SOT Sandlycke o Ekeby 2010
Så var årets SOT avklarad för våran del.
Vi åkte med båda Jeeparna till Sandlycke på Söndagen, men bara Greepen som användes till terrängkörning.
Spud fick vara parkerad hela den dagen.
Efter lunch fick jag låna Greepen. Efter ca 15 minuter behövde jag hjälp av Kjelle att komma loss ur den leriga puckelpisten.
På eftermiddagen åkte vi i samlad tropp hem till Kjelle, som fick trångt på garageuppfarten med sammanlagt sex Jeepar.
Där bjöds det på god mat och gott umgänge, sedan tältade vi på gräsmattan.
Nästa dag var det dax för Ekeby, då fick även Spud vara med o leka.
På vägen hem åkte vi o badade. Väl hemma var det Jeeparnas tur att blötas ner, men bara för att säkerställa drift och funktion.
Tvättade o lastade inför äventyret.
Spuds söndagsparkering. "GBG" i bakgrunden, utelåst från sin egen husvagn...
Jeep Cherokee var förmodligen den mest representerade bilen i Sandlycke, mycket tack vare "ståck.nu" som bidrog med fem st.
Diman pular med något.
Maria på skogsstigar, Raimo kommer strax bakom. (Eller var det Raymond)
Hammis.
Det verkar ju gå bra, trotts kvinniskor bakom ratten. Claudia i Hammis 5,9 liters ZJ, och maria i sin XJ.
Jönsson, vem annars...
Jag tror det var Hammis fru Claudia som körde här.
Markfrigången är det inget fel på i alla fall. Berra åkte glidarbilen i dag.
En bedrövad Dacke, motorn låter konstigt.
Det tog ett tag innan jag kom på vad som är fel på den här Jeepen, ratten är på fel sida.
Stackars sten, och nu har någon lagt Sten på bördan. Och Kjelle...
Anna putsar Dackes fälgar med snuttefilten...
Kjelles gästfrihet begränsade framkomligheten på gatan, men vi hade trevligt.
Nyvaken Lukas, på sitt vanliga "nyvaknadhumör".
När jag är ensam som Jeepers har jag stor och cool Jeep, men i det här sällskapet känns Spud ganska liten.
Ekeby, stock-och-slipershindret.
Yello1 i sin långa coola Rubicon.
Matdax, som vanligt ska det vändas i sand o grus...
En avstängd del av området blir till ett litet paradis för spring-o-klättersugna pojkar.
Utan krängningshämmare flexade Greepen tillräckligt mycket för att slita loss gummiremsan som fungerade som skärmbreddare...
Lerigt, förra året var det mera vatten.
Nyplöjt... Här blev det enda vinschningen. Tungt var det, men sakta o segt kom Greepen upp på bärande mark.
(Jag körde Spud där både före och efter att Maria fastnade med Greepen. Jag ville bara ha det sagt.)
Vissa bilar duger mest till att skugga trötta Jeepers.
Kjelle behöver som vanligt en sten att flexa på...
medans jag klarar detsamma utan stenar eller andra hjälpmedel.
Strax väster om Järna var det baddax på hemvägen.
Oj, vart är bromsarna?
Det var söndagens och måndagens övningar, på tisdagen jobbade jag igen. På hemväg körde jag om tre stooora Nissan Patrol, samt Peter Öjerskogs Dacia. Dom var nog på väg från Rosersberg till Ludvika.
Vi åkte med båda Jeeparna till Sandlycke på Söndagen, men bara Greepen som användes till terrängkörning.
Spud fick vara parkerad hela den dagen.
Efter lunch fick jag låna Greepen. Efter ca 15 minuter behövde jag hjälp av Kjelle att komma loss ur den leriga puckelpisten.
På eftermiddagen åkte vi i samlad tropp hem till Kjelle, som fick trångt på garageuppfarten med sammanlagt sex Jeepar.
Där bjöds det på god mat och gott umgänge, sedan tältade vi på gräsmattan.
Nästa dag var det dax för Ekeby, då fick även Spud vara med o leka.
På vägen hem åkte vi o badade. Väl hemma var det Jeeparnas tur att blötas ner, men bara för att säkerställa drift och funktion.
Tvättade o lastade inför äventyret.
Spuds söndagsparkering. "GBG" i bakgrunden, utelåst från sin egen husvagn...
Jeep Cherokee var förmodligen den mest representerade bilen i Sandlycke, mycket tack vare "ståck.nu" som bidrog med fem st.
Diman pular med något.
Maria på skogsstigar, Raimo kommer strax bakom. (Eller var det Raymond)
Hammis.
Det verkar ju gå bra, trotts kvinniskor bakom ratten. Claudia i Hammis 5,9 liters ZJ, och maria i sin XJ.
Jönsson, vem annars...
Jag tror det var Hammis fru Claudia som körde här.
Markfrigången är det inget fel på i alla fall. Berra åkte glidarbilen i dag.
En bedrövad Dacke, motorn låter konstigt.
Det tog ett tag innan jag kom på vad som är fel på den här Jeepen, ratten är på fel sida.
Stackars sten, och nu har någon lagt Sten på bördan. Och Kjelle...
Anna putsar Dackes fälgar med snuttefilten...
Kjelles gästfrihet begränsade framkomligheten på gatan, men vi hade trevligt.
Nyvaken Lukas, på sitt vanliga "nyvaknadhumör".
När jag är ensam som Jeepers har jag stor och cool Jeep, men i det här sällskapet känns Spud ganska liten.
Ekeby, stock-och-slipershindret.
Yello1 i sin långa coola Rubicon.
Matdax, som vanligt ska det vändas i sand o grus...
En avstängd del av området blir till ett litet paradis för spring-o-klättersugna pojkar.
Utan krängningshämmare flexade Greepen tillräckligt mycket för att slita loss gummiremsan som fungerade som skärmbreddare...
Lerigt, förra året var det mera vatten.
Nyplöjt... Här blev det enda vinschningen. Tungt var det, men sakta o segt kom Greepen upp på bärande mark.
(Jag körde Spud där både före och efter att Maria fastnade med Greepen. Jag ville bara ha det sagt.)
Vissa bilar duger mest till att skugga trötta Jeepers.
Kjelle behöver som vanligt en sten att flexa på...
medans jag klarar detsamma utan stenar eller andra hjälpmedel.
Strax väster om Järna var det baddax på hemvägen.
Oj, vart är bromsarna?
Det var söndagens och måndagens övningar, på tisdagen jobbade jag igen. På hemväg körde jag om tre stooora Nissan Patrol, samt Peter Öjerskogs Dacia. Dom var nog på väg från Rosersberg till Ludvika.
Kommentarer
Trackback