Grisjakt 13/12-08
Dagen efter fullmåne, det borde vara tillräckligt ljust. Med några cm snö på fälten så kan det bli perfekt.
Började ganska tidigt med att sätta mig mellan ett större vassparti och en skogsdunge med några ekar i. En sträcka om ca 15 meter med öppen snötäckt mark däremellan borde bli perfekt. Men efter ett par timmars tröstlöst väntande åkte jag vidare mot ett annat område där det finns en foderplats. Den ligger förvisso inne i skogen men man kanske kan komma åt att skjuta när grisarna är på väg dit eller därifrån. Redan ca 100 m innan jag kommer fram så ser jag att det går ett flertal grisar där, men dom springer undan in i skogen. Då jag har vinden från helt fel håll är det lika bra att försöka köra förbi för att sedan gå tillbaks i rätt vindriktning. Grisarna kanske inte blir borta så länge, inget farligt har ju hänt dom ännu.
Så blir det och jag parkerar ca 80-100 meter väster om foderplatsen, med ostlig vind. Smyger fram och hör att det fortfarande går kvar några grisar, men det är för mörkt för att kunna se dom.
Jag stanna ca 30 meter ifrån dom och väntar. Förr eller senare kanske resten kommer tillbaks. Medans jag står där kommer en tanke smygande. Om grisarna flyr från en ev. fara så traskar dom nog inte bara tillbaks, utan kommer nog längre ner i vind. Mycket riktigt, efter ett tag kommer det grymtanden från skogen som dom flydde till, men inte i samma spår som dom tog därifrån. Inte heller tillräckligt långt bak för att få mig i vind. D.v.s. dom kommer rakt mot mig.
Det är precis kolsvart i skogen, men tanken var att få ut dom framför mig. Jag har ordentligt stöd mot en tall med en grenstump på rätt höjd att vila bössan mot. Men så kommer en gris väldigt nära från fel håll. det är så mörkt att jag inte kan se den förrän den är mellan mig och trädet bakom mig som jag senare mätte till ca 1,5 meter. Det är riktigt nära när man bara kan höra grisen och eventuellt se skuggor som rör sig. Så pass nära så kände den mig och vände kvickt om tillbaks in i skogen. Jag gissar att den var runt 75-100 kg, men kan mycket väl bara vara runt 50 kg. Det kändes stort där i mörkret i alla fall. Men efter ca en halvtimme så kommer fler ljud från skogen, den här gången bättre för min del. Den första som kommer tänkte jag släppa, det är förmodligen suggan. Mycket riktigt, stor o rund kommer hon promenerande på ca 20 meter. Men jag ska ju ta nästa och hoppas den är mindre. Men va f-n, den är ju lika stor... Bara att vänta...
Nu så kommer det några som är betydligt mindre, äntligen... Men det visar sig vara för mörkt, jag kan inte se kikarsiktets kors mot djurkroppen. Försöker räkna ut vart träffpunkten är med hjälp av det som är utanför grisen så att säga, men det är inte värt att chansa. Ett tiotal grisar trippar förnöjt över vägen 20 meter framför studsarpipan. Så kan det gå, bättre lycka nästa gång kanske. För nyfikenhetens skull smyger jag närmare och kollar. När jag är kanske 10-15 meter ifrån foderplatsen får dom korn på mig och springer iväg, inte någon kommer över vägen.
Nu vet dom kanske att den där gubben som kommer smygande inte är så farlig, ingen kom ju till skada. Men en vacker kväll så... PANG! Men det får bli en annan historia.
Började ganska tidigt med att sätta mig mellan ett större vassparti och en skogsdunge med några ekar i. En sträcka om ca 15 meter med öppen snötäckt mark däremellan borde bli perfekt. Men efter ett par timmars tröstlöst väntande åkte jag vidare mot ett annat område där det finns en foderplats. Den ligger förvisso inne i skogen men man kanske kan komma åt att skjuta när grisarna är på väg dit eller därifrån. Redan ca 100 m innan jag kommer fram så ser jag att det går ett flertal grisar där, men dom springer undan in i skogen. Då jag har vinden från helt fel håll är det lika bra att försöka köra förbi för att sedan gå tillbaks i rätt vindriktning. Grisarna kanske inte blir borta så länge, inget farligt har ju hänt dom ännu.
Så blir det och jag parkerar ca 80-100 meter väster om foderplatsen, med ostlig vind. Smyger fram och hör att det fortfarande går kvar några grisar, men det är för mörkt för att kunna se dom.
Jag stanna ca 30 meter ifrån dom och väntar. Förr eller senare kanske resten kommer tillbaks. Medans jag står där kommer en tanke smygande. Om grisarna flyr från en ev. fara så traskar dom nog inte bara tillbaks, utan kommer nog längre ner i vind. Mycket riktigt, efter ett tag kommer det grymtanden från skogen som dom flydde till, men inte i samma spår som dom tog därifrån. Inte heller tillräckligt långt bak för att få mig i vind. D.v.s. dom kommer rakt mot mig.
Det är precis kolsvart i skogen, men tanken var att få ut dom framför mig. Jag har ordentligt stöd mot en tall med en grenstump på rätt höjd att vila bössan mot. Men så kommer en gris väldigt nära från fel håll. det är så mörkt att jag inte kan se den förrän den är mellan mig och trädet bakom mig som jag senare mätte till ca 1,5 meter. Det är riktigt nära när man bara kan höra grisen och eventuellt se skuggor som rör sig. Så pass nära så kände den mig och vände kvickt om tillbaks in i skogen. Jag gissar att den var runt 75-100 kg, men kan mycket väl bara vara runt 50 kg. Det kändes stort där i mörkret i alla fall. Men efter ca en halvtimme så kommer fler ljud från skogen, den här gången bättre för min del. Den första som kommer tänkte jag släppa, det är förmodligen suggan. Mycket riktigt, stor o rund kommer hon promenerande på ca 20 meter. Men jag ska ju ta nästa och hoppas den är mindre. Men va f-n, den är ju lika stor... Bara att vänta...
Nu så kommer det några som är betydligt mindre, äntligen... Men det visar sig vara för mörkt, jag kan inte se kikarsiktets kors mot djurkroppen. Försöker räkna ut vart träffpunkten är med hjälp av det som är utanför grisen så att säga, men det är inte värt att chansa. Ett tiotal grisar trippar förnöjt över vägen 20 meter framför studsarpipan. Så kan det gå, bättre lycka nästa gång kanske. För nyfikenhetens skull smyger jag närmare och kollar. När jag är kanske 10-15 meter ifrån foderplatsen får dom korn på mig och springer iväg, inte någon kommer över vägen.
Nu vet dom kanske att den där gubben som kommer smygande inte är så farlig, ingen kom ju till skada. Men en vacker kväll så... PANG! Men det får bli en annan historia.
Kommentarer
Trackback