jeepetorp

Säsongens första jaktdag för mig.

Samling kl 08:00 för genomgång av dagens jakt.

Jag placerades i ett torn med ett stort fält framför. Redan innan hundförarna startat så kom dom första kronhjortarna ut på fältet i riktning mot en annan skytt, men aldrig tillräckligt nära.

 

Ett tag senare kom en flock dovhjortar på betydligt intressantare avstånd, men drygt 100 meter är trots allt ganska långt på dovkalvar.

En hind med kalv kom lite närmare, så dom visslade jag på för att få dom att stanna. Det funkade utmärkt, och på ca 80 meters håll står dom med fin bredsida mot mig. Tyvärr stod kalven lite bakom hinden, så jag kom inte åt att skjuta den.

Jag såg även rådjur och älgar. En liten knapptjur och en ko med enkelkalv. Vi fick endast skjuta älgkalv om det kom ko med dubbelkalv. Även rådjur skulle vi vänta med.

Så i den såten fick "Elis" tiga. ("Elis" är min studsare som jag ärvde efter min Farfar Elis).

Men andra skyttar hade mer tur, det föll en dovspets, två dovkalvar och en dovhind i den såten. Roligast av allt var att det var endast ett skott på varje djur, så himla skönt när det går så bra.

 

Inför såt nr två hade jag uppdraget att samla in bytesdjuren från morgonen och hänga upp dom i slaktboden. När det var klart hann jag ut på mitt nästa pass precis i tid innan nästa gäng hundar släpptes. Jag hade en dovhind smygandes i närheten, men inte tillräckligt fritt eller nära för att ens höja pulsen.

Men en kronkalv stöp lite längre in i skogen. När den var bärgad och passad var det dags för lunch.

 

Tredje och sista såten blev jag placerad på ett mycket lovande pass. På en jordvall mellan åkern och sjön, med mycket vass och små aldungar ut mot sjön. Och mycket riktigt så var det en riktig grisfest där ute någonstans, men det var bara hundarna som fick deltaga. Inget av vildsvinen kom nära någon skytt. Lite senare kom en räv smygandes, utan att jag upptäckte den förrän den var alldeles under jakttornet. Då for den iväg över åkern i rasande fart, men saktade in på stegen så pass att jag fick iväg ett skott. Men det var tydligen bara för att öka farten på den igen.

Straxt innan avblåsningen kom tre kronhjortar på ca 150 meters håll. Men jag ville inte riskera ett långt eftersök i vassen strax innan skymningen, så dom fick vara. Det hade kanske gått att vissla stopp på dom, och 150 meter på en hyggligt stor kronspets ska ju inte vara några problem om den står still. Bra stöd har vi ju i jakttornen.

Men två rävar och en dovhjort fick vi i den såten.

Totalt blev det en kron, sex dov och två rävar. Vi såg ganska många rävar, så det kan vi gärna jaga mer av.

 

Utsikt över grisarnas festlokal.

Jag tog med alla barnen för att mysåka lite terrängkörning. Bara för att lufta Jeepen där den egentligen hör hemma.

Så var i alla fall tanken, men verkligheten blev en annan.

Efter bara ca 20 minuters körning kom vi fram till en vattenfylld passage. Jag har kört där förut utan problem. Men för säkerhets skull körde jag med vänsterhjulen uppe på gräsytan. Men någon har visst kört där och grävt djupare hål, så Jeepen började luta lite otäckt mycket. Jag ville inte lägga den på sidan i meterdjupt vatten med fyra barn fastspända i säkerhetsbälten.

För att undvika det körde jag ner i vattnet med båda framhjulen, och därmed var dagens terrängkörning över...

 

Barnfria sista helgen på min semester, och dessutom midsommarhelgen. Då åkte vi på kryssning till Riga.

 

Vi klev ombord på m/s Romantica och hade bokat buffé ganska omgående. Tyvärr lämnade nog kocken alla smaker kvar i land. Tur att vi åt en ganska sen lunch på Burger King innan, så vi inte var allt för hungriga.

Några drycker i diverse barer, och lite shower på en scen. Ja ja, det får väl duga. Vi är nog inte några häftiga partyprissar, utan gick o lade oss ganska tidigt.

 

På Lördagen tog vi en promenad in till Riga, tog en öl på en countryinspirerad krog. En lite halvmörk inhemsk öl, det första med riktigt god smak sedan vi lämnade Burger King i Sverige.

Vi gick en bit till och kom till en till restaurang i samma kedja. Där åt vi en flamberad biff som var riktigt god.

 

Tillbaks på båten så hade vi bokat en tidig buffé även på Lördagen, men vi var alldeles för mätta för att äta då. Vi sov en stund i hytten, och gick till en rysk restaurang lite senare. Där kunde vi använda våra oanvända buffébiljett för att betala för tre sorters rom och blisini. Det var det väl värt.

 

Lettlands välkomstkomitté...

Åttonde året i rad, och vi börjar bli rutinerade.

Förarna blir inte yngre, den äldsta är 89 år. Inte illa att köra racing vid den åldern, och han kör riktigt fort också. I år tror jag det var först gången han inte hamnade på pallplats, men en väl så imponerande fjärdeplats.

 

Med ett startfält bestående mest av gamla gubbar, så kan det hända oroväckande saker.

Efter att målflaggan visats, så ska förarna köra ett varv till för att komma till depån. I sista kurvan innan depån var det en bil som stannade. Eftersom racet var avflaggat kunde jag åka ut för att bogsera denna på en gång.

Men när jag skulle koppla bogserstroppen, så fick jag ingen kontakt med föraren. Det såg ut som att han satt och skrev något, eller hade somnat. Jag öppnade hans förardörr, men det var inget livstecken från honom. Direkt ropde jag via radio att det behövdes ambulans. Sedan gick allt väldigt fort. Ambulansen befann sig strax bakom mig när jag kontaktade dom, så dom var framme efter bara fem sekunder. Vi lyfte ur föraren och lade ner han på marken, och sjukvårdarna påbörjade hjärtstart.

Det visade sig att han hade ett stort ärr på bröstet efter en tidigare hjärtoperation, och han åt hjärtmedicin.

Efter två försök med hjärtstartaren lades han in i ambulansen för transport till sjukhus. I ambulansen gjordes ett tredje försök, och hans hjärta började slå.

När han lämnades på sjukhuset slog hjärtat och han andades av sig själv.

Dagen efter låg han kvar för observation, och allt tyder på att han kommer återhämta sig.

Hoppas vi får se honom på banan igen nästa år.

 

I år fick jag med min kära sambo, så det inte blir så ensamt om det blir lång väntan.

Fredagen började med ihållande regn, vilket gjorde att många avbröt sina testkörningar, så det blev inte så många bogseringar för min del. Men jag tror att Thomas hade ett par bilar att dra in.

 

 

 

Jeep Club Sweden Summer Meet, International Go Topless Day och SMK Sörmlands tvådagarstäff samtidigt på samma plats.

 

 

Det var första gången som Cathrine och William följde med. Lukas var också med.

Om man för första gången åker med i en Jeep på terrängkörning, så kan det kännas läskigt att åka upp för ett berg i 40 graders motlut med endast himlen i synfältet. Nästa gång ska jag ha hörselskydd...

Utan Jeep i flera månader försmäktar jag på denna jord.

Men det finns ändå glädjande dagar när man får sig lite Jeepåka till livs.

Jag gömde Volvon och liftade med Eagle i hans YJ. För så kan man göra om man är med i Jeep Club Sweden. Bounsy and fun.

 

Eagle tog täten, tätt följd av Rubicon, Heinz och Dacke.

 

Obesiktigad.
Avställd.
Ca 21000 mil.

 

Mobilnr: 073 938 77 24

Mail:[email protected]

Kända fel:
Frambromsarna kärvar. Förmodligen rost på kolvarna, eftersom detta började strax efter att jag bytte bromsklossarna fram.

 

Drivknut som glappar.

 

Gasen hänger sig ibland, särskilt vid kallt väder.

 

AC pumpen har skurit.

 

Fläktreglaget glappar.

 

Parkeringsbroms ur funktion. Nya klossar och vajer är köpta.

 

Lite rost på vissa ställen.

 

Senaste beiktning 2013 03 28 med följande anmärkningar.

 

1. HC-halt tomgång för hög.

Åtgärd. Byte motorolja, oljefilter, luftfilter och tändstift.

 

2. Släpvagnskontakt skadad.

 

3. Parkeringsbroms bromsverkan, vänster ur funktion.

Åtgärd. Vajer och bromsklossar köpta, men ej monterade.

 

4. Färdbroms bromskraftfördelning, bak bromsverkan ojämn.

Åtgärd. Bromsklossar köpta.

 

5. CO-halt tomgång för hög.

Åtgärd. Samma som punkt 1.

 

6. CO-halt förhöjd tomgång för hög.

Åtgärd. Samma som punkt 1.

 

Bra att veta: Drivaxelknut höger yttre, skyddsbälg skadad.

Åtgärd. Drivaxel utbytt mot en begagnad från skroten.

 

 

 

 

Som vanligt är vi behjälpliga på Gelleråsen, helgen före midsommar.

I år var det Lars och jag på fredagen, och Greger kom på lördagen.

 

En lugn och fridfull eftermiddag gled jag genom staden och kände mig som en kung. Allt verkade funka så bra...

Men helt plötsligt var det som att någon lade i N på växellådan, och den slutade driva. En titt under bilen visade att det droppade olja från lådans framkant, växellådsolja...

Något svartare än den borde vara.

Jag bogserades till min systers tomt, och demonterade växellådan. Men konvertern sitter ohjälpligt fast i växellådan.

Först trodde jag bara att det var en packbox att byta, men jag börjar ana att det blir lite mer än så. Förmodligen pumpen som skurit, och nyper fast axeln så jag inte får isär det...

Återkommer när jag vet mer...

 

 

17-19/5 2013

 

Första gången utan dörrar...

Jag fick en fråga från Stefan "Stas" Askerblom, om jag ville ställa upp som codriver i Gröndal. Och det lät ju kul.

Samling på lördag morgon, förbereda Jeepen och känna på vinscharna. Dessa skulle komma att bli våran räddning mååånga gånger under tävlingens gång.

 Startnr lottades ut, nr 1-19 till klass 1 som tävlar i cupen, och nr 20-25 till klass 2 "prova på klassen".

Vårat startnr blev 25, sist av alla.

 

Tävlingen skulle pågå i 22 timmar, med obligatorisk rast på totalt fem timmar om minst en timme åt gången.

Man skulle fotografera den officiella tävlingsklockan vid starten, början på rasten, slutet på rasten samt vid tävlingens slut.

Man skulle även fotografera varje specialprov/passering så att aktuell skylt och del av bilen var väl synlig.

Varje fullbordat varv gav 100 poäng, specialproven gav 250 eller 500 poäng beroende på svårighetsgrad.

Det fanns även ett ställe där man passerade infarten till området, och där gällde stopplikt. Foto av bilen och stoppskylten krävdes, annars blev man diskvallivicerad.

 

Vår starttid var kl 12:00.

Första specialprovet var ett dike att ta sig över/genom. Det gav 500 poäng. Vi klarade det galant tack vare att arrangörerna ställt en lastmaskin på andra sidan, som vinschankare. Tack för det...

Prov två gav också 500 poäng, men vi bedömde det som för svårt för våran hobbyklass. Nr tre klarade vi däremot bra, fast vi glömde att fotografera en skylt.

Valde man att köra specialprovet var det tre skyltar att fotografera, en start, en bana och en målskylt. Vi glömde banaskylten vid prov tre, men den snälla tävlingsdomaren gav oss godkänt ändå pga att vi talade om det för arrangören direkt efter avklarat prov.

 

Specialprov fyra gav oss vissa bekymmer. höger framdäck slirade mot en sten, och vi trodde att vi skulle komma up med lite mer fart... Men i stället krängdes däcket av från fälgen.

Så det blev till att lämna banan för att ge plats åt andra tävlande, och plocka fram reservhjulet.

Alltid kul att bjuda publiken på lite show...

 

Prov fem bedömde vi som för svårt, men nr sex verkade lättare... Men attans vad vi bedrog oss. Först kilade främre vinschen fast sig i vajerstyrningen, så vi kunde bara vinscha bakåt. När däcken vill gå under den 20 cm tjocka isen och resten av Jeepen vill gå över, så är visserligen bästa sättet att dra sig bakåt. Men vi ville ju komma frammåt.

Inte blev det bättre när vi skulle fixa framvinschen, och Stas matade ut bakre vajern i stället för den främre. Så det blev vajerupptrassling även bak.

Inför målet på prov sex så backade vi över sista diket.

 

Planen var från början att köra ett par tre varv innan lunch, och sedan öka tempot vartefter. Men när vi kom till stopplikten mellan prov sex och sju hade det gått fyra timmar. Vi valde att ta en timmes rast "redan" då.

 

Specialprov sju till tio hoppade vi över.

Så var det dags för varv nr 2.

Det på förmiddagen så lättpasserade diket för 500 poäng hade ändrat sitt vattendjup. Dels hade områdets smältvatten ökat nivån med ca 30 cm, samt att alla bilar som passerat hade grävt diket allt djupare.

Den stackars Cherokeen körde ner nosen så halva huven försvann. Motorn tystnade och det såg hopplöst ut. Skynda dig, sade en lätt nervös Stas, det läcker in vatten.

Skynda mig med vad?

Vi lyckades vinscha upp Jeepen så motorn kom ovanför vattenytan, och på tredje startförsöket gick den motvilligt igång.

Vi körde klart prov ett, och stannade sedan för att dränera så mycket som möjligt.

När vi sedan närmade oss våran depå, stannade vi och lastade ur baksätet och en massa anndra väldigt blöta saker.

Luftburken kontrollerades och fördelaren torkades torr. Oljan kontrollerades, men visade inga tecken på vatten.

Så körde vi vidare. Revansh på prov tre och fyra, den här gången med alla nödvändiga fotografier samt utan att kränga av däcken.

 

Prov fem, sex och sju hoppade vi över, men körde i stället prov åtta.

Eländet började samtidigt som mörkret föll alldeles för fort. En sten eller stubbe såg till att Jeepen gungade till åt höger. PANG!!! så var rutan i höger framdörr utspriden i passagerarsätet. Dörren passade inte längre lika bra i dörröppningen.Men vi fortsatte tappert...

På något märkligt och oförklarligt sätt hamnade en stor och toppig sten mellan framaxel, länkarmar och växellådsbalk.

Eftar att ha kämpat tappert i en... en... en jävla lång stund, fick vi hjälp av teamet bakom oss. Dom körde givetvis också en Cherokee, och hjälpen var att dom bogserade oss i sidledd bakåt. ÄNTLIGEN!

 

Nu hade vi nog spräckt budgeten för reservdelar, och vi avslutade varvet och tog ut resterande fyra timmars vila med god marginal...

På kvällen tyckte Stefan att vi skulle tejpa igen sidorutan så det inte blir så fuktigt i bilen. Jag tror vi båda två samtidigt kom att tänka på "djupa dikets" behandling av Jeepen, för vi började asgarva samtidigt...

Några snöflingor mer eller mindre gör nog ingen skillnad...

 

Men vi hade riktigt kul, och riktigt trevligt tillsammans med många andra deltagare.

 

 

 

 

Nej. Jag vill INTE bo i lägenhet inne i stan.

 

En stor ansamling jägare slöt upp för dagens jakt på dovhjort, kronhjort, vildsvin och räv.

Kronhjort hade vi bara en hind kvar på licensen, så den skulle bli svår att ta.

Efter ett tag hade vi en hind med kalv i såten, där en hund hamnade mellan dessa båda så hinden såg ut att vara utan kalv. Vi beslutade via jaktradion att vi inte ska skjuta kron.

Men det fans gott om dovvillt och vildsvin också.

 

När vi ställde ut på morgonen var jag kvar vid bilen och inväntade en hundförare som jag skulle slå följe med på väg till mitt pass. Andra skyttar hade gått ut innan oss.

Bäst som jag står där kommer en dovhind med kalv travande bara ca 50 meter ifrån mig. Vi har skottillstånd så fort vi kommit på pass, så det vara bara att titta på dom och rapportera på radion. Dom var på väg rakt mot ett av passen. Jag ropade upp honom på radion, varpå han ganska precis hann ladda innan djuren kom. Han fick kalven men släppte hinden, den var ändå på väg in i såten.

 

Vi gick in och jag kom till mitt pass. Allt såg lovande ut med tanke på alla spår i snön. Dovhjort och vildsvin överallt om man får tro spårsnön.

Efter ett tag small ett skott några hundra meter från mig, men den skytten hade ingen radio så jag visste inte vad som hänt. Men det brukar ha gått bra när man bara hör ett skott.

Efter kanske 15-20 minuter hör jag att det prasslar i snön, och en liten gris på kanske 40 kg kommer smygande rakt mot mig. Den stannar på ca 10 meters håll med trynet rakt mot mig. Huvudet sänkt och står alldeles stilla. Jag får lätt in den i kikarsiktet och kramar avtryckaren. Grisen lägger sig och blir stilla. Inte ett ljud, inte en ryckning.

Strax efter det kommer en hundförare fram till skytten utan radio, och det visar sig att han skadskjutit ett vildsvin. Eftersöket påbörjas, och det är mycket blod till en början. Men efter ett tag avtar blodet och slutar nästan helt. I radion rapporterar han var han befinner sig, och en tanke slår mig... Kan det vara den grisen jag har skjutit?

Jag går fram till min gris o tittar. Ett litet hål i pannan och blod i tryne och öron visar var mitt skott tog. Men vänster framben är också avskjutet.

Jag bakspårar den och hittar små bloddroppar med kanske fem meters mellanrum.

Strax så möts jag och hundföraren, och allt är klarställt. Jag hade skjutit den redan påskjutna grisen.

Skönt.

 

 

 

 

Dagen började med sjönära jakt, där jag blev placerad i en fårhage. Efter ett tag rapporterar en passgranne att en kronhind med sin kalv gått in i hagen söder om mig. Såten var egentligen norr om hagen, så dessa två kom bakom ryggen på mig. Jag hade kanske inte sett dom i tid om jag inte blivit förvarnad. Så småningom kom dom två kronvilten smygande vid vasskanten mot mig. Jag skjöt kalven, men ville även få chans på hinden. Så för säkerhets skull satte jag ett extra skott i kalven så den stöp direkt.

Hinden fick samma behandling.

 

Efter ytterligare ett tag kom en grupp kronvilt norrifrån på ca 100 meters håll. Jag visslade en lång vissling och dom stannade upp för att lyssna. Jag skjöt den sista i raden, vilket jag tolkade som kalv. Det visade sig senare att det var ett smaldjur.

 

Dags att samla ihop viltet.

Jag drog fram dom med Jeepen så att fyrhjulingen kom åt att lasta dom på släpet.