jeepetorp

Så har årets upplaga av Velodromloppet klarats av.

Tio års jubileum för Jeep Club Sweden att agera bogseringstjänst på Gelleråsen.

Nu börjar vi verkligen få rutin på det här, och ändå upptäcker vi nya saker varje gång.

 

Upplägget är så att vi får en liten övernattningstuga med tre bäddar i, samt möjlighet att ställa upp husbil/husvagn.

Jag och Thomas brukar komma redan på torsdag kväll, så även i år.

På fredag morgon bjuds det på frukost i samband med funktionärsmöte. Vi kvitterar ut varsin funktionärsradio för samband med tävlingsledningen.

Efter frukost åker vi ut till våra anvisade platser. Jag brukar hålla till vid Ejjekurvan och Thomas brukar befinna sig i depåområdet.

Greger trivs bäst vid Trösenkurvan och i dom fall vi har en fjärde bogserJeep med oss, så brukar den stå i Gamla depån.

Strax innan start är det sambandsprov och därefter bryts tystnaden av motorvrål, motormuller eller motorknatter, allt beroende på vilken typ av bilar som körs.

 

Om någon räserbil får problem och blir stående vid sidan av banan så väntar vi på att heatet är klart innan vi åker ut för att bogsera.

Det är ganska många men korta heat, så väntan blir inte alltför lång.

Om räserbilen står illa till så kan vi få rulla ut under pågående race och dra in den i skydd. Givetvis under gulflagg och överinseende av tävlingsledningen.

När vi bogserar bort dom så är det viktigaste att banan blir tävlingsklar så snart som möjligt. Därför får vi köra förhållandevis fort när vi bogserar, och hoppas att det är bra bromsar och snabba reflexer på ekipaget som hänger efter.

Så snart vi lämnat banan så rapporterar vi det till tävlingsledningen Tore Kalle. T.K.

Därefter kör vi till förarens mekplats om det är tidsträning under fredagen samt lördag förmiddag. Är det tävling så vill besiktningen få in bilarna för kontroll.

 

I vissa fall går det inte att bogsera bilarna. T.ex. om det är punktering, oljeläckage eller trasig hjulupphängning. Då åker det ut en frontlastare med en stor vinschförsedd järnplåt, som dom vinschar upp vraket på.

 

"Vanliga" bilar, d.v.s. bilar med täckande kaross, kopplar vi i en tydligt markerad bogserögla.

Formelbilar och liknande kopplar vi i störtbågen som sitter ovanför förarens hjälm. Av just den anledningen är det bra att ha en ganska lång bogserlina. Även i dom fall bilarna sitter i sandfållan är det bra med lång stropp, så vi slipper köra ut i sanden med Jeeparna. Inte för att vi har några problem med det, men dom vill ha upp så lite sand som möjligt på banan.

 

Mitt på dagen är det lunchpaus, då vi blir bjudna på lunch i Pitstop Café.

 

I år var vi två Jeepers på fredagen. Jag och Tomas som vanligt.

Under fredagkvällen anlände Anders o Jörgen som var med för första gången.

Tidigt på lördag morgon rullade Greger in och vi var fulltaliga.

Det är inte alla år vi lyckats få ihop fyra Jeepar, vilket är optimalt antal för att så smidigt som möjligt lösa vårat åtagande.

Och det visade sig att vi behövde vara fyra st, för jäklar vad det kördes av och gick sönder under lördagen.

Synd att det går sönder men kul att vi får jobba. Att få visa hur tappra vi är med vår Jeep och vår stropp.

 

Söndagen bjöd på regn vilket fick förarna att ta det mer försiktigt. Inte många bogseringsuppdrag på förmiddagen.

I sista heatet fick en bil vattenplaning och om jag förstod saken rätt så blev två bilar totalskrotade. Efter ett tag så avbröts tävlingen av säkerhetsskäl. Klokt beslut, för det vore ju tråkigt att avsluta helgen med personskador och ambulanstransport.

 

En intensiv och stundtals ganska krävande helg är till ända, men redan på måndagen så längtar jag tillbaks.

 

En sak jag har lärt mig av tävlingsledningen på Gelleråsen är devisen "Vi löser det."

 

Det är en fröjd att få hjälpa en Marcos in i depån. Riktigt vackra linjer...