"Batterifel"
Mmm. Man kan ju undra varför...
Skärmbreddare till Greepen.
Inför besiktningen får ju inte däcken sticka utanför skärmkanterna.
Materialval:
Sliten bagagerumsmatta från Biltema.
Spikband/Parexband.
Självborrande montageskruv s.k. "flatlöss"
Och lite bilder på mina medhjälpare...
Anna.
Och Lukas.
Det blev ju faktiskt snyggare än jag vågade hoppas på.
Materialval:
Sliten bagagerumsmatta från Biltema.
Spikband/Parexband.
Självborrande montageskruv s.k. "flatlöss"
Och lite bilder på mina medhjälpare...
Anna.
Och Lukas.
Det blev ju faktiskt snyggare än jag vågade hoppas på.
Oj, vad mycket snö...
Jag som bara skulle vända Jeepen...
Det gick ju så bra till en början, när helt plötslig så sjönk Jeepen en dm djupare. Och snön som var under motor o växellåda blev hårdpackad.
Nå ja, det går nog att vända i fårhagen, så jag fäste vinschen i ett stenblock och drog mig så sakteliga mot mitt mål.
Men väl där så vågade jag inte vända, för på vägen tillbaks så vill jag ha ett träd eller annat fast föremål att fästa vinschen i om det skulle behövas.
Så jag försökte backa tillbaks. Jag kan ju säga att det tog sin lilla tid, ca 1,5 timme, att skotta sig loss. Och för var gång jag tyckte att det fick vara nog så försökte jag köra en bit till. Bara för att återigen sitta fast på hårdpackad snö. Fram med skyffeln och skotta sig loss.
Som om inte det vore nog så sprack turboslangen igen, eller rättare sagt min hembygda lagning. Får nog använda mera Karlssons klister i morgon. Då ska jag nog gå tillbaks för att dokumentera mina spår i snön också.
http://www.youtube.com/watch?v=z4HbVXnyumo
http://www.youtube.com/watch?v=cAyk6RPMzns
Så här ser spåren ut dagen efter...
Det gick ju så bra till en början, när helt plötslig så sjönk Jeepen en dm djupare. Och snön som var under motor o växellåda blev hårdpackad.
Nå ja, det går nog att vända i fårhagen, så jag fäste vinschen i ett stenblock och drog mig så sakteliga mot mitt mål.
Men väl där så vågade jag inte vända, för på vägen tillbaks så vill jag ha ett träd eller annat fast föremål att fästa vinschen i om det skulle behövas.
Så jag försökte backa tillbaks. Jag kan ju säga att det tog sin lilla tid, ca 1,5 timme, att skotta sig loss. Och för var gång jag tyckte att det fick vara nog så försökte jag köra en bit till. Bara för att återigen sitta fast på hårdpackad snö. Fram med skyffeln och skotta sig loss.
Som om inte det vore nog så sprack turboslangen igen, eller rättare sagt min hembygda lagning. Får nog använda mera Karlssons klister i morgon. Då ska jag nog gå tillbaks för att dokumentera mina spår i snön också.
http://www.youtube.com/watch?v=z4HbVXnyumo
http://www.youtube.com/watch?v=cAyk6RPMzns
Så här ser spåren ut dagen efter...
Mörkrädd, eller?
Inte nu längre.
Reducerat halvljus, och extremt ljusstarkt helljus.
Reducerat halvljus, och extremt ljusstarkt helljus.
Tippetipptapp
Kanske ska man sitta på balkongen och ta en drink, isen ingår...
Coot, men lite pinsamt...
Kapitel 1. "Herre på täppan".
Gamla stan, Lilla Nygatan en eftermiddag. Inte världens bästa plats att leta parkeringsplats på, men jag hade "halvtur". D.v.s. det fans två parkeringsfickor i rad som var lediga, men främre halvan av den främre rutan tjänade som upplagsplats för snö. En VW Transporter höll på att backa in i det resterande utrymmet uder ledning av sin codriver.
Jag frågade om inte jag kunde parkera först, så kan jag få plats uppe i snödrivan och dom kunde stå bakom mig. Helt OK tyckte dom. Dom åkte fram och jag tog sats o for upp i snödrivan. Dom parkerade bakom min Jeep med god marginal för att lossa verktygen från bagageutrymmet. Brett leende gick jag för att jobba.
Kapitel 2. "Tur att stuprännorna är ordentligt monterade".
Arbetet klart för dagen och dax för hemfärd. Den grå VW transportern var flyttad o ersatt med en Chrysler Voyager som parkerat en halveter ifrån mitt reservhjul. Således kunde jag inte komma så långt bak som jag skulle vilja. Jag försökte ta mig loss, men framhjulen hade grävt spår som inte svänger, och nu vägrade dom att förflytta sig i sidled. Jag kom bara en metar rakt fram eller rakt bak, hur jag än vred på ratten. Bredvid min bil ligger en liten krog, och dess ägare, tror jag i alla fall, kom ut och var behjälplig med att peka o vifta. Men vad hjälper det när framhjulen går som på räls. Har Du inte fyrhjulsdrift? Frågar den Lille Italienaren. Jodå sade jag, men... Nä, jag förklarade inte hur diffväxlar fungerade.
Tog en kik tvärs över gatan, gick o ryckte lite i stupröret som sitter där. Undrar vad den Lille Italienaren tänkte om mig just då?
Ett finurligt flin spred sig på mina läppar. Du har inte möjlighet att ställa dig här mitt i vägen så det inte kommer fram några bilar? frågar jag. Jooo, visst... Den Lille italienare gör så, mycket fundersam. Men nickade intresserat när jag drog fram vinschen. Krokade i den i stuprörskonsolen, som är tillverkad av 10 mm tjockt järn och monterad i väggen med två M10 skruvar.
Vinschen jobbade obehindrat o Jeepen var loss.
Nästa gång jag är i gamla stan på ölrunda vet jag vart jag tänker gå. Jag tror inte han har glömt den tokiga Alarmakillen...
Gamla stan, Lilla Nygatan en eftermiddag. Inte världens bästa plats att leta parkeringsplats på, men jag hade "halvtur". D.v.s. det fans två parkeringsfickor i rad som var lediga, men främre halvan av den främre rutan tjänade som upplagsplats för snö. En VW Transporter höll på att backa in i det resterande utrymmet uder ledning av sin codriver.
Jag frågade om inte jag kunde parkera först, så kan jag få plats uppe i snödrivan och dom kunde stå bakom mig. Helt OK tyckte dom. Dom åkte fram och jag tog sats o for upp i snödrivan. Dom parkerade bakom min Jeep med god marginal för att lossa verktygen från bagageutrymmet. Brett leende gick jag för att jobba.
Kapitel 2. "Tur att stuprännorna är ordentligt monterade".
Arbetet klart för dagen och dax för hemfärd. Den grå VW transportern var flyttad o ersatt med en Chrysler Voyager som parkerat en halveter ifrån mitt reservhjul. Således kunde jag inte komma så långt bak som jag skulle vilja. Jag försökte ta mig loss, men framhjulen hade grävt spår som inte svänger, och nu vägrade dom att förflytta sig i sidled. Jag kom bara en metar rakt fram eller rakt bak, hur jag än vred på ratten. Bredvid min bil ligger en liten krog, och dess ägare, tror jag i alla fall, kom ut och var behjälplig med att peka o vifta. Men vad hjälper det när framhjulen går som på räls. Har Du inte fyrhjulsdrift? Frågar den Lille Italienaren. Jodå sade jag, men... Nä, jag förklarade inte hur diffväxlar fungerade.
Tog en kik tvärs över gatan, gick o ryckte lite i stupröret som sitter där. Undrar vad den Lille Italienaren tänkte om mig just då?
Ett finurligt flin spred sig på mina läppar. Du har inte möjlighet att ställa dig här mitt i vägen så det inte kommer fram några bilar? frågar jag. Jooo, visst... Den Lille italienare gör så, mycket fundersam. Men nickade intresserat när jag drog fram vinschen. Krokade i den i stuprörskonsolen, som är tillverkad av 10 mm tjockt järn och monterad i väggen med två M10 skruvar.
Vinschen jobbade obehindrat o Jeepen var loss.
Nästa gång jag är i gamla stan på ölrunda vet jag vart jag tänker gå. Jag tror inte han har glömt den tokiga Alarmakillen...
Vinterpromenad 31/1
Ca -15 grader. Sparkåka ner till sjön, efter att ha gått i skogen o letat efter borttappade radiotillbehör...
