Jakthelg 20-21/11
På lördagen blev jag kvar hemma, men radion var på i alla fall. Så lite spännande var det. Och gubbarna verkade klara sig utan mig.
Två dovhjortar, en dovhind, två dovkalvar och en gylta.
På söndag morgon gav jag mig ut på en tidig vakjakt, men det blev helt resultatlöst.
På eftermiddagen skulle vi träna Pappas Slovenska Kopov Ylva. Hon har börjat intressera sig för hjort, men tanken var i alla fall från början att hon bara ska gå efter vildsvin.
Vi gick en bit i skogen, passerade hjortspår på diverse ställen. Men vi ignorerade dom.
Efter en bit delade vi på oss så vi kom att gå på var sin sida om en granplantering. Efter bara ca 100 meter kom jag på ett grisspår från en ganska stor och ensam gris, och dessa spår ledde rakt in i planteringen.
Pappa kom och ställde sig på spåret, medans jag smög iväg och klättrade upp i ett litet jakttorn.
Hunden släpptes och for in i granskogen. Efter några minuter skall hon en gång, men var strax tillbaks hos husse. Han lyckades få Ylva att gå på spåret igen, och strax kom skallen blandat med grymtningar. Lite brak o knak senare kommer en hyffsat stor galt rakt emot mig över ett litet hygge. PANG! Grisen rusar iväg med Ylva ivrigt skällande några meter efter sig. Strax innan den ska in i lite tätare skog vänder den sig om och jag får in ett skott till.
Galten lägger sig snällt, och Ylva hoppar upp på han och försöker ruska liv i honom igen. Men förgäves...
(Inte ens när hon bet honom i ...)
Pappa är han med hatten...
Vågen gick inte längre än till 100 kg, och då hängde grisen fortfarande i linan med trynet i marken. Vid nästa vägning, efter urtagning, hann vi avläsa 75 kg innan vågen... gav upp...
Efter lite pyssel var min tandläkarkarriär avgjord...
Här ligger dom små bredvid storebrorsans betar från december 2008.
http://jeepetorp.blogg.se/2008/december/storviltjakt-annandan-08.html
Och visst fick galten en liten hämnd i alla fall, attans vad vassa betarna är...
Två dovhjortar, en dovhind, två dovkalvar och en gylta.
På söndag morgon gav jag mig ut på en tidig vakjakt, men det blev helt resultatlöst.
På eftermiddagen skulle vi träna Pappas Slovenska Kopov Ylva. Hon har börjat intressera sig för hjort, men tanken var i alla fall från början att hon bara ska gå efter vildsvin.
Vi gick en bit i skogen, passerade hjortspår på diverse ställen. Men vi ignorerade dom.
Efter en bit delade vi på oss så vi kom att gå på var sin sida om en granplantering. Efter bara ca 100 meter kom jag på ett grisspår från en ganska stor och ensam gris, och dessa spår ledde rakt in i planteringen.
Pappa kom och ställde sig på spåret, medans jag smög iväg och klättrade upp i ett litet jakttorn.
Hunden släpptes och for in i granskogen. Efter några minuter skall hon en gång, men var strax tillbaks hos husse. Han lyckades få Ylva att gå på spåret igen, och strax kom skallen blandat med grymtningar. Lite brak o knak senare kommer en hyffsat stor galt rakt emot mig över ett litet hygge. PANG! Grisen rusar iväg med Ylva ivrigt skällande några meter efter sig. Strax innan den ska in i lite tätare skog vänder den sig om och jag får in ett skott till.
Galten lägger sig snällt, och Ylva hoppar upp på han och försöker ruska liv i honom igen. Men förgäves...
(Inte ens när hon bet honom i ...)
Pappa är han med hatten...
Vågen gick inte längre än till 100 kg, och då hängde grisen fortfarande i linan med trynet i marken. Vid nästa vägning, efter urtagning, hann vi avläsa 75 kg innan vågen... gav upp...
Efter lite pyssel var min tandläkarkarriär avgjord...
Här ligger dom små bredvid storebrorsans betar från december 2008.
http://jeepetorp.blogg.se/2008/december/storviltjakt-annandan-08.html
Och visst fick galten en liten hämnd i alla fall, attans vad vassa betarna är...
Kommentarer
Postat av: kenneth
fina bilder både på hjort och gris.
synd att pappa din ska sälja hunden.
Trackback