Virvlande vindar och avrensboss.

Grisjakt.

150 meter från mitt hus finns en lada där det ramlar ut avrensboss från spannmålsproduktionen. Gaveln har även en utbygnad så det bildas en skyddande vrå runt högen, i söderläge dessutom. D.v.s. man har månljuset med sig.

I dag var det nordlig vind vilket betyder att det är omöjligt att smyga fram utan att diverse klövdjur känner av att man kommer. (Jag bor norr om ladan) Vinden vinklar runt husknutarna och strömmar rakt in mot bosshögen.

Trotts detta så försöker jag smyga fram, grisarna kanske inte har kommit ännu och då kan ju jag sitta där och vänta på dom.
Men det fans fyra st där som exploderade därifrån i full gallopp när jag hade tio meter kvar.
Nå väl, dom blev ju skrämda i går utan att det hände något, och likadant nu. Så dom kanske kommer tillbaks. Jag sätter mig vid ena knuten så jag nästan kan se hela fältet utanför.

Efter bara någon minut kommer ett rådjur bakom mig, men det går lugnt därifrån.

Ytterligare tio minuter går. Då hör jag små nätta grymtningar väldigt nära. Jag hinner inte tänka mer än så förrän det kommer två små kultingar gående, rakt över filten som jag har runt fötterna!!! Jag föser undan den ena grisen med bösspipan, varpå den trycker sig hårdare emot. Den vill ju gå runt mig så den kan äta, vad är det för fasoner att bli bortknuffad så där.
Mina tankar går till lite större grisar, nämligen suggan som förmodligen inte är lika lätthanterlig om hon kommer. Så jag ställer mig upp så att kultingarna förstår att det är nåt skumt på G.
Men någon sugga syntes inte till. Det gick ytterligare några minigrisar längre ut på fältet, så suggan kanske var kvar i skogen som är kanske 200 meter bort.
Kultingarna travar lugnt därifrån.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback