jeepetorp

Jag fick en fråga från Stefan "Stas" Askerblom, om jag ville ställa upp som codriver i Gröndal. Och det lät ju kul.

Samling på lördag morgon, förbereda Jeepen och känna på vinscharna. Dessa skulle komma att bli våran räddning mååånga gånger under tävlingens gång.

 Startnr lottades ut, nr 1-19 till klass 1 som tävlar i cupen, och nr 20-25 till klass 2 "prova på klassen".

Vårat startnr blev 25, sist av alla.

 

Tävlingen skulle pågå i 22 timmar, med obligatorisk rast på totalt fem timmar om minst en timme åt gången.

Man skulle fotografera den officiella tävlingsklockan vid starten, början på rasten, slutet på rasten samt vid tävlingens slut.

Man skulle även fotografera varje specialprov/passering så att aktuell skylt och del av bilen var väl synlig.

Varje fullbordat varv gav 100 poäng, specialproven gav 250 eller 500 poäng beroende på svårighetsgrad.

Det fanns även ett ställe där man passerade infarten till området, och där gällde stopplikt. Foto av bilen och stoppskylten krävdes, annars blev man diskvallivicerad.

 

Vår starttid var kl 12:00.

Första specialprovet var ett dike att ta sig över/genom. Det gav 500 poäng. Vi klarade det galant tack vare att arrangörerna ställt en lastmaskin på andra sidan, som vinschankare. Tack för det...

Prov två gav också 500 poäng, men vi bedömde det som för svårt för våran hobbyklass. Nr tre klarade vi däremot bra, fast vi glömde att fotografera en skylt.

Valde man att köra specialprovet var det tre skyltar att fotografera, en start, en bana och en målskylt. Vi glömde banaskylten vid prov tre, men den snälla tävlingsdomaren gav oss godkänt ändå pga att vi talade om det för arrangören direkt efter avklarat prov.

 

Specialprov fyra gav oss vissa bekymmer. höger framdäck slirade mot en sten, och vi trodde att vi skulle komma up med lite mer fart... Men i stället krängdes däcket av från fälgen.

Så det blev till att lämna banan för att ge plats åt andra tävlande, och plocka fram reservhjulet.

Alltid kul att bjuda publiken på lite show...

 

Prov fem bedömde vi som för svårt, men nr sex verkade lättare... Men attans vad vi bedrog oss. Först kilade främre vinschen fast sig i vajerstyrningen, så vi kunde bara vinscha bakåt. När däcken vill gå under den 20 cm tjocka isen och resten av Jeepen vill gå över, så är visserligen bästa sättet att dra sig bakåt. Men vi ville ju komma frammåt.

Inte blev det bättre när vi skulle fixa framvinschen, och Stas matade ut bakre vajern i stället för den främre. Så det blev vajerupptrassling även bak.

Inför målet på prov sex så backade vi över sista diket.

 

Planen var från början att köra ett par tre varv innan lunch, och sedan öka tempot vartefter. Men när vi kom till stopplikten mellan prov sex och sju hade det gått fyra timmar. Vi valde att ta en timmes rast "redan" då.

 

Specialprov sju till tio hoppade vi över.

Så var det dags för varv nr 2.

Det på förmiddagen så lättpasserade diket för 500 poäng hade ändrat sitt vattendjup. Dels hade områdets smältvatten ökat nivån med ca 30 cm, samt att alla bilar som passerat hade grävt diket allt djupare.

Den stackars Cherokeen körde ner nosen så halva huven försvann. Motorn tystnade och det såg hopplöst ut. Skynda dig, sade en lätt nervös Stas, det läcker in vatten.

Skynda mig med vad?

Vi lyckades vinscha upp Jeepen så motorn kom ovanför vattenytan, och på tredje startförsöket gick den motvilligt igång.

Vi körde klart prov ett, och stannade sedan för att dränera så mycket som möjligt.

När vi sedan närmade oss våran depå, stannade vi och lastade ur baksätet och en massa anndra väldigt blöta saker.

Luftburken kontrollerades och fördelaren torkades torr. Oljan kontrollerades, men visade inga tecken på vatten.

Så körde vi vidare. Revansh på prov tre och fyra, den här gången med alla nödvändiga fotografier samt utan att kränga av däcken.

 

Prov fem, sex och sju hoppade vi över, men körde i stället prov åtta.

Eländet började samtidigt som mörkret föll alldeles för fort. En sten eller stubbe såg till att Jeepen gungade till åt höger. PANG!!! så var rutan i höger framdörr utspriden i passagerarsätet. Dörren passade inte längre lika bra i dörröppningen.Men vi fortsatte tappert...

På något märkligt och oförklarligt sätt hamnade en stor och toppig sten mellan framaxel, länkarmar och växellådsbalk.

Eftar att ha kämpat tappert i en... en... en jävla lång stund, fick vi hjälp av teamet bakom oss. Dom körde givetvis också en Cherokee, och hjälpen var att dom bogserade oss i sidledd bakåt. ÄNTLIGEN!

 

Nu hade vi nog spräckt budgeten för reservdelar, och vi avslutade varvet och tog ut resterande fyra timmars vila med god marginal...

På kvällen tyckte Stefan att vi skulle tejpa igen sidorutan så det inte blir så fuktigt i bilen. Jag tror vi båda två samtidigt kom att tänka på "djupa dikets" behandling av Jeepen, för vi började asgarva samtidigt...

Några snöflingor mer eller mindre gör nog ingen skillnad...

 

Men vi hade riktigt kul, och riktigt trevligt tillsammans med många andra deltagare.