Rosersberg 2010 05 30
En till sån där fantastiskt trevlig dag.
Min ev. blivande svåger Jonas var med med sin nyinköpta Volvo TGB 11. Allt gick väl, emellanåt pös det till och diffspärrarna gjorde vad dom skulle. Men dessa Volvomotorer verkar ha det klent ställt med bottenvrid på tomgång, och när den lägger av i en uppförsbacke så blir den riktigt svårstartad igen. Förmodligen är det bensinångor i förgasaren som pressar tillbaks bränslet. När den svalnat så startar den så fint igen.
Men bekymren med den bilen var inte slut där. Så småningom slutade bromsarna att fungera som dom bör. En titt på vätskebehållarna visade att det var slut i den ena. Ooops. Blev en tur till OK för att inhandla bromsvätska, fyllde på men det ville sig inte ändå.
Hoppas det löser sig.
Maria hade med sig sin syster Helena, och det verkade som dom hade trevligt i busken.
Frågesporten var dom klart bäst på. Dom hade 7 rätt av 30, men var dom enda som lämnade in svaren. Jag gav upp när det visade sig vara för många frågor om sportbilar och kändisar.
Vinsten var ett paket smart box.
Men hur f-n kör Du, Maria? Backade visst in i en tall. Ooops igen...
Själv provade jag på att åka utan främre krängningshämmaren. Mycket, mycket bekvämare i terrängen, men lite småläskigt på vägen. Spud levererade som jag tänkt mig, vinschen fick användas fyra-fem gånger. Som vanligt hade det kanske gått med lite mer djävlar anamma, men ev. hade nånting gåt sönder i stället. Men det fanns visst träd i skogen, och på dom växer det grenar...
Stackars nästa köpare, som behöver stå ut med andras repor. Mig gör det ingenting. (OBS! Den är inte till salu...)
Övriga bilder:
Notera blänket på reservhjulet, så blir det med en flatrutad TGB bakom sig.
Oj vad det lutar.
Säkert en bra bit från att tippa, men det känns riktigt brant. Speciellt när man ska försöka öpna dörren...
Smutsig. Cool, men smutsig.
Daggmaskarnas gruppboende följde visst med ända hem.
Nytvättad i solnedgången och krängningshämmaren återmonterad.
Oj då, det finns visst en Jeep till som väntar i tvättkön. Men Greepen får tåla sig tills i morgon.
Dom ser ut att trivas tillsammans, Greepen och Spud.
Ev. blivande avatarbilder...
Min ev. blivande svåger Jonas var med med sin nyinköpta Volvo TGB 11. Allt gick väl, emellanåt pös det till och diffspärrarna gjorde vad dom skulle. Men dessa Volvomotorer verkar ha det klent ställt med bottenvrid på tomgång, och när den lägger av i en uppförsbacke så blir den riktigt svårstartad igen. Förmodligen är det bensinångor i förgasaren som pressar tillbaks bränslet. När den svalnat så startar den så fint igen.
Men bekymren med den bilen var inte slut där. Så småningom slutade bromsarna att fungera som dom bör. En titt på vätskebehållarna visade att det var slut i den ena. Ooops. Blev en tur till OK för att inhandla bromsvätska, fyllde på men det ville sig inte ändå.
Hoppas det löser sig.
Maria hade med sig sin syster Helena, och det verkade som dom hade trevligt i busken.
Frågesporten var dom klart bäst på. Dom hade 7 rätt av 30, men var dom enda som lämnade in svaren. Jag gav upp när det visade sig vara för många frågor om sportbilar och kändisar.
Vinsten var ett paket smart box.
Men hur f-n kör Du, Maria? Backade visst in i en tall. Ooops igen...
Själv provade jag på att åka utan främre krängningshämmaren. Mycket, mycket bekvämare i terrängen, men lite småläskigt på vägen. Spud levererade som jag tänkt mig, vinschen fick användas fyra-fem gånger. Som vanligt hade det kanske gått med lite mer djävlar anamma, men ev. hade nånting gåt sönder i stället. Men det fanns visst träd i skogen, och på dom växer det grenar...
Stackars nästa köpare, som behöver stå ut med andras repor. Mig gör det ingenting. (OBS! Den är inte till salu...)
Övriga bilder:
Notera blänket på reservhjulet, så blir det med en flatrutad TGB bakom sig.
Oj vad det lutar.
Säkert en bra bit från att tippa, men det känns riktigt brant. Speciellt när man ska försöka öpna dörren...
Smutsig. Cool, men smutsig.
Daggmaskarnas gruppboende följde visst med ända hem.
Nytvättad i solnedgången och krängningshämmaren återmonterad.
Oj då, det finns visst en Jeep till som väntar i tvättkön. Men Greepen får tåla sig tills i morgon.
Dom ser ut att trivas tillsammans, Greepen och Spud.
Ev. blivande avatarbilder...
Moms backyard trailing.
Tomten är större än vad som uynytjas till trädgård, vilket medför lite sumpmark och annat som man egentligen inte bör köra bil på. Så just därför måste man ju prova, Jeepers som man är.
Men ooops, det var lite för mjukt. Tur man har vinsch.
Men det är i sådan här inramning som Jeepen kommer till sin rätt.
Och däcken greppar bra, leran följer med upp ur hålen...
Men oj vad mycket obalans det blev när jag körde på vägen sedan, inte så konstigt kanske.
Men... Nån har tappat en planta på vägen. Den låg inte där alldeles nyss, när jag körde där.
Och fyllt på med matjord också.
Inte så svårt att spåra vem som är skyldig.
Här var det lite för knepigt för Spud. Orolig för stenbumlingar under växellådan, samt att jag kom närmare trädet för varje försök bidrog till beslutet att välja annan väg. Eller, väg o väg fresten...
Inte konstigt att fälgarna blir skavda, när stenarna ligger för tätt.
Svårt att få fram djupet på bild, men det var tillräckligt djupt för att bakre diffklumpen skulle ligga i marken.
Här står mina "största" fans. Jag är ganska nöjd med att dom håller sig på sin sida om staketet.
Och här är han parkerad för att spolas av, undrar vad Mamma ska säga när det ligger lerkokor i grusgången. (Hoppas det spöregnar snart...)
Men ooops, det var lite för mjukt. Tur man har vinsch.
Men det är i sådan här inramning som Jeepen kommer till sin rätt.
Och däcken greppar bra, leran följer med upp ur hålen...
Men oj vad mycket obalans det blev när jag körde på vägen sedan, inte så konstigt kanske.
Men... Nån har tappat en planta på vägen. Den låg inte där alldeles nyss, när jag körde där.
Och fyllt på med matjord också.
Inte så svårt att spåra vem som är skyldig.
Här var det lite för knepigt för Spud. Orolig för stenbumlingar under växellådan, samt att jag kom närmare trädet för varje försök bidrog till beslutet att välja annan väg. Eller, väg o väg fresten...
Inte konstigt att fälgarna blir skavda, när stenarna ligger för tätt.
Svårt att få fram djupet på bild, men det var tillräckligt djupt för att bakre diffklumpen skulle ligga i marken.
Här står mina "största" fans. Jag är ganska nöjd med att dom håller sig på sin sida om staketet.
Och här är han parkerad för att spolas av, undrar vad Mamma ska säga när det ligger lerkokor i grusgången. (Hoppas det spöregnar snart...)
Myggor, hjortar och en gris.
Jaha, så har man slagits med myggen. Men jag vann med kemisk krigföring. MyggA har förmodligen räddat mitt liv i kväll, myggen bokstavligen klättrade på varandra...
Och inte kom det några grisar heller, kanske p.g.a. att jag inte vågade hala ut "betet" som förra gången jag var ute. I kväll var det som sagt aldeles för mycket mygg för det...
Strax före kl 23 tyckte jag att det fick räcka, och det blev patron ur och ryggsäck på. Går dom fem metrarna ner till åkerkanten och vänder mig om av nån anledning. Tror ni inte det kommer en ensam gris knatande... Jo då. Jag tittade på den i någon minut, och den verkade ensam. Ungefär samma storlek som den jag skjöt sist, enligt mitt ögonmått. (Det ska jag justera så småningom. )
Nå väl, jag pillar i en patron och PANG!!!. Grisen rusar iväg in i skogen, och jag hör ett högljutt brakande av kvistar som knäcks. Sedan blir det tyst. Skönt, den ligger. Jag gick efter, men det var alldeles för mörkt i skogen för att se någon gris. Hämtade hund och lampa.
Allt gick bra. den låg ca tio meter från åkerkanten. Skottet satt något för långt bak, levern söndertrasad. (Men vem f-n äter lever?)
Hämtar Spud, som snart kan döpas om till "The game retriever". Men attans vad tung grisen var, fick använda ett vajerspel för att få in den. Senare visade vågen på 73 kg. Egentligen alldeles för stor för att räknas som årsgris, vi får se vad som händer med den. Det var ett hondjur, men inga dragna spenar eller mjölkfyllda juver. Det var ju i alla fall bra.
Spud påminner lite om Blackie Lawless i W.A.S.P.
Och inte kom det några grisar heller, kanske p.g.a. att jag inte vågade hala ut "betet" som förra gången jag var ute. I kväll var det som sagt aldeles för mycket mygg för det...
Strax före kl 23 tyckte jag att det fick räcka, och det blev patron ur och ryggsäck på. Går dom fem metrarna ner till åkerkanten och vänder mig om av nån anledning. Tror ni inte det kommer en ensam gris knatande... Jo då. Jag tittade på den i någon minut, och den verkade ensam. Ungefär samma storlek som den jag skjöt sist, enligt mitt ögonmått. (Det ska jag justera så småningom. )
Nå väl, jag pillar i en patron och PANG!!!. Grisen rusar iväg in i skogen, och jag hör ett högljutt brakande av kvistar som knäcks. Sedan blir det tyst. Skönt, den ligger. Jag gick efter, men det var alldeles för mörkt i skogen för att se någon gris. Hämtade hund och lampa.
Allt gick bra. den låg ca tio meter från åkerkanten. Skottet satt något för långt bak, levern söndertrasad. (Men vem f-n äter lever?)
Hämtar Spud, som snart kan döpas om till "The game retriever". Men attans vad tung grisen var, fick använda ett vajerspel för att få in den. Senare visade vågen på 73 kg. Egentligen alldeles för stor för att räknas som årsgris, vi får se vad som händer med den. Det var ett hondjur, men inga dragna spenar eller mjölkfyllda juver. Det var ju i alla fall bra.
Spud påminner lite om Blackie Lawless i W.A.S.P.
Citycruice Stockholm maj 2010.
En halvpigg kille på väg...
Ett gäng om åtta Jeepar, men bara en Cherokee, samlades på parkeringsplatsen vid Wennergren Center.
Obligatorisk posering vid slottet.
Och naturligtvis glasspaus på fjällgatan, med utsikt över båtarna...
Här kommer en stor rackare för att lägga till...
Hmm... Vad är det som står i kö där nere...
Cool...
Sedan lekte Dacke motorstopp på djurgården. Kjelle lekte hjälte och bogserade.
Ett gäng om åtta Jeepar, men bara en Cherokee, samlades på parkeringsplatsen vid Wennergren Center.
Obligatorisk posering vid slottet.
Och naturligtvis glasspaus på fjällgatan, med utsikt över båtarna...
Här kommer en stor rackare för att lägga till...
Hmm... Vad är det som står i kö där nere...
Cool...
Sedan lekte Dacke motorstopp på djurgården. Kjelle lekte hjälte och bogserade.
Tältdax.
Spännande... Lukas skulle räkna insekter på utsidan av tältduken, han kom till tre innan han somnade.
Efter att jag kom på att tältet var ut o in, så gick det lättare...
Dessutom visste jag inte att det var så stort, 2+3 liggplatser, och ett uterum på ungefär samma yta.
Jo då, visst kan man sova i tält. Men lite hightech är alltid tillåtet.
Och testresultatet då. Sol och blåst på dagen och eftermiddan/kvällen. Ventilationen funkade tillfredställande.
Spöregn under natten, men vi vaknade torra i alla fall.
Nu återstår bara att testa i vinterklimat, men det får bli en annan gång.
Efter att jag kom på att tältet var ut o in, så gick det lättare...
Dessutom visste jag inte att det var så stort, 2+3 liggplatser, och ett uterum på ungefär samma yta.
Jo då, visst kan man sova i tält. Men lite hightech är alltid tillåtet.
Och testresultatet då. Sol och blåst på dagen och eftermiddan/kvällen. Ventilationen funkade tillfredställande.
Spöregn under natten, men vi vaknade torra i alla fall.
Nu återstår bara att testa i vinterklimat, men det får bli en annan gång.
Nyvaxad, något att dregla över...
... i alla fall om man är lite Jeeptokig.
