200512 Malmuddens Army and Navy
Ibland faller alla bitar på plats.
Vi har under några år haft tankar och planer på att skaffa en hund.
Behovet av jakthund finns ju alltid, främst för eftersök men även en stötande/kortdrivande ras.
Jag har kollat lite efter Wachtel, Alpenländische Dachsbracke och Kleiner Münsterländer.
KLM verkar vara den som skulle passa min lilla jaktmark bäst.
Men så blev det inte...
På långa krångliga vägar fick vi höra talas om en omplaceringshund, en Engelsk Springer Spaniel som lyssnar till namnet Nasse.
Vi bor i Skultuna. Min syster i Södertälje fick veta att en uppfödare i Tumba söker en ny familj till Nasse.
Och Nasse bor i Skultuna.
Ska man tolka in ödets nycker så är det väl menat att vi ska ha honom.
Han är 2,5 år och har mest varit familjehund för soffmys och lek i trädgården.
Ska bli intressant att se hur han kommer fungera till jakt.
Första nyfikna stegen på nya tomten.
Ganska snart kommer han till ro och kan nästan slappna av.
Han älskar att åka bil.
Träna inkallning och att stanna kvar. Han vill väldigt gärna göra rätt, men vet inte riktigt hur.
20201118.
Nu så här ett halvår senare säger jag bara ett stort suck.
Hittills har han kostat ca 25-30 000kr i veterinärkostnad.
Vi fick veta att han var försäkrad och klar när vi tog över honom. Det som inte framgick så tydligt var att försäkringen tecknades samma dag som vi hämtade honom för att ha honom på prov en vecka.
Veckan efter det märkte jag att han gick väldigt stelt efter att jag hade cyklat någon km med honom, och jag åkte till Redog i Eskilstuna för att få honom kontrollerad.
Inflammerade böjsenor. Tyvärr var det 16 dagar efter att försäkringen tecknades, och det är 20 dagars karens. Så vi har inte fått någon hjälp därifrån.
Men nu efter fem månader med medicin och rehab två dagar i veckan så är han nästan helt friskförklarad från det.
Han hade även rejält mycket tandsten, var aldrig vaccinerad, dåliga muskler, ingen kondition och hade våtexsem i underläppen.
Nu kan han röra sig utan smärta, även om böjsenorna aldrig kommer bli så starka som dom ska vara. Dessutom täcker inte försäkringen framtida skador i bakbenen.
Han slipper även tandlossning till följd av tandsten.
Hade han fortsatt att behandlats som han gjort innan hade han förmodligen tappat alla tänder och inte kunnat röra sig utan stark smärta i tassarna, kanske redan vid fyra-fem års ålder.
Jag får väl glädjas åt att ha räddat en hund från lidande.
Hur fungerar han till jakt då? Jo, jag har lagt några viltspår som han till slut förstog vad det handlar om.
Han visar stort intresse av vilt och springer efter räv, hare, rådjur och kronhjort. Hittils.
Han jagar ganska precis så som jag vill. Det enda jag saknar är skall, men det ska ju inte den här rasen ha. Man får vara allert på passet helt enkelt.