Rosersberg 27/12-08
Årets sista körning, och troligtvis den sista för en bra tid framöver.
Som vanligt var det fint att smyga fram i terrängen, tyvärr som enda standard i dag också.
Efter ca en timmes körning skulle jag upp för en liten bergsklack. Det borde gå, även om det är lite frosthalka. Diagonalspinn....
KABRAKA.... RASSEL... KNAK...
Oj.... Det rinner olja från framdiffen....
Humöret sjönk i samma takt som en gråsten i fria luften.
29/12.
Nu har jag demonterat hela framaxeln, och monterat tillbaks hjullagrena. Kardanaxeln är också bortkopplad.
Drivknutarna och knuten vid fördelningslådan är tillfälligt tätade med plast och buntband.
Upptäckte fler sprickor i diffkåpan.
Enligt en del amerikanska jeepforum är detta inte helt ovanligt, kan hända på vanlig landsväg med 4wd Full time ikopplad. Helt plötsligt smäller det till så har diffhuset spruckigt.
Men allt kan ju inte gå bra. Som synes på bilden med hjullagret så råkade jag ha av sensorn till ABSen. Men det gick att MacGyver laga med två små remsor ölburk.
Verkar som att bromsoket fått en smäll också.
Jag har ringt runt till några bilskrotar på jakt efter en diff. Man kan säga att priset diffar en del också, mellan 5000 och 15000 kronor...
3/1 -09.
Så var det färdigmekat för den här gången. I fredags åkte jag till Örebro bildemontering och köpte en beg diff som hade gått 2700 mil, den kostade 5000 kr. I Västerås fanns det en diff, men den ville dom ha 15000 kr för och den kom från en -06a bensinare.
Egentligen var det inte så svårt alls att montera ihop det, bara man var lite klurig. Det blir ju ganska tungt att ligga på rygg och lyfta axeln på plats. Dessutom måste drivaxlarna stoppas in mellan hjulupphängningen först och sedan in i diffen.
Om man saknar en hjäpande hand så kan det vara bra att ha lite spännremmar i stället.
När jag hade demonterat den gamla diffen märkte jag att bilen gick betydligt tystare och mer vibrationsfritt än innan, t.o.m. om man jämför med innan diffen sprack. Det kan ju vara lite så med jeepar kanske. Men nu med nya diffen så är det fortfarande vibrationsfritt.
Det får mig att misstänka att det varit ett litet fel redan från början, och att det i sin tur orsakade att den sprack så lätt.
Nu kvarstår att se om det kan gå på maskinskadeförsäkringen. Allt tyder på det, men dom vill mena att jag var på en inhägnad bana. Jag ska försöka ta reda på mer om vad som gäller för Rosersberg, men det verkar ju skumt om inte min försäkring ska gälla när det är krav på att deltagande bilar ska vara reggade, skattade, besiktigade och försäkrade.
Jo då. Försäkringsbolaget var till slut ganska medgörliga. Fast den som tjänat mest på att jag mekade själv är ju dom. I annat fall hade bilen stått på verkstad i minst 8 veckor i väntan på delar. Under tiden hade försäkringsbolaget fått bekosta en del av hyrbilskostnaden. För att inte tala om verkstadskostnaderna och kostnaden för en NY diffväxel.
Så jag tjänade ca 3-4 tusen på att meka själv, försäkringsbolaget tjänade gissningsvis runt 40 tusen. Plus en nöjd och trogen kund.
Vilket bolag? Chrysler/Jeep förstås.
Som vanligt var det fint att smyga fram i terrängen, tyvärr som enda standard i dag också.
Efter ca en timmes körning skulle jag upp för en liten bergsklack. Det borde gå, även om det är lite frosthalka. Diagonalspinn....
KABRAKA.... RASSEL... KNAK...
Oj.... Det rinner olja från framdiffen....
Humöret sjönk i samma takt som en gråsten i fria luften.
29/12.
Nu har jag demonterat hela framaxeln, och monterat tillbaks hjullagrena. Kardanaxeln är också bortkopplad.
Drivknutarna och knuten vid fördelningslådan är tillfälligt tätade med plast och buntband.
Upptäckte fler sprickor i diffkåpan.
Enligt en del amerikanska jeepforum är detta inte helt ovanligt, kan hända på vanlig landsväg med 4wd Full time ikopplad. Helt plötsligt smäller det till så har diffhuset spruckigt.
Men allt kan ju inte gå bra. Som synes på bilden med hjullagret så råkade jag ha av sensorn till ABSen. Men det gick att MacGyver laga med två små remsor ölburk.
Verkar som att bromsoket fått en smäll också.
Jag har ringt runt till några bilskrotar på jakt efter en diff. Man kan säga att priset diffar en del också, mellan 5000 och 15000 kronor...
3/1 -09.
Så var det färdigmekat för den här gången. I fredags åkte jag till Örebro bildemontering och köpte en beg diff som hade gått 2700 mil, den kostade 5000 kr. I Västerås fanns det en diff, men den ville dom ha 15000 kr för och den kom från en -06a bensinare.
Egentligen var det inte så svårt alls att montera ihop det, bara man var lite klurig. Det blir ju ganska tungt att ligga på rygg och lyfta axeln på plats. Dessutom måste drivaxlarna stoppas in mellan hjulupphängningen först och sedan in i diffen.
Om man saknar en hjäpande hand så kan det vara bra att ha lite spännremmar i stället.
När jag hade demonterat den gamla diffen märkte jag att bilen gick betydligt tystare och mer vibrationsfritt än innan, t.o.m. om man jämför med innan diffen sprack. Det kan ju vara lite så med jeepar kanske. Men nu med nya diffen så är det fortfarande vibrationsfritt.
Det får mig att misstänka att det varit ett litet fel redan från början, och att det i sin tur orsakade att den sprack så lätt.
Nu kvarstår att se om det kan gå på maskinskadeförsäkringen. Allt tyder på det, men dom vill mena att jag var på en inhägnad bana. Jag ska försöka ta reda på mer om vad som gäller för Rosersberg, men det verkar ju skumt om inte min försäkring ska gälla när det är krav på att deltagande bilar ska vara reggade, skattade, besiktigade och försäkrade.
Jo då. Försäkringsbolaget var till slut ganska medgörliga. Fast den som tjänat mest på att jag mekade själv är ju dom. I annat fall hade bilen stått på verkstad i minst 8 veckor i väntan på delar. Under tiden hade försäkringsbolaget fått bekosta en del av hyrbilskostnaden. För att inte tala om verkstadskostnaderna och kostnaden för en NY diffväxel.
Så jag tjänade ca 3-4 tusen på att meka själv, försäkringsbolaget tjänade gissningsvis runt 40 tusen. Plus en nöjd och trogen kund.
Vilket bolag? Chrysler/Jeep förstås.
Storviltjakt annandan -08
Så var det dax igen, Kronvilt, Dovvilt och Vildsvin stod på dagordningen. Även Rådjur och Räv.
Jag gick med drevkedjan för att stanna som bakskytt. Redan några få minuter efter att drevet lämnat mig, och innan dom börjat gå i kedjan så kom det två vildsvin bakom mig. Den första fick gå vidare, men nr två blev kvar vid mig. Ca 40 meters håll i lagom trav.
När drevet pågått i kanske 15-20 minuter kom det en ganska stor, svart gris från andra hållet. När den var uppe på kullen så verkar det som den kände vittring av den grisen som låg där. Storgrisen stannar för en sista fundering, men hann inte fatta något beslut.
Båda grisarna bara vek benen under sig och blev liggandes, inte ens lite ryckningar. Den lilla, som var kanske ett år ungefär, fick skottet i femettan så att säga. Den större blev det halsskott på. Ingen av kulorna gick igenom kroppen.
Då var det ändå ca 40 meters håll, 30-06 med 13 grams Oryx.
När det var folk på väg för att hjälpa till att släpa så kom det en flock dovhjortar mellan mig och dom anländande jägarna.
Den flocken delade upp sig på två grupper, varav en gick mot mitt håll. Medans jag siktade mot dessa så ropade dom andra att det var en gris på väg mot mig, så jag försökte få korn på den i stället. Men den gick utom skotthåll, även dovhjortarna drog sig undan.
Tack återigen för en fantastisk jaktdag.
Nu är betarna hämtade från en konservator. Längd 21,5 cm, om det inte var för att den ena beten var avslagen hade det blivit 107,5 poäng. Men så kan det vara. Gränsen för brons går vid 110 poäng.
Jag gick med drevkedjan för att stanna som bakskytt. Redan några få minuter efter att drevet lämnat mig, och innan dom börjat gå i kedjan så kom det två vildsvin bakom mig. Den första fick gå vidare, men nr två blev kvar vid mig. Ca 40 meters håll i lagom trav.
När drevet pågått i kanske 15-20 minuter kom det en ganska stor, svart gris från andra hållet. När den var uppe på kullen så verkar det som den kände vittring av den grisen som låg där. Storgrisen stannar för en sista fundering, men hann inte fatta något beslut.
Båda grisarna bara vek benen under sig och blev liggandes, inte ens lite ryckningar. Den lilla, som var kanske ett år ungefär, fick skottet i femettan så att säga. Den större blev det halsskott på. Ingen av kulorna gick igenom kroppen.
Då var det ändå ca 40 meters håll, 30-06 med 13 grams Oryx.
När det var folk på väg för att hjälpa till att släpa så kom det en flock dovhjortar mellan mig och dom anländande jägarna.
Den flocken delade upp sig på två grupper, varav en gick mot mitt håll. Medans jag siktade mot dessa så ropade dom andra att det var en gris på väg mot mig, så jag försökte få korn på den i stället. Men den gick utom skotthåll, även dovhjortarna drog sig undan.
Tack återigen för en fantastisk jaktdag.
Nu är betarna hämtade från en konservator. Längd 21,5 cm, om det inte var för att den ena beten var avslagen hade det blivit 107,5 poäng. Men så kan det vara. Gränsen för brons går vid 110 poäng.
Grisjakt 13/12-08
Dagen efter fullmåne, det borde vara tillräckligt ljust. Med några cm snö på fälten så kan det bli perfekt.
Började ganska tidigt med att sätta mig mellan ett större vassparti och en skogsdunge med några ekar i. En sträcka om ca 15 meter med öppen snötäckt mark däremellan borde bli perfekt. Men efter ett par timmars tröstlöst väntande åkte jag vidare mot ett annat område där det finns en foderplats. Den ligger förvisso inne i skogen men man kanske kan komma åt att skjuta när grisarna är på väg dit eller därifrån. Redan ca 100 m innan jag kommer fram så ser jag att det går ett flertal grisar där, men dom springer undan in i skogen. Då jag har vinden från helt fel håll är det lika bra att försöka köra förbi för att sedan gå tillbaks i rätt vindriktning. Grisarna kanske inte blir borta så länge, inget farligt har ju hänt dom ännu.
Så blir det och jag parkerar ca 80-100 meter väster om foderplatsen, med ostlig vind. Smyger fram och hör att det fortfarande går kvar några grisar, men det är för mörkt för att kunna se dom.
Jag stanna ca 30 meter ifrån dom och väntar. Förr eller senare kanske resten kommer tillbaks. Medans jag står där kommer en tanke smygande. Om grisarna flyr från en ev. fara så traskar dom nog inte bara tillbaks, utan kommer nog längre ner i vind. Mycket riktigt, efter ett tag kommer det grymtanden från skogen som dom flydde till, men inte i samma spår som dom tog därifrån. Inte heller tillräckligt långt bak för att få mig i vind. D.v.s. dom kommer rakt mot mig.
Det är precis kolsvart i skogen, men tanken var att få ut dom framför mig. Jag har ordentligt stöd mot en tall med en grenstump på rätt höjd att vila bössan mot. Men så kommer en gris väldigt nära från fel håll. det är så mörkt att jag inte kan se den förrän den är mellan mig och trädet bakom mig som jag senare mätte till ca 1,5 meter. Det är riktigt nära när man bara kan höra grisen och eventuellt se skuggor som rör sig. Så pass nära så kände den mig och vände kvickt om tillbaks in i skogen. Jag gissar att den var runt 75-100 kg, men kan mycket väl bara vara runt 50 kg. Det kändes stort där i mörkret i alla fall. Men efter ca en halvtimme så kommer fler ljud från skogen, den här gången bättre för min del. Den första som kommer tänkte jag släppa, det är förmodligen suggan. Mycket riktigt, stor o rund kommer hon promenerande på ca 20 meter. Men jag ska ju ta nästa och hoppas den är mindre. Men va f-n, den är ju lika stor... Bara att vänta...
Nu så kommer det några som är betydligt mindre, äntligen... Men det visar sig vara för mörkt, jag kan inte se kikarsiktets kors mot djurkroppen. Försöker räkna ut vart träffpunkten är med hjälp av det som är utanför grisen så att säga, men det är inte värt att chansa. Ett tiotal grisar trippar förnöjt över vägen 20 meter framför studsarpipan. Så kan det gå, bättre lycka nästa gång kanske. För nyfikenhetens skull smyger jag närmare och kollar. När jag är kanske 10-15 meter ifrån foderplatsen får dom korn på mig och springer iväg, inte någon kommer över vägen.
Nu vet dom kanske att den där gubben som kommer smygande inte är så farlig, ingen kom ju till skada. Men en vacker kväll så... PANG! Men det får bli en annan historia.
Började ganska tidigt med att sätta mig mellan ett större vassparti och en skogsdunge med några ekar i. En sträcka om ca 15 meter med öppen snötäckt mark däremellan borde bli perfekt. Men efter ett par timmars tröstlöst väntande åkte jag vidare mot ett annat område där det finns en foderplats. Den ligger förvisso inne i skogen men man kanske kan komma åt att skjuta när grisarna är på väg dit eller därifrån. Redan ca 100 m innan jag kommer fram så ser jag att det går ett flertal grisar där, men dom springer undan in i skogen. Då jag har vinden från helt fel håll är det lika bra att försöka köra förbi för att sedan gå tillbaks i rätt vindriktning. Grisarna kanske inte blir borta så länge, inget farligt har ju hänt dom ännu.
Så blir det och jag parkerar ca 80-100 meter väster om foderplatsen, med ostlig vind. Smyger fram och hör att det fortfarande går kvar några grisar, men det är för mörkt för att kunna se dom.
Jag stanna ca 30 meter ifrån dom och väntar. Förr eller senare kanske resten kommer tillbaks. Medans jag står där kommer en tanke smygande. Om grisarna flyr från en ev. fara så traskar dom nog inte bara tillbaks, utan kommer nog längre ner i vind. Mycket riktigt, efter ett tag kommer det grymtanden från skogen som dom flydde till, men inte i samma spår som dom tog därifrån. Inte heller tillräckligt långt bak för att få mig i vind. D.v.s. dom kommer rakt mot mig.
Det är precis kolsvart i skogen, men tanken var att få ut dom framför mig. Jag har ordentligt stöd mot en tall med en grenstump på rätt höjd att vila bössan mot. Men så kommer en gris väldigt nära från fel håll. det är så mörkt att jag inte kan se den förrän den är mellan mig och trädet bakom mig som jag senare mätte till ca 1,5 meter. Det är riktigt nära när man bara kan höra grisen och eventuellt se skuggor som rör sig. Så pass nära så kände den mig och vände kvickt om tillbaks in i skogen. Jag gissar att den var runt 75-100 kg, men kan mycket väl bara vara runt 50 kg. Det kändes stort där i mörkret i alla fall. Men efter ca en halvtimme så kommer fler ljud från skogen, den här gången bättre för min del. Den första som kommer tänkte jag släppa, det är förmodligen suggan. Mycket riktigt, stor o rund kommer hon promenerande på ca 20 meter. Men jag ska ju ta nästa och hoppas den är mindre. Men va f-n, den är ju lika stor... Bara att vänta...
Nu så kommer det några som är betydligt mindre, äntligen... Men det visar sig vara för mörkt, jag kan inte se kikarsiktets kors mot djurkroppen. Försöker räkna ut vart träffpunkten är med hjälp av det som är utanför grisen så att säga, men det är inte värt att chansa. Ett tiotal grisar trippar förnöjt över vägen 20 meter framför studsarpipan. Så kan det gå, bättre lycka nästa gång kanske. För nyfikenhetens skull smyger jag närmare och kollar. När jag är kanske 10-15 meter ifrån foderplatsen får dom korn på mig och springer iväg, inte någon kommer över vägen.
Nu vet dom kanske att den där gubben som kommer smygande inte är så farlig, ingen kom ju till skada. Men en vacker kväll så... PANG! Men det får bli en annan historia.