Myggor, hjortar och en gris.
Jaha, så har man slagits med myggen. Men jag vann med kemisk krigföring. MyggA har förmodligen räddat mitt liv i kväll, myggen bokstavligen klättrade på varandra...
Och inte kom det några grisar heller, kanske p.g.a. att jag inte vågade hala ut "betet" som förra gången jag var ute. I kväll var det som sagt aldeles för mycket mygg för det...
Strax före kl 23 tyckte jag att det fick räcka, och det blev patron ur och ryggsäck på. Går dom fem metrarna ner till åkerkanten och vänder mig om av nån anledning. Tror ni inte det kommer en ensam gris knatande... Jo då. Jag tittade på den i någon minut, och den verkade ensam. Ungefär samma storlek som den jag skjöt sist, enligt mitt ögonmått. (Det ska jag justera så småningom. )
Nå väl, jag pillar i en patron och PANG!!!. Grisen rusar iväg in i skogen, och jag hör ett högljutt brakande av kvistar som knäcks. Sedan blir det tyst. Skönt, den ligger. Jag gick efter, men det var alldeles för mörkt i skogen för att se någon gris. Hämtade hund och lampa.
Allt gick bra. den låg ca tio meter från åkerkanten. Skottet satt något för långt bak, levern söndertrasad. (Men vem f-n äter lever?)
Hämtar Spud, som snart kan döpas om till "The game retriever". Men attans vad tung grisen var, fick använda ett vajerspel för att få in den. Senare visade vågen på 73 kg. Egentligen alldeles för stor för att räknas som årsgris, vi får se vad som händer med den. Det var ett hondjur, men inga dragna spenar eller mjölkfyllda juver. Det var ju i alla fall bra.
Spud påminner lite om Blackie Lawless i W.A.S.P.
Och inte kom det några grisar heller, kanske p.g.a. att jag inte vågade hala ut "betet" som förra gången jag var ute. I kväll var det som sagt aldeles för mycket mygg för det...
Strax före kl 23 tyckte jag att det fick räcka, och det blev patron ur och ryggsäck på. Går dom fem metrarna ner till åkerkanten och vänder mig om av nån anledning. Tror ni inte det kommer en ensam gris knatande... Jo då. Jag tittade på den i någon minut, och den verkade ensam. Ungefär samma storlek som den jag skjöt sist, enligt mitt ögonmått. (Det ska jag justera så småningom. )
Nå väl, jag pillar i en patron och PANG!!!. Grisen rusar iväg in i skogen, och jag hör ett högljutt brakande av kvistar som knäcks. Sedan blir det tyst. Skönt, den ligger. Jag gick efter, men det var alldeles för mörkt i skogen för att se någon gris. Hämtade hund och lampa.
Allt gick bra. den låg ca tio meter från åkerkanten. Skottet satt något för långt bak, levern söndertrasad. (Men vem f-n äter lever?)
Hämtar Spud, som snart kan döpas om till "The game retriever". Men attans vad tung grisen var, fick använda ett vajerspel för att få in den. Senare visade vågen på 73 kg. Egentligen alldeles för stor för att räknas som årsgris, vi får se vad som händer med den. Det var ett hondjur, men inga dragna spenar eller mjölkfyllda juver. Det var ju i alla fall bra.
Spud påminner lite om Blackie Lawless i W.A.S.P.
Kommentarer
Trackback