av vinschen fyra eller fem gånger, och fick även vinscha Greepen vid ett tillfälle.
Det hade kanske gått utan, men då hade nånting förmodligen gått sönder i stället.

Nedförbackar är läskigast, men kan ju inte ångra sig när man väl börjat.

20 minuter efter att banan stängde kom vi fram, med ett överskott av endorfin o adrenalin i kropparna.
Banvärden Pelle med kamrater följde med oss till en närbelägen badpalts. På slingriga grusvägar, med endast eniros kartbild som ett diffust minne, blev det ganska kul åkning dit. Men det var värt varenda dammkorn i lungorna.

Vi satt lite lojt avslappnat på badklipporna. Jag funderade på om jag skulle bada eller om det var för kallt i vattnet.
PLUMS! Så låg lukas i drygt en meter djupt vatten. Då behövde vi inte fundera så mycket på badtemperaturen. Både jag och Peter var i på mindre än en halv sekund.
Lukas var lite upprörd, men skrattade åt dråpligheten ganska snart.
Och det var alldeles underbart skönt att bada, kanske 25 grader i vattnet.

2009-07-19 @ 10:12:04 Permalink jeepen Kommentarer (2) Trackbacks ()

SOT Ekeby, och citycruise. 11/7 2009

Hela familjen med. Lastade i båda Jeeparna på så vis att barnen inte slåss...

Började resan hemifrån strax efter kl sju, samlade ihop oss med några andra Jeepers vid motorvägspåfarten E20 intill Sandlycke.
Därifrån åkte vi i en liten grupp, ledda av Hans Neuman. På slingriga vägar kom vi så småningom fram dit vi skulle. Mycket trevliga vägar, i stället för dom stora lederna...
När vi åkte där i godan ro tänkte jag att det skulle vara kul om det låg en bil i diket, som vi kan dra upp med Jeeparna. Och det låg en bil där, en Hyundai. Likadan som firman har... Det visade sig att det var en kollega som hade sladdat av där kl 00:30. "Väjde för ett rådjur"... Mmm, just det...

Som vanligt mycket trevligt att träffa alla JCSare. Givetvis kul att träffa Land Rover gänget från bl.a. 4x4OAS också.

Morgon/förmiddagsfika på valfritt sätt.

Lufttrycket i Greepen sattes till 0,7 kg, medans Spud fick ha kvar trycket på 2,5 kg. Den lilla kompressorn jag har är alldeles för långsam för att pumpa fler än fyra däck.

Efter sedvanligt förarmöte med Peter Öjerskog så började vi lite försiktigt med att smyga över stockhindret. Jag, Maria o Greger slog följe. Bra med en winch i täten och en i slutet.

Så småningom kommer man ner till grusgropen där vi lekte med bilar i sandlådan ett tag.

Jo då, dom är på väg åt samma håll.

Ett gäng tyska stjärnor.

Invid grusgropen hägrade naturligtvis den spännande klippan, Sveriges svar på Rubicon trail...
Först upp för att reka, då kommer vår danske kamrat M Bront och sticker upp nosen.

Hans Neuman är inte som andra, han backar upp i stället.

Maria styr Greepen dit jag pekar...

Medans våra norska följeslagare skickar ut en egen spotter.

Dax för lunch. Maria åkte på vägen till samlingsplatsen, medans jag o Greger åkte upp för sandbacken och genom skogen till lunchplatsen.
I sandbacken stod Johnny och Andreas nästan helt stilla. Kört fast tänkte jag, men inte dom inte. Dom kollade bara hur sakta man kunde köra upp för backen. David vann inte den grenen med sina 30 km/h i snittfart...

Lunch.

Därefter fortsatte äventyret på smala, slingriga blöta stigar.

Här var det visst djupt. Tur att Greepen åkte först, för Spud är nog för låg.

Det fastnade visst något under bilen...

Nu blev Stefan "Stas" trailleader. Över några kullar var det för tvär vinkel på toppen, men det gick att vinkla o vrida på hjulen så jag kom över. Men växellådsbalken skrapade ljudligt mot klippan. Därefter en brant och slirig uppförsbacke där man, eller i alla fall jag, behövde ha lite fart för att komma upp.
Jag lämnade över kameran till Stefan, så det blev lite bilder på min bil också.

Pansartrupperna.

Fältmarketenteriet.

Andreas o Johnny speglar Jeeparna så gott det går...

Medans Diman inspekterar växellådan.

Bilder klippta från swedenoffroad.com
Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Foto: Peter Öjerskog.

Kapitel två, citycruisen.

Jag o Maria åkte med barnen till McD för att stilla hungern.
Kl 18 var det samling invid en Statoilmack. Självklart hittades lera.

Totalt var det 17 st Jeepar som åkte kolonn genom Stockholm. Lite knepigt att hålla ihop alla, men med några komradio utspridda längs ledet så gick det riktigt bra.

Folk stod längs gatorna och tittade, fotograferade och videofilmade när vi kom åkande.

När vi styrde upp på slottsbacken lyfte högvakten på radion, strax därefter kom det ut två MP. Men dom hade inget att oroa sig för. Jag är inte helt säker på att alla turister fotograferade slottet, eller om det var Jeeparna som var intressanta. T.o.m. taxichaufförer tog upp mobikameran när vi kom åkande.

Uppe på Södermalm var det glasspaus, med en underbar utsikt över Stockholm.

Tack alla Jeepers, och andra som gjorde sista helgen på min semester till något aldeles fantastiskt och oförglömligt.
Vi ses o hörs, både här o där...