Jaktdag 20110129

Dagen började med en trevlig drevjakt på rådjur, hare, räv och ev. älgkalv.
Första såten var en liten skogsbacke i en hage, som traditionellt brukar innehålla en hel del rådjur. Jag skulle trycka igenom den med labradoren Frippe i koppel. Medans vi väntar på att passkyttarna ska komma på plats kommer ett rådjur över fältet i riktning mot mig.
Jag hade bara tänkt ladda kombin med hagel med tanke på skottvinklar mm, men som det djuret kom nu var det fritt skottfält, så det var bara att pilla i en 7x57R och invänta rätt läge. Det kom när smaldjuret var på ca 50 meters håll.
Det hoppade in i hagen, där det tydligen gick fler djur för nu började det röra på sig under några täta granar.
Åtta rådjur for omkring, varav ett kom i pass för en hagelpipa.
När jag gick fram mot skottplatsen för mitt rådjur såg jag att det var mycket blod, samt några sårlegor med mycket blod i. Så jag släppte Frippe och han drog iväg efter spåret.
Efter några skall blev det tyst när han hade fått tag i djuret och höll fast det tills jag kom fram. Då var det redan dött. Skönt. Skottet satt något för långt bak och några cm för lågt, men trots det var bitar av lungorna genomborrade. Märkligt att dom kan gå så långt med sådana skador, det gick kanske 200 m.
Dom två återstående såtarna blev helt resultatlösa.

Senare på kvällen tänkte vi försöka få tag på ett vildsvin, min far och jag.
Han började att besitta "hotellet" mellan kl 18-20 ungefär. När han gick därifrån lät han åtelbelysningen vara tänd ifall det skulle vara grisar framme när jag skulle dit.
Kl 21 tyckte jag det var dax att smyga ner, och mycket riktigt var grisarna där. Betandes mitt i ljuskäglan från den dimrade lampan.
Det var således inte läge att försöka klättra upp i kojan.
Men det blåste ganska mycket så det gick hyffsat lätt att smyga in på ca 40 meters håll, trots skarsnö.
Där var det en liten kulle som jag kröp upp på och lade mig tillrätta för en stunds kikarspaning för att avgöra vad det var för djur.
Jag låg mycket bra där, mjuk snö, några få minusgrader och nästan i lä för vinden.
Tre grisar i 50-75 kg klassen gissade jag på, ingen såg ut att vara galt. Men heller inga kultingar med.
Den ena grisen var markant mindre än dom två andra, så jag koncentrerade mig på den. Efter ett tag stod den mer isolerad med bredsidan mot mig och jag lät skottet gå.
Alla grisarna for iväg. Dom två större i rak riktning från mig, medans den påskjutna drog i en snäv båge åt vänster där buskaget ljudligt avslöjade vart den var. Knakandet avtog nästan omedelbart och allt var tyst.
Jag gick fram och kollade skottplatsen, tydligt spår av blod som var lätt att följa. Och efter ca 30 meter låg gyltan där med ett hål genom lungorna. Träff mitt i femettan. Liggandes med bekvämt stöd, 40 meters skotthåll och stillastående betande gris ska väl inte bli annat än bra träff...

Men storleksbedömningen får jag nog öva lite på... Den här vägde 75 kg levandevikt. (Eller nydöd ska det väl heta). Dom andra två hade nog ca 10 kg till att släpa på.
Inga spenar och heller inga foster i magen. Gott hull med mycket fett i bukhålan. En välmående gris trots lång snörik vinter.





Så vad ska man säga? Jo: Tack Pappa för att du lämnade lampan tänd, annars hade jag inte sett dessa innan det var för sent... Kl 22:05 small skottet.

Kommentarer
Postat av: Crille68

Fin gris!

Spännande att kunna smyga fram och lyckas med avslutet när du såg att de redan var framme på åteln. Snyggt jobbat - Grattis!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback