jeepetorp

Det känns som att det finns hopp om livet, när våren kommer.

Fåglar och insekter tar över, vartefter snö och is försvinner.

 

Det ser ut som röksignaler från Strömsta, har jaktradion lagt av?

Det behövs lite förändring i vardagen emellanåt. Jag har jobbat med svagströmsservice sedan 1994, och har trivts väldigt bra med det.

Men för några år sedan var det kaos i min tillvaro så jag valde att prova ett annat sätt att jobba.

Nämligen med installation i stället för service.

Det var ju väldigt bra i början, men efter ett tag blev det ganska långtråkigt att gå på ett o samma ställe i flera år.

Det dök upp en möjlighet att få börja jobba med service igen, och jag högg.

Det känns som att jag kommit hem efter en lång resa i vilselandet.

Visst kan det vara jobbigt med bilköer och parkeringsvakter, men så himla mycket skönare att åka till lite olika platser. Allt från lätt service två km hemmifrån till flera dagars jobb tio mil bort.

Att jag nu kommer att jobba enbart med brandlarms service ser jag som positivt. Numera kommer jag att jobba mestadels med en enda typ av centralutrustning, vilket gör att jag kan koncentrera mig på att bli världsbäst på just den.

Förhoppningsvis blir jag kvar på Bravida Fire & security till jag går i pension.

Åttonde året i rad som jag är på Gelleråsen och bogserar fina gamla räserbilar, helgen före midsommar.

 

I väntan på start.

Först hade jag tänkt att vi skulle ha en 4X4 Citycruise. Men där vi skulle samlas var det fullt redan, och det var bara jag och en till som kom.

Så vi åkte till Sjöhistoriska och väntade in en annan citycruise med blandade bilar.

Men vi hade mycket gemensamt ändå.

Bilar, flaggor och... och... Tja, nånting mer kanske.

 

Flaggor och omtyckta bilar.

Inget att göra... Jag kollar om det är någon körning i närheten i helgen...

Jooo, Botkyrka på lördag. Perfekt.

Konstigt att jag inte sett något om det på FB mm, men det fixar jag.

Och vipps så var det några kamrater som hakade på.

Riktigt kul att se att Greepen har fått nytt liv. Han har vuxit sedan sist och har nu storlek 33" i sulor.

 

Säsongens första jaktdag för mig.

Samling kl 08:00 för genomgång av dagens jakt.

Jag placerades i ett torn med ett stort fält framför. Redan innan hundförarna startat så kom dom första kronhjortarna ut på fältet i riktning mot en annan skytt, men aldrig tillräckligt nära.

 

Ett tag senare kom en flock dovhjortar på betydligt intressantare avstånd, men drygt 100 meter är trots allt ganska långt på dovkalvar.

En hind med kalv kom lite närmare, så dom visslade jag på för att få dom att stanna. Det funkade utmärkt, och på ca 80 meters håll står dom med fin bredsida mot mig. Tyvärr stod kalven lite bakom hinden, så jag kom inte åt att skjuta den.

Jag såg även rådjur och älgar. En liten knapptjur och en ko med enkelkalv. Vi fick endast skjuta älgkalv om det kom ko med dubbelkalv. Även rådjur skulle vi vänta med.

Så i den såten fick "Elis" tiga. ("Elis" är min studsare som jag ärvde efter min Farfar Elis).

Men andra skyttar hade mer tur, det föll en dovspets, två dovkalvar och en dovhind i den såten. Roligast av allt var att det var endast ett skott på varje djur, så himla skönt när det går så bra.

 

Inför såt nr två hade jag uppdraget att samla in bytesdjuren från morgonen och hänga upp dom i slaktboden. När det var klart hann jag ut på mitt nästa pass precis i tid innan nästa gäng hundar släpptes. Jag hade en dovhind smygandes i närheten, men inte tillräckligt fritt eller nära för att ens höja pulsen.

Men en kronkalv stöp lite längre in i skogen. När den var bärgad och passad var det dags för lunch.

 

Tredje och sista såten blev jag placerad på ett mycket lovande pass. På en jordvall mellan åkern och sjön, med mycket vass och små aldungar ut mot sjön. Och mycket riktigt så var det en riktig grisfest där ute någonstans, men det var bara hundarna som fick deltaga. Inget av vildsvinen kom nära någon skytt. Lite senare kom en räv smygandes, utan att jag upptäckte den förrän den var alldeles under jakttornet. Då for den iväg över åkern i rasande fart, men saktade in på stegen så pass att jag fick iväg ett skott. Men det var tydligen bara för att öka farten på den igen.

Straxt innan avblåsningen kom tre kronhjortar på ca 150 meters håll. Men jag ville inte riskera ett långt eftersök i vassen strax innan skymningen, så dom fick vara. Det hade kanske gått att vissla stopp på dom, och 150 meter på en hyggligt stor kronspets ska ju inte vara några problem om den står still. Bra stöd har vi ju i jakttornen.

Men två rävar och en dovhjort fick vi i den såten.

Totalt blev det en kron, sex dov och två rävar. Vi såg ganska många rävar, så det kan vi gärna jaga mer av.

 

Utsikt över grisarnas festlokal.

Jag tog med alla barnen för att mysåka lite terrängkörning. Bara för att lufta Jeepen där den egentligen hör hemma.

Så var i alla fall tanken, men verkligheten blev en annan.

Efter bara ca 20 minuters körning kom vi fram till en vattenfylld passage. Jag har kört där förut utan problem. Men för säkerhets skull körde jag med vänsterhjulen uppe på gräsytan. Men någon har visst kört där och grävt djupare hål, så Jeepen började luta lite otäckt mycket. Jag ville inte lägga den på sidan i meterdjupt vatten med fyra barn fastspända i säkerhetsbälten.

För att undvika det körde jag ner i vattnet med båda framhjulen, och därmed var dagens terrängkörning över...

 

Barnfria sista helgen på min semester, och dessutom midsommarhelgen. Då åkte vi på kryssning till Riga.

 

Vi klev ombord på m/s Romantica och hade bokat buffé ganska omgående. Tyvärr lämnade nog kocken alla smaker kvar i land. Tur att vi åt en ganska sen lunch på Burger King innan, så vi inte var allt för hungriga.

Några drycker i diverse barer, och lite shower på en scen. Ja ja, det får väl duga. Vi är nog inte några häftiga partyprissar, utan gick o lade oss ganska tidigt.

 

På Lördagen tog vi en promenad in till Riga, tog en öl på en countryinspirerad krog. En lite halvmörk inhemsk öl, det första med riktigt god smak sedan vi lämnade Burger King i Sverige.

Vi gick en bit till och kom till en till restaurang i samma kedja. Där åt vi en flamberad biff som var riktigt god.

 

Tillbaks på båten så hade vi bokat en tidig buffé även på Lördagen, men vi var alldeles för mätta för att äta då. Vi sov en stund i hytten, och gick till en rysk restaurang lite senare. Där kunde vi använda våra oanvända buffébiljett för att betala för tre sorters rom och blisini. Det var det väl värt.

 

Lettlands välkomstkomitté...

Åttonde året i rad, och vi börjar bli rutinerade.

Förarna blir inte yngre, den äldsta är 89 år. Inte illa att köra racing vid den åldern, och han kör riktigt fort också. I år tror jag det var först gången han inte hamnade på pallplats, men en väl så imponerande fjärdeplats.

 

Med ett startfält bestående mest av gamla gubbar, så kan det hända oroväckande saker.

Efter att målflaggan visats, så ska förarna köra ett varv till för att komma till depån. I sista kurvan innan depån var det en bil som stannade. Eftersom racet var avflaggat kunde jag åka ut för att bogsera denna på en gång.

Men när jag skulle koppla bogserstroppen, så fick jag ingen kontakt med föraren. Det såg ut som att han satt och skrev något, eller hade somnat. Jag öppnade hans förardörr, men det var inget livstecken från honom. Direkt ropde jag via radio att det behövdes ambulans. Sedan gick allt väldigt fort. Ambulansen befann sig strax bakom mig när jag kontaktade dom, så dom var framme efter bara fem sekunder. Vi lyfte ur föraren och lade ner han på marken, och sjukvårdarna påbörjade hjärtstart.

Det visade sig att han hade ett stort ärr på bröstet efter en tidigare hjärtoperation, och han åt hjärtmedicin.

Efter två försök med hjärtstartaren lades han in i ambulansen för transport till sjukhus. I ambulansen gjordes ett tredje försök, och hans hjärta började slå.

När han lämnades på sjukhuset slog hjärtat och han andades av sig själv.

Dagen efter låg han kvar för observation, och allt tyder på att han kommer återhämta sig.

Hoppas vi får se honom på banan igen nästa år.

 

I år fick jag med min kära sambo, så det inte blir så ensamt om det blir lång väntan.

Fredagen började med ihållande regn, vilket gjorde att många avbröt sina testkörningar, så det blev inte så många bogseringar för min del. Men jag tror att Thomas hade ett par bilar att dra in.

 

 

 

Jeep Club Sweden Summer Meet, International Go Topless Day och SMK Sörmlands tvådagarstäff samtidigt på samma plats.

 

 

Det var första gången som Cathrine och William följde med. Lukas var också med.

Om man för första gången åker med i en Jeep på terrängkörning, så kan det kännas läskigt att åka upp för ett berg i 40 graders motlut med endast himlen i synfältet. Nästa gång ska jag ha hörselskydd...

Utan Jeep i flera månader försmäktar jag på denna jord.

Men det finns ändå glädjande dagar när man får sig lite Jeepåka till livs.

Jag gömde Volvon och liftade med Eagle i hans YJ. För så kan man göra om man är med i Jeep Club Sweden. Bounsy and fun.

 

Eagle tog täten, tätt följd av Rubicon, Heinz och Dacke.