jeepetorp

Åttonde året i rad, och vi börjar bli rutinerade.

Förarna blir inte yngre, den äldsta är 89 år. Inte illa att köra racing vid den åldern, och han kör riktigt fort också. I år tror jag det var först gången han inte hamnade på pallplats, men en väl så imponerande fjärdeplats.

 

Med ett startfält bestående mest av gamla gubbar, så kan det hända oroväckande saker.

Efter att målflaggan visats, så ska förarna köra ett varv till för att komma till depån. I sista kurvan innan depån var det en bil som stannade. Eftersom racet var avflaggat kunde jag åka ut för att bogsera denna på en gång.

Men när jag skulle koppla bogserstroppen, så fick jag ingen kontakt med föraren. Det såg ut som att han satt och skrev något, eller hade somnat. Jag öppnade hans förardörr, men det var inget livstecken från honom. Direkt ropde jag via radio att det behövdes ambulans. Sedan gick allt väldigt fort. Ambulansen befann sig strax bakom mig när jag kontaktade dom, så dom var framme efter bara fem sekunder. Vi lyfte ur föraren och lade ner han på marken, och sjukvårdarna påbörjade hjärtstart.

Det visade sig att han hade ett stort ärr på bröstet efter en tidigare hjärtoperation, och han åt hjärtmedicin.

Efter två försök med hjärtstartaren lades han in i ambulansen för transport till sjukhus. I ambulansen gjordes ett tredje försök, och hans hjärta började slå.

När han lämnades på sjukhuset slog hjärtat och han andades av sig själv.

Dagen efter låg han kvar för observation, och allt tyder på att han kommer återhämta sig.

Hoppas vi får se honom på banan igen nästa år.

 

I år fick jag med min kära sambo, så det inte blir så ensamt om det blir lång väntan.

Fredagen började med ihållande regn, vilket gjorde att många avbröt sina testkörningar, så det blev inte så många bogseringar för min del. Men jag tror att Thomas hade ett par bilar att dra in.