jeepetorp -

Nya Jeepen hittar på saker...

Som till exempel att imitera Land Rovers komfort...
Hur Då?
Jo, om man monterar en 2" höjsats, lägger distanser under genomslagsgummit så är allt frid o fröjd. När man sedan demonterar höjsatsen, men lämnar kvar distansen så blir den inte helt bekväm i guppen...

På bilden är Jeepen olastad och helt plan... Genomslagsgummit något hoptryckt... Vägbulor tjohooo-Aj!!!

Dessa är nu demonterade, och jag njuter än mer av att köra Jeep...

Som t.ex. i Tisdags när nya hinder på terrängbanan skulle provas...

Först prova nya stockbron...

http://www.youtube.com/watch?v=n_1saZFbqM4

Det gick bra.

Jeep sägs klara 45 graders sidolut, så det är väl bara att lita på det och clinometern. Första turen på rampens högra sida (Norra) gick bra, endast 41 grader. Men eftersom det inte är helt plan mark blir rampens andra sida (södra) lite värre.

Vid 46 grader stannade jag en stund för att bli fotograferad av Stefan "Ullmenkott" Pettersson.

För er med öga för detaljer så ser ni kanske att vänster bakhjul ännu inte klättrat hela vägen upp. Vilket varken jag eller Stefan tänkte så mycket på. När bakhjulet fick kontakt med rampen, och därmed lyfte Jeepens vänstersida lite mer, så stannade clinometern på 48 grader!!!

Mycket lugnt och långsamt sträckte jag mig efter växelspaken, lade i backen och smög av rampen... Allt gick bra, och nu vet jag att reservdunken inte läcker...

2012-04-19 @ 19:31:29 Permalink jeepen Kommentarer (2) Trackbacks ()

Så kan det gå, när inte proppen är på...

Lite blandade JK bilder...

Farför takräcke?? Zigenarstuket funkar ju bra...

Den har visst varit höjd, och därefter sänkt igen. Litet stötig i bakvagnen kanske...

Lyxutrustad med eget fotbad. Ska bara nöta slut en drivknut så har jag massage också...

Fast jag ångrade mig, blir nog trevligare luft i Jeepen om jag tvättar rent och torkar upp lervattnet.

Tur det finns bottenpluggar, synd att dom inte höll vattnet ute...

2012-04-10 @ 19:31:28 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ett hus i världen...

Måste ju kolla hur stor skillnad det blir med, respektive utan krängningshämmare.
Skillnaden på motorvägen var skrämmande påtaglig. Står en älg i vägen är det säkrare att köra på den än att väjja...

2012-04-03 @ 17:39:06 Permalink jeepen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Flextest av nya Jeepen.

Först provade jag med krängningshämmaren på, därefter utan.
Innan jag monterade tillbaks den provkörde jag lite på motorvägen...
Står det en älg i vägen är det förmodligen säkrare att köra på den än att försöka väja...

Med...

Utan...

Med...

Utan...

Kommer nästan ett helt betongblock längre utan.

2012-03-29 @ 20:32:20 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min nya Jeep.

Jeep Wrangler Unlimited Sahara -07

2012-03-23 @ 07:57:27 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Första helgen med barnen.

I lördags åkte jag hem till Maria och hämtade barnen. Vi tog vägen via Eskilstuna/Gröndal på vägen hem, för att hejja på lite kamrater som ev. var där på terrängkörning.
Eftersom det är gemensamma vänner så följde Maria med också.
Men inte träffade vi så värst många, bara Texas i sin ZJ.
Alla andra var väl utspridda i terrängen, och det är ett alldeles för stort område att leta på.
Men en bekant KJ såg vi i alla fall.

2012-03-04 @ 20:25:00 Permalink jeepen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vad händer med mitt liv?

Mycket händer, på både gott o ont...
Hur ska jag börja? Från början kanske?

1998 flyttade jag hemmifrån. Ganska omgående träffade jag en mycket trevlig tjej, Maria.
Jag hade precis bestämt mig för att aldrig mer vänta på rätt tillfälle, utan ta chansen så fort den dyker upp.
Man kan väl säga att det funkade över förväntan... Vi är gifta och har tre barn.

Men saker kan ju inte alltid vara en dans på rosor, för några år sedan började jag ... tja, vad ska jag säga??? Känslorna svalnade och dog.
Min vana trogen försöker jag alltid vända på saker, göra allt för att se det som är positivt mitt i allt elände. Så när känslorna för Maria dött, och allt kändes hopplöst, tänkte jag att det kanske inte alls var henne det var fel på, utan mig...
Jag gjorde allt som stod i min makt för att visa den kärlek som trots allt fans djupt inom mig. Men även det kändes meningslöst då det inte förändrade nånting. Förutom dom nattliga aktiviteterna som var helt outstanding.
Men tyvärr hjälpte det inte. Allt kändes fel och tillgjort...
Förlåt mig, Maria... Men det var faktiskt så...
Ett passande musikstycke är väl Smile med Fred Johansson...
Så jag tog kontakt med min vän som har en gård med några tillhörande fastigheter, och det fans en ledig lägenhet.
Tog upp ämnet separation med Maria, och allt kändes plötsligt mycket bättre.
Några veckor med ganska tryckt, men märkligt god stämmning hemma följde.
Mycket diskussion, företrädesvis via SMS o liknande, följde. Fördelen är att man kan fundera i lugn o ro innan man nämner något.
Det var nu det visade sig vilka som var riktiga vänner, eller bara vänner. Ovänner har jag inga.
Tre personer har enligt mig gjort sig förtjänta av en varsin medalj.

Helena Gahnström. Vad vore en diskussion utan mothugg. Tack för att Du säger din mening och inte bara håller med.

Anna Ernest. Du skrev en sak som jag alltid ska ha med mig. "Du ska ha all heder för att Du är ärlig..."

Och Stefan Pettersson. Det blir lite annat att prata grabbar emellan...

Första Mars flyttade jag in i en lägenhet, och ska väl så småningom hitta mig själv i all oreda i mitt liv.
Men det finns ljuspunkter som lyser vackrare än norrsken. Vad det kan föra med sig vågar jag inte tänka på ens...

PS. När jag skriver detta har jag avnjutit ett par goda Guinness, så jag kan komma att redigera texten så småningom. Men som ni vet, av fyllon o små barn får man höra sanningen.

Jag är hemskt ledsen över att ha sårat den jag älskat. Men jag kan inte leva i en lögn...

Och verkligen synd att barnen alltid är dom som kommer i kläm, även om jag tror att det här är bäst även för dom i längden...

2012-03-02 @ 22:04:15 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Solig jaktdag på Brunnsholm.

I morse visade termometern -19 grader. Men värre har jag varit med om, dessutom var det vindstilla och såg ut att bli en solig dag.

Då får superluvan följa med...

Vi började jakten med ett drev genom ett stort parti med vass. Drevfolk och några skyttar begav sig ut på isen, och jag m.fl. agerade drev. Vi hade med oss en varsin skidstav försedd med en orange vimpel som vi höll högt lyftade så skyttarna kunde hålla koll på var vi befann oss. Vi själva var också behjälpliga av dessa, även om det krävdes att vi kastade upp dom i luften för att synas av de andra drevkarlarna.

Vildsvin och kronhjort cirkulerade och gjorde jakten spännande, men dovhjortar såg vi inga. Tre kron hjortar gav sig tillkänna i alla fall.

Ett vildsvinsbo...

Efter första såten, kaffe i solskenet...

Nästa såte var ett skogsparti med en del omgivande åkrar. Jag hanade på ett lovande bakpass, men fick en lugn stund fram till lunchdags.

Men det var två grupper om ca 15 + 25 dovhjortar som gäckade andra skyttar och drevfolk. En dov kom dock för nära en skytt och fick plikta med sitt liv.

Till lunch bjöds det på smakrik kött o grönsaksoppa, vilket värmde gott i kalla magar. Tempraturen hade stigit till -14 grader, nen i stället börjadedet blåsa lite. Det behövs verkligen inte mycket vind för att kyleffekten ska bli kännbar.

Dagens tredje och sista såte var sjönära skogspartier. Drevfolk och skyttar placerades ut och jakten drog igång. Jag hamnade i ett torn i fårhagen nära sjön.

Efter ett tag hördes ljudligt rasslande från vassen och pulsen steg, men det visade sig vara fem st kronhjortar. Som vi jägare vet så var det inte säsong för dem.

En kvart senare upprepades ljudbilden, men den här gången var det en dovhind med sin kalv. Pulsen ökade igen, men dom ville inte visa sig i fritt skottfält. Jag såg bara huvudena och ryggarna på dem när dom passerade på ca 50 meters håll. Inget djur blev fällt i den här såten , men många visade sig.

Återsamling och gemytlig termosfika, därefter hemgång. Jag fixade till en varsin Irish Coffe (scotch coffe) till mig och hustrun.

Trots tempraturen och blåsten har jag inte frusit. Ett par kängor tre storleksr för stora medgav gott om utrymme för extra sockor och sulor.

En nästan heltäckande huva av obehandlad ylle hade jag på mig på sista passet. Riktigt skönt.

Totalresultatet var måttliga... en dovhjort. Inte mycket för att vara på Brunnsholms viltrika marker.

After hunt...

Tur man inte planerade ett vildsvinsvak på kvällen...

2012-02-04 @ 20:04:39 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()

17-18/12, Sandlycke & Rosersberg.

En offroadhelg pågår i skrivande stund.

Men jag kunde inte vänta med att lägga upp en bild på Johan "Yello1" Wahlströms tjuvstart på det roliga...Och tack för att Du tutade så fler kunde komma o skratta...

2011-12-17 @ 16:36:00 Permalink jeepen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Reflextest.

Jag tänkte försöka tydliggöra skillnaden mellan att använda ficklampa i stället för reflex för att som fotgängare synas i trafiken.
Min hypotes är att en reflex är ca 100 ggr bättre än en normal ficklampa och en reflexväst är ca 1000 ggr så bra.
Hur har jag då kommit fram till den hypotesen?

Jo, en ficklampa har en lampeffekt av kanske 1W, en billykta har 55W. En reflex reflekterar allt ljus åt det håll det kommer från. Så en ficklampa lyser mot bilföraren med ca 1W, medans reflexen i samma storlek lyser med motsvarande 2x55W. Tittar man sedan på en bra reflexväst har den ca 10 ggr så stor yta som reflekterar ljuset.
Det är min teori, nu till mina ytterst amatörmässiga bilder. För att till fullo kunna utvärdera dessa ska man betänka att ett starkt motljus bländar linsen, så omgivningen blir mörkare. D.v.s. att desto mer ljus som skickas in i kameralinsen, desto mörkare blir hela bilden. Så om jag kunde justera ljuset tills det är samma ljus på bakgrunden på alla bilder skulle resultatet bli ännu tydligare än vad jag lyckats visa.

Första bildserien är med kamerablixt mot en lampa, en reflex och till sist en reflexväst. Glöm inte att kompensera för bländningseffekten...

Som riktmärke kan man ha soffan, den syn bra på första bilden, men knappt alls på sista.

Nästa test hade jag en lampa motsvarande en billykta och använde inte kamerans blixt.
Första bilden här är helt utan ljusmedel. D.v.s. ingen ficklampa eller reflex. Därefter med ficklampa, reflex och till sist reflexvästen igen.

Inget.

Ficklampa.

Reflex.

Reflexväst.

Skillnaden mellan inget hjälpmedel och ficklampa är nästan obefintlig.
Med reflexväst är det nästan läge för bilister att blända av för att inte själva bli bländade...

Enda nackdelen jag har kommit på med reflexvästen är att den sitter för högt för att bilarnas halvljus ska träffa den. Det vore bättre och effektivare med reflexbyxor. Dessutom kan västen kännas klumpig att ha med sig när den inte används, vilket ger en fördel till den vanliga raflexen som ligger i fickan.

En ficklampas enda fördel är att den hjälper fotgängaren i totalt mörker att själv se nånting, men ur trafiksäkerhetssynpunkt kan man lika gärna strunta i den. Nästa nackdel är batteriåtgången. Tar dom slut är den inte till någon hjälp alls, dessutom inte lika miljövänlig.

Hoppas att jag på detta enkla sätt medverkar till färre olyckor, och i skrivande stund kommer jag på att jag inte själv har någon reflex med mig. Jag skäms verkligen...

2011-12-12 @ 21:18:11 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Caesar på spaning.

En solig och blåsig december förmiddag.

Kul att han tittar åt samma håll som uvbulvanen...

Uvjakten finns här: http://www.youtube.com/watch?v=pJRWqHyRxtA

2011-12-04 @ 16:18:05 Permalink jeepen Kommentarer (1) Trackbacks ()

Rosersberg 2011 11 27

Jag började dagen med att glömma hamburgarna i frysen... Men det löste kocken Patrik på bästa sätt.
Det som var etter värre var att vi inte hittade kaffepannan, det viktigaste av allt när man är i skogen...
Patrik åkte hem o hämtade en kastrull.
Terrängentusiasterna började rulla in med det ena ekipaget märkligare än det andra, och snart hördes dovt motormuller mellan tallarna.
Och en grupp provapåförare anlände och jag satte mig i passagerarsätet på Jeepen. Redan vid första hindret, en lätt dikespassage, så hörde jag ett misstänkt välbekant ljud som skramlade i bagageutrymmet... Kaffepannan!!!
Den hade förmodligen kilat fast sig i störtbågen, medans vi letade febrilt på alla tomma golvutrymmen. Ett antal "Djäkla Stefan" helt i onödan således. Förlåt för dom orden, Stefan.

Första provapågänget hade ett tvåtimmarsprogramm, som vi utnyttjade fullt ut. Dom var mycket nöjda med aktiviteten, liksom dom övriga deltagarna. När halva tiden gått och vi provat på alla körbara spår får föraren själv välja det han/hon tyckte var roligast. Nästan alla väljer sidolutningshindret.

Sidolutningsindikeringsapp, undrar hur många poäng det ger i Wordfeud...

TjänsteJeepen beredd på uppdrag.

En rejält höjd Jeep Cherokee XJ, med portalaxlar från Volvos TGB 13 bil.

Det ser ut som att markfrigången räcker till i alla fall.

Första hindret passerat, och första mekpausen avklarad. Krängningshämmaren lossades och spändes fast i viloläge med buntband. Men det behövde tydligen göras om och göras rätt.

På väg mot den för dagen ganska regnhala stockbron...

Halvvägs över och allt ser bra ut.

Avstigning för föraren för kontroll av den framförvarande terrängen.

Väl framme vid hindret gäller det att komma ihåg hur marken såg ut vid.

En inte helt diskret IH f.d. brandbil, nuvarande bärgningsbil, passar bra som flexramp. Placeras den bara i lite uppförslut blir nog vinkeln korrekt också.

När flexet inte räcker till, hänger ett hjul i luften. Här rör det sig om måttliga 10-15 cm. Eller så är det bara ett bevis på att Jeep är en manlig bil, som markerar revir på hundars vis.

2011-11-27 @ 18:25:17 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Högviltjakt på Brunnsholm.

Det började med att jag kände av lite feber kvällen innan, så jag bad att få slippa gå i drevet.
Således blev jag ombedd att vara chaufför och skjutsa runt drevfolket till deras utgångsplats.
Sedan skulle jag med Greepens hjälp och en släpvagn ansvara för att samla ihop ev. fälda bytesdjur. Men eftersom det inte ligger några djur i marken så här innan jakten börjat kunde jag ta ett närliggande pass.
Efter att drevkedjan startat dröjde det inte länge innan bössorna började ljuda från alla kanter.
Först small det från ett pass öster om mig där det fälldes en dovkalv och ett vildsvin. Därefter small det söder om mig och en till dovkalv med tillhörande hind fick sätta livet till.
Ett helt gäng dovvilt kom förbi mitt pass på lagom håll och jag försökte vissla så dom stannade. Jag ville inte avlossa skott mot gallopperande hjortar i skogen, men dom lyssnade hellre på en skällande Tysk Jaktterrier som kom 30 meter efter dom.
Men plötsligt kom en liten dov alldeles ensam smygandes mellan träden, men höll sig hela tiden i skydd bakom stammarna. Till slut var den bara några få meter framför mig innan den ställde sig fritt. Men då fick den syn på mig och sprätte till och drog därifrån med svansen högt. Den stannade på ca 40 meters håll på vägen och jag hade en lucka mellan granarna med fri sikt. PANG! även från min bössa Elis.
Kalven sprang en bit utan att teckna i skottet och jag trodde nästan på en bom. Men så snubblade den till, slog en kullerbytta och blev liggande. Senare skulle det visa sig att skottet satt ganska bra, något lite för långt bak men ändå genom lungorna mm.
Totalt blev det sex dovvilt och ett vildsvin att hämta. Jeepen drog fram utan problem på trånga skogstigar och över nysådda leriga åkrar där jag var tillsagd att köra i sprutspåren.

http://www.youtube.com/watch?v=FGoEXwSm9Zs

Så snygt placerat skott. Precis bakom bogen och med luftbubblor i blodet är tecken på en perfekt fullträff.

Medans jag hämtade djuren så ställde dom övriga om för dagens andra såte. Själv blev jag kvar i slaktboden med den trevliga sysselsättningen att tömma djuren på inälvor. Jag var nöjd ändå, jag har ju haft en otrolig tur när det gäller jakt på den här marken så jag behöver spara in på ammunitionskostnaden lite.
Det blev inget mera vilt fällt i den såten, innan det var dags för lunchbjudning i magasinet.
Pytt i panna med tillbehör, kaffe och bakverk. Mmmm, nu var man mätt och belåten och kunde återgå till jobbet i slaktboden. Två hjortar var kvar att ta hand om.

Övriga jägare ställde ut till dagens tredje och sista drev. Det började strax smälla igen och jag var redo att hämta fler djur.
En dovhjort låg långt bort över fälten och krävde en del terrängkörningstrix innan jag kom fram. Greepen presterade fint i leran och ingen behövde knuffa på. Men det var lite nervöst eftersom det är långt till närmsta träd att fästa vinschen i när man är mitt på ett nyplöjt fällt...

Totalt slutade dagen med:
Fyra dovhjortar, mellan spets och halvskovel.
En dovhind.
Fyra dovkalvar, varav endast en var av honkön.
Ett vildvin, ganska stor ensam sugga utan dragna spenar.

Samtliga gäster förutom en kom åt att skjuta.

På söndagen var det dax att flå dom djur som skulle ner i gårdens frysbox.
Jag, Pappa och en jägare till hjälptes åt med det, och markägaren själv bjöd på kaffe och cognac. Tur jag bor bara 75 meter därifrån...

Tack till:
Markägaren.
Arrangörerna, bl.a. min far.
Drevfolk och hundförare.
Övriga jägare.

Och ett alldeles speciellt tack till dom djur som offrade sina liv för oss.

2011-11-20 @ 22:31:05 Permalink jeepen Kommentarer (0) Trackbacks ()