Jakthelg 20-21/11
På lördagen blev jag kvar hemma, men radion var på i alla fall. Så lite spännande var det. Och gubbarna verkade klara sig utan mig.
Två dovhjortar, en dovhind, två dovkalvar och en gylta.
På söndag morgon gav jag mig ut på en tidig vakjakt, men det blev helt resultatlöst.
På eftermiddagen skulle vi träna Pappas Slovenska Kopov Ylva. Hon har börjat intressera sig för hjort, men tanken var i alla fall från början att hon bara ska gå efter vildsvin.
Vi gick en bit i skogen, passerade hjortspår på diverse ställen. Men vi ignorerade dom.
Efter en bit delade vi på oss så vi kom att gå på var sin sida om en granplantering. Efter bara ca 100 meter kom jag på ett grisspår från en ganska stor och ensam gris, och dessa spår ledde rakt in i planteringen.
Pappa kom och ställde sig på spåret, medans jag smög iväg och klättrade upp i ett litet jakttorn.
Hunden släpptes och for in i granskogen. Efter några minuter skall hon en gång, men var strax tillbaks hos husse. Han lyckades få Ylva att gå på spåret igen, och strax kom skallen blandat med grymtningar. Lite brak o knak senare kommer en hyffsat stor galt rakt emot mig över ett litet hygge. PANG! Grisen rusar iväg med Ylva ivrigt skällande några meter efter sig. Strax innan den ska in i lite tätare skog vänder den sig om och jag får in ett skott till.
Galten lägger sig snällt, och Ylva hoppar upp på han och försöker ruska liv i honom igen. Men förgäves...
(Inte ens när hon bet honom i ...)
Pappa är han med hatten...
Vågen gick inte längre än till 100 kg, och då hängde grisen fortfarande i linan med trynet i marken. Vid nästa vägning, efter urtagning, hann vi avläsa 75 kg innan vågen... gav upp...
Efter lite pyssel var min tandläkarkarriär avgjord...
Här ligger dom små bredvid storebrorsans betar från december 2008.
http://jeepetorp.blogg.se/2008/december/storviltjakt-annandan-08.html
Och visst fick galten en liten hämnd i alla fall, attans vad vassa betarna är...
Två dovhjortar, en dovhind, två dovkalvar och en gylta.
På söndag morgon gav jag mig ut på en tidig vakjakt, men det blev helt resultatlöst.
På eftermiddagen skulle vi träna Pappas Slovenska Kopov Ylva. Hon har börjat intressera sig för hjort, men tanken var i alla fall från början att hon bara ska gå efter vildsvin.
Vi gick en bit i skogen, passerade hjortspår på diverse ställen. Men vi ignorerade dom.
Efter en bit delade vi på oss så vi kom att gå på var sin sida om en granplantering. Efter bara ca 100 meter kom jag på ett grisspår från en ganska stor och ensam gris, och dessa spår ledde rakt in i planteringen.
Pappa kom och ställde sig på spåret, medans jag smög iväg och klättrade upp i ett litet jakttorn.
Hunden släpptes och for in i granskogen. Efter några minuter skall hon en gång, men var strax tillbaks hos husse. Han lyckades få Ylva att gå på spåret igen, och strax kom skallen blandat med grymtningar. Lite brak o knak senare kommer en hyffsat stor galt rakt emot mig över ett litet hygge. PANG! Grisen rusar iväg med Ylva ivrigt skällande några meter efter sig. Strax innan den ska in i lite tätare skog vänder den sig om och jag får in ett skott till.
Galten lägger sig snällt, och Ylva hoppar upp på han och försöker ruska liv i honom igen. Men förgäves...
(Inte ens när hon bet honom i ...)
Pappa är han med hatten...
Vågen gick inte längre än till 100 kg, och då hängde grisen fortfarande i linan med trynet i marken. Vid nästa vägning, efter urtagning, hann vi avläsa 75 kg innan vågen... gav upp...
Efter lite pyssel var min tandläkarkarriär avgjord...
Här ligger dom små bredvid storebrorsans betar från december 2008.
http://jeepetorp.blogg.se/2008/december/storviltjakt-annandan-08.html
Och visst fick galten en liten hämnd i alla fall, attans vad vassa betarna är...
Älgjakt med turskott.
I lördags var jag medbjuden på en liten drevjakt efter älg. Inte så mycket älgar på förmiddagen, men den sista såten som planerades innehöll lite älgar.
En kalv blev påskjuten men gick vidare. Jägare åkte runt skogspartiet med bilar för att spana av var den tog vägen. En förbipasserande kvinna stannade när hon såg oss jägare, och rapporterade om en ko med kalv någon km därifrån. Värt att undersökas, så vi åkte dit med en king kab. Redan på håll syntes att kalven inte mådde bra, så vi skyndade fram så nära det gick, åkte ut på stubbåkern tills det bara var plöjjor kvar mellan bilen o älgarna.
Jag hoppade ur, laddade och siktade.
Det var egentligen alldeles för långt håll, gissningsvis en bra bit över 200 meter, kanske 300 meter. Tanken var att fortsätta skjutandet tills kalven låg, den var ju redan skadad.
Knästående, andas lugnt, sikta lite högt och liiite framförhållning.
PANG!!!
Kalven for i backe utan så mycket som lite nervryckningar ens.
Underbar lättnadskänsla, dom hade annars gått upp i en ganska svårframkomlig skog.
GPSen visade på 240 meter, och med kanske 10 meters noggrannhet vid båda punkterna kan det röra sig om mellan 220-260 meter.
Var satt träffen då? Fem cm bakom ögat!!!
Dålig träff, men effektivt resultat.
En liten grabb var med, kanske i åttaårsåldern. Han hade fått en tomhylsa ev en jägare, kaliber 6,5x55.
Han stod alldeles bredvid mig när jag skjöt, och sedan fick han en rykande varm tomhylsa .30-06.
Nöjd pojk, blir nog en jägare av honom.
Första skottet då?
Det hade gått lite snett bakifrån, in i magområdet lite för lågt och ut vid mellangärdet. Man ska försöka få utgångshålet vid "femettan", så egentligen var det väl bara max 1 dm för långt bak för att vara ett perfekt skott.
Resultatet var i alla fall minimal köttförstöring.
En kalv blev påskjuten men gick vidare. Jägare åkte runt skogspartiet med bilar för att spana av var den tog vägen. En förbipasserande kvinna stannade när hon såg oss jägare, och rapporterade om en ko med kalv någon km därifrån. Värt att undersökas, så vi åkte dit med en king kab. Redan på håll syntes att kalven inte mådde bra, så vi skyndade fram så nära det gick, åkte ut på stubbåkern tills det bara var plöjjor kvar mellan bilen o älgarna.
Jag hoppade ur, laddade och siktade.
Det var egentligen alldeles för långt håll, gissningsvis en bra bit över 200 meter, kanske 300 meter. Tanken var att fortsätta skjutandet tills kalven låg, den var ju redan skadad.
Knästående, andas lugnt, sikta lite högt och liiite framförhållning.
PANG!!!
Kalven for i backe utan så mycket som lite nervryckningar ens.
Underbar lättnadskänsla, dom hade annars gått upp i en ganska svårframkomlig skog.
GPSen visade på 240 meter, och med kanske 10 meters noggrannhet vid båda punkterna kan det röra sig om mellan 220-260 meter.
Var satt träffen då? Fem cm bakom ögat!!!
Dålig träff, men effektivt resultat.
En liten grabb var med, kanske i åttaårsåldern. Han hade fått en tomhylsa ev en jägare, kaliber 6,5x55.
Han stod alldeles bredvid mig när jag skjöt, och sedan fick han en rykande varm tomhylsa .30-06.
Nöjd pojk, blir nog en jägare av honom.
Första skottet då?
Det hade gått lite snett bakifrån, in i magområdet lite för lågt och ut vid mellangärdet. Man ska försöka få utgångshålet vid "femettan", så egentligen var det väl bara max 1 dm för långt bak för att vara ett perfekt skott.
Resultatet var i alla fall minimal köttförstöring.
Söndagstur med båten.
Låter ju trevligt, men snön som kom i veckan har precis smältit undan så pass att vi kan ta upp båten för den här gången.
Det var väl inte mer än 40 cm djupt vatten, i båten alltså.
Längst inne mot land var det en några cm tjock isskorpa. Tungt att ta sig genom, men det gick fint att åka snöre efter jeepen.
Det var väl inte mer än 40 cm djupt vatten, i båten alltså.
Längst inne mot land var det en några cm tjock isskorpa. Tungt att ta sig genom, men det gick fint att åka snöre efter jeepen.
Gunne Boaorm
Min syster berättade att det ligger en sorts sak som man bogserar bilar med, runt ett gammalt äppelträd ute på fältet. Hon såg den redan i sommras, så den har legat ett tag.
Just i kväll kom första snön, vilket gjorde sökarbetet extra intressant.
Och den låg kvar. 6 meter lång, 8 tons dragkraft. Tjock och tung.
Alldeles för mycket för min lilla Jeep...
Just i kväll kom första snön, vilket gjorde sökarbetet extra intressant.
Och den låg kvar. 6 meter lång, 8 tons dragkraft. Tjock och tung.
Alldeles för mycket för min lilla Jeep...